Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kolik - Kolin (kemi) - Kolín (stad) - Koling - Kolit - Kolja - Kolk - Kolkalksten - Kolklorid el. Koltetraklorid - Kolkothar (Colchotar) - Kollaborera - Kollagen - Kollaps - Kollár, Jan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
969
Kolin—Kollär
970
eller ock av en tjock varklump vid
varbildning i njurbäckenet. I tarmen framkallas
stundom k. vid abnorm kramp kring
gasbildningar eller vid svårigheter i passagen av
tarminnehållet. Den s. k. blykoliken
orsakas av kronisk blyförgiftning och är
liksom denna sjukdom numera en sällsynthet.
Vid enkel k. utan komplikationer är vanl.
buken oöm för palpation, kroppstemp. normal
eller endast obetydligt stegrad och
hjärtverksamheten (pulsen) ej påskyndad. K., som
icke gått över på 1—2 timmar,
nödvändiggör tillkallandet av sakkunnig hjälp. Vanl.
lindras plågorna av varma omslag, grötar o.
dyl. Ofta behöva smärtstillande invärtes
medel, ss. opium och morfin, användas. I. H.
2. (Veter.) Gemensamt namn på olika
smärtsamma sjukdomsprocesser i
matsmältningsorganen hos hästen, vilka uppkomma hastigt
och yttra sig i häftig oro, upphörd foderlust
och förstoppning. K. orsakas av förkylning,
iskall dryck, fruset foder m. m. (s. k.
kramp-el. reumatisk k. med i regel hastigt
övergående, lindriga anfall), upptagande av för
stora foderkvantiteter, särskilt s. k.
kärn-foder (överfodringskolik), foderämnen, som
genom jäsning i grovtarmarna orsaka stark
gasutveckling, t. ex. fuktig klöver och råg
(väderkolik), lägeförändringar av tarmarna
och blodpropp i främre krösartären. Den
sistnämnda förekommer hos nära 90 % av
alla hästar och härrör från en
utvecklingsform av en i grovtarmarna levande spolmask.
K. leder ofta till döden; stark svettning,
våldsamma smärtyttringar, ihållande
förstoppning och helt upphörda tarmrörelser äro
betänkliga symtom. — Den första behandlingen
bör bestå i gnidning av bukväggarna med
halmviskor efter bestänkning med terpentin,
ylle om buken eller våtvärmande omslag.
Veterinär bör tillkallas. Vid stark
gasansamling i grovtarmarna är det ofta nödvändigt
itt snarast möjligt med s. k. troakar avlägsna
?asen till förekommande av kvävning. E. T. N.
Kolln (av grek, cholè, galla),
trimetyloxietyl-ynmoniumhydroxid, (CH3)3:N(0H) C2H4(OH),
å- en i djur- och växtriket mycket utbredd,
stirk organisk bas. K. uppträder dels i fri
Rrm, t. ex. i vissa frön och i flugsvampen,
dels bundet vid glycerinfosforsyreester i
leci-ti i (se d. o.). Det finnes i hjärn- och
nervsubstans och i galla (därav namnet). I. B.
Kolfn [kå’lin], stad i Böhmen vid Elbe, 55
knj ö. om Prag; 16,204 inv. (1921), mest
tjecker. Gammal medeltidsstad, numera viktig
järi vägsknut med mångsidig industri. Vid K.
besegrade österrikarna under Daun Fredrik
den store 18 juni 1757.
Koling, buse; efter Albert Engströms
Strix-figu; 1897. Har trol. samband med det äldre
vedernamnet finnkoling (finnkoli x).
Kcllt, inflammation i grovtarmen (kolon).
Se Rödsot och Tarmkatarr.
Kolja, se Torskfiskar.
Kolk, gods i Estland, omkr. 5 mil ö. om
Revat, omfattar numera 180 har, därav
6 C har åkerjord. K. tillhörde från
1200-talet till \>mkr. 1520 Roma kloster på
Gotland och var en av dess största egendomar.
1581 donerades K. av Johan III till Pontus
Ord, som saknas under
Slottet Kolk.
De la Gardie. Dennes sondotter Christina
Catharina De la Gardie, g. m. riksamiralen
G. O. Stenbock, gjorde 1699 K. till
fideikommiss. 1768 uppfördes det nuv. slottet. Godset,
som omfattade omkr. 50,000 har, beslagtogs av
estniska staten efter revolutionen 1917. Efter
10-årig process tilldömdes K. greve Gerhard
Stenbock 1928, dock med betydligt minskad
areal. C. M. St-k.‘
Kolkalksten, se Kalksten.
Kolklorid el. K o 11 e t r a k 1 o r i d, se
Klorföreningar.
Kolkothär (Colchotär), återstoden efter
destillation av svavelsyra ur vitriol.
Kollaborera, arbeta tillsammans.
Kollagen, äggviteämne, som utgör
huvudbeståndsdelen av bindväv och organisk
bensubstans. K. utmärker sig för mycket hög
kvävehalt och lämnar vid sönderdelning ej
några cykliska aminosyror. Vid längre
upphettning i vatten omvandlas k. i gelatin
(se L i m). I. B.
Kolla’ps (colla’psus, av lat. co’llabi, falla,
tillsamman), med., ett plötsligt sammanfallande
av en person vid nedsatt livsduglighet. K.
orsakas av upphävd blodcirkulation, inre
blödning eller av att något livsviktigt organ
sviktar (i regel hjärta el. hjärna). Pulsen blir liten
och hastig, andningen ytlig och flämtande,
hudfärgen blåvit, extremiteterna kalla.
Behandlingen rättar sig efter orsaken. E. L-g.
Kollår [kå’lar], Jan, tjeckoslovakisk skald,
språkforskare (1793—1852). Studerade teologi
i Bratislava, filosofi och historia i Jena, var
evangelisk präst i Budapest och från 1849
prof, i slavisk
arkeologi vid Wiens univ.
I Jena, där K. såg den
tyska nationalismen,
fick han impulsen att
arbeta på de slaviska
folkens nationella
väckelse och kulturella
närmande till
varandra. Han är den
förste representanten
för en kulturell
pan-slavism. Bland hans
arbeten märkas »Über
die literarische Wech-
selseitigkeit zwischen den verschiedenen
Stämmen und Mundarten der slavischen Nation»
K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
