Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kolh, Kol - Kolhapur - Kolhydrat - Kolhörster, Werner - Koli - Koliamb - Kolibakterier, Colibakterier - Kolibrifåglar - Kolik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
967
Kolhapur—Kolik
968
bergland, särskilt i Chutia Nagpur och
angränsande trakter. K., omkr. 3,5 mill. pers.,
anses vara resterna av Indiens urinvånare n.
om Vindhyabergen och torde fordom ha haft
ett synnerligen stort spridningsområde,
varom tillvaron av några hithörande isolerade
småstammar betydligt längre västerut synes
vittna. Kolspråken förete enl. G. A.
Grier-son m. fl. en bestämt påvisbar likhet med
mon-khmerspråken i Bortre Indien och torde
tills, m. dessa höra till en språkgrupp av
ännu mycket större östlig och sydöstlig
utbredning. Dessa språk ha icke någon
egentlig litteratur — några gamla folksånger
finnas dock bevarade — utan endast sådan, som
tillkommit genom missionernas försorg. Det
viktigaste av dessa språk är santäli (se S a
n-taler). Med kolstammarna i etnografiskt
hänseende besläktade äro för övrigt flera
mindre stammar i andra delar av Indien,
som antagit ariskt språk (hindi o. s. v.).
K. stå i kulturavseende rätt lågt, men några
ha under senare tider genom den engelska
styrelsens och missionernas inverkan nått en
något högre civilisation, medan flera av de
mindre stammarna ännu äro rena djungelfolk.
— Litt.: Jfr R. V. Russell, »Tribes and
cas-tes of the Central provinces», III (1916); för
språken jfr A. Nottrott, »Grammatik der
Kolh-Sprache» (1882) ; G. A. Grierson.
»Lin-guistic survey of India», IV (1906). J. Ch-r.
Kolhapur [eng. uttal kOlapö’e], britt.-ind.
lydstat i presidentskapet Bombay; 8,328 kvkm,
833,726 inv. (1921). Huvudstaden, K o 1 h
a-p u r, ö. om V. Ghats, har livlig handel; många
gamla tempel. 55.594 inv.
Kolhydrat kallas sedan gammalt en grupp
organiska ämnen, som äro mycket utbredda i
synnerhet i växtriket. De äro kvävefria och
innehålla kol, syre och väte. Syret och vätet
ingingo i de först kända kolhydraten alltid i
samma förhållande som i vatten, d. v. s. två
atomer väte på en atom syre. Detta
förhållande gav anledning till namnet »hydrat». I
kemiskt hänseende utmärka sig k. genom
att samtidigt innehålla alkohol- och
aldehyd-grupper el. alkohol- och ketongrupper (se A
1-dehyder och Ketoner). De ha därför
egenskaper, karakteristiska för både alkohol-,
aldehyd- och ketongrupperna. De ge t. ex.
salter med syror (t. ex. cellulosanitrat) och
reducera Fehlings lösning eller ammoniakalisk
silverlösning. Högre, mer sammansatta k.
uppkomma ur de lägre genom anhydridbildning.
Härvid förstöres stundom aldehyd- el.
keton-gruppen, till följd varav dessa högre k. då ej
längre utvisa några aldehyd- el.
ketonegenska-per. — Som ett internationellt namn för k.
har man föreslagit g 1 y cider. De högre k.
kallas även poly sacka r ide r.
K. indelas vanl. i följ. 4 grupper: 1)
sockerarter (se d. o.), lösliga i vatten, med
söt smak; 2) stärkelsearter (se
Stärkelse), lösliga el. svällande i vatten, utan
söt smak; 3) ce 11 u 1 os a ar te r (se
Cellulosa), olösliga i vatten, utan söt smak; 4)
gummiarter, växtslem och p e k t i
n-ämnen, lösliga i vatten till slemmiga
vätskor el. svällande till geléartade massor.
Gelébildningen i sylter och safter förorsakas
vanl. av dem. Till grupperna 2—4 hörande k.
äro uppbyggda av enkla sockerarter. I. B.
Kolhörster, Werner, tysk fysiker (f. 1887).
Blev fil. dr i Halle 1911 och är från 1920
Studienrat i Berlin. K. har gjort mätningar
på den genomträngande strålningen i
atmosfären, dels vid jordytan, dels under
ballongfärder till mycket stora höjder. J. T.
Ko’li, naturskönt berg i Juga socken,
Kuo-pio län, Finland, på v. stranden av sjön
Pieli-nen, 242 m över sjön; synnerligen vidsträckt
utsikt mot ryska gränsen. K. är inköpt av
staten och ombildat till kronopark.
Turisthärbärge. O. Brn.
Kolia’mb, grek, metr., »haltande jamb»;
avart av jambisk trimeter, kännetecknad av att
sista foten är en troké el. spondé i st. f. jamb,
vilket bryter rytmen. K. brukades mest i satir
och parodi. R-n B.
Kolibakterier, Co lib ak t e r i e r, se B a
k-t e r i e r, sp. 741 ff. «
Kolibrifåglar, Trochilldae, en fam. av de
blåkråkartade fåglarna. De utmärkas av
syl-formig, lång, ofta böjd näbb, små, svaga
fötter, korta tarser, långa, smala vingar med
kort över- och underarm men lång hand, stor
bröstbenskam och stort hjärta. Tungan är
lång, smal, kluven nästan ända till roten
och fäst vid långa tungbenshorn, som löpa
runt huvudet och på dess översida sträcka
sig ända till näbbroten. Den kan rullas
samman på längden till ett rör, som omslutes av
näbben, vilken likaledes är rörformig. emedan
övernäbben delvis omsluter undernäbben. Till
k. höra de minsta av alla fåglar ned till en
humlas storlek men även arter, som nå en
svalas storlek. De flesta, särskilt hanarna,
äro utomordentligt praktfulla med
metall-skimrande fjädrar och stundom långa,
fladdrande bihang på stjärtpennorna. Man känner
omkr. 500 arter, fördelade på 118 släkten,
alla från Amerika, där de förekomma från
Eldslandet till Labrador, även på stor höjd.
Deras föda utgöres huvudsaki. av små
insekter och spindlar. K. i tempererade trakter
äro flyttfåglar, men även de övriga företaga
ständiga vandringar, enär de äro bundna till
blomningstiden av bestämda växter, som de
uppsöka. Flykten sker med så snabba
vingslag, att en surrande ton uppkommer. Vid
blombesöken hålla de sig svävande skenbart
orörliga framför blommorna. På marken äro
de ytterst otympliga. Vissa arter låta höra
sång under parningstiden, varvid hanarna ofta
utföra ett slags lek. Boet bygges vanl. av
spindelvävstrådar och klädes utvändigt med
lavar. K. tjänstgöra i många fall som
pollen-överförare. Man har ej lyckats hålla dem
levande någon längre tid i fångenskap. T. P.
Kolik (av grek, kölon, en del av
grovtarmen). 1. (Med.) Anfallsvis uppträdande
smärtor i buken, som framkallas av kramptillstånd
i den glatta muskulaturen i tarmen el. i vissa
utförsgångar för sekretionen, t. ex. galla och
urin. Med g a 11 s t e n s k o 1 i k menas den
smärta, som framkallas genom
muskulaturens kramp (motstånd), då en gallsten drives
fram genom gallgångarna. Njursten
s-kolik är en analog smärta, framkallad i
urinledaren vid passagen av en njursten
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
