Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kollegium - Kollekt - Kollektion - Kollektiv - Kollektivart - Kollektivavtal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
973
Kollekt—Kollektivavtal
974
• Litt.: »Historisk öfversikt af den svenska
centralförvaltningen», av A. B. Carlsson i
»Depai temen talkommitterades betänkande»,
III (1913), och E. Fahlbeck,
»Riksrättsinsti-tutet i 1809 års författning» (1924). Ldht.
2. Under medeltiden studielokal el.
student- och lärarhärbärgen vid universitet,
t. ex. Co 11 e gi u m upsaliense (resp,
scarense och lincopense) i Paris. Vid
åtskilliga univ. finnas ännu dylika, t. ex.
Valkendorffs k. för studenter i Köpenhamn.
3. Mot betalning tillgänglig offentlig el.
enskild föreläsningskurs vid univ.; även en
skriftlig uppteckning av kursens innehåll.
4. Läroverkskollegium, se d. o.
Kolle’kt (av lat. colle’ctus, samling). 1.
Kyrklig benämning på bönen före läsningen
av episteltexten vid högmässan. — 2.
Insamling av bidrag, särskilt vid de
offentliga gudstjänsterna. Judarna upptogo k.;
vid tempelgudstjänsterna nedlades
penninggåvor i »offerkistorna». De första kristna
gjorde sammanskott vid gudstjänsterna för
församlingens fattiga och sjuka samt för
för-samlingslärarna, senare också för inköp av
bröd och vin till nattvarden. Kyrkofäderna
omtala även insamling till kyrkobyggnader.
Kollektbruket har bibehållits i den
protestantiska kyrkan. 1571 års svenska
kyrkoordning påbjuder, att under gudstjänsten medel
skola insamlas för de fattigas räkning. Vanl.
skedde detta genom h å v g å n g
(kringbä-rande av håven), men efter prästeståndets
vid riksdagen 1815 uttalade ogillande ersattes
håven med en skål vid kyrkodörren.
Mångenstädes har dock den gamla seden
återupptagits, särskilt på högtidsdagar. Se f. ö. k.
kung, om kollekter 12 okt. 1917. O. Hpl.
Kollektion, samling.
Kollektiv, som omfattar flera av samma
slag, gemensam. —■ Gramm., singulart ord,
som betecknar ett flertal personer el.
föremål, t. ex. folk, kortlek, prästerskap.
Kollektivart, en art (enl. äldre botanisters
uppfattning), som omfattar flera från
varandra föga avvikande men konstanta
»småarter», t. ex. daggkåpan och maskrosen.
Kollektivavtal kallas skriftligt upprättat
avtal mellan arbetsgivare eller förening av
arbetsgivare (se A rbe tsgi varef öreni ng)
och fackförening eller annan liknande
förening av arbetare (se Fackförening) om
villkor, som skola lända till efterrättelse för
anställning av arbetare, eller om förhållandet
i övrigt mellan arbetsgivare och arbetare
(arbetstid, tid- och ackordslöner m. m.);
gällande kraft erhåller sådant avtal, när det av
parterna godkänts (genom brev, i protokoll
o. s. v.); se 1928 års lag om k. (§ 1), som
numera reglerar formerna för k:s ingående och
verkningarna av ingånget k., med hänsyn till
vilka arbetare, som därunder skola anses
inbegripna, möjligheten till i k. medgivna
avvikelser, förpliktelser att under avtalstiden
icke vidtaga arbetsinställelse (lockout eller
strejk), blockad, bojkott eller annan därmed
jämförlig stridsåtgärd, uppsägningstid,
reglering av tvister om avtalets tolkning samt
påföljder av avtalsbrott m. m. Man brukar skilja
mellan a) riksavtal, ingångna mellan or-
Ord, som saknas under
ganisationer för hela riket, på
arbetsgivarsidan ett industri- el. yrkesförbund och på
arbetarsidan ett fack- el.
industriarbetarförbund, stundom å endera sidan av flera
förbund, t. ex. riksavtalet inom den mekaniska
verkstadsindustrien, som är undertecknat av
fem fackförbund; b) ortsavtal, ingångna
av en platsorganisation av arbetsgivare och
fackförening på orten, t. ex. inom
möbelindustrien ; c) avtal för viss arbetsplats
mellan arbetsgivare och fackförening, t. ex.
inom sågverksindustrien; d)
distriktsav-t a I, vanl. i form av länsavtal, t. ex. mellan
en arbetsgivareförening av jordbrukare inom
visst län och en lantarbetarorganisation. Ett
k. innehåller normer för arbetsavtal men är
icke arbetsavtal om utförande av
arbete, uppdraget åt och åtaget av viss arbetare;
individuella och personliga arbetsavtal inom
område och tid, för vilka k. gäller, må dock
icke strida mot detta men väl upptaga
ytterligare detaljer. Avtalsbrott mot dylika i k.
icke upptagna villkor innebär icke avtalsbrott
mot k. I verkligheten plägar ofta k. tagas
till norm vid arbetsavtal mellan arbetsgivare,
som ej är bunden av gällande k., och för
arbetare, som icke tillhöra organisationen,
som ingått k. — Redogörelser för gällande k.
i Sverige utges år för år av Socialstyrelsen (i
serien Socialstatistik). Enl. senast utgivna
redogörelse träffades 1927 k. till ett antal av
607, godkända för 4.355 arbetsgivare och
94,176 arbetare. Antalet betecknas såsom
relativt litet, emedan flertalet under året
utlöpande avtal prolongerats utan uppsägning.
Hela det vid 1927 års slut förefintliga
avtals-beståndet utgjorde:
Antal avtal
Arbetara
Riksavtal ........................... 41
Pistriktsavtal ...................... 55
Ortsavtal ......................... 899
Avtal för enskilda arbetsplatser 1,965
183,115
46,953
76,198
188,359
Summa 2,960 494,625
Fyra femtedelar av de 1927 ingångna
avtalen gällde ett år, medan endast 0,3 %
sträckte sig t. o. m. 3 år och 1,8 % ingingos
på obestämd tid. Redogörelsen meddelar
statistiska uppgifter, liknande dem om
giltighetstiden, för k. med regler för förhandling
mellan parterna (förhandlingsordningar,
huvudavtal), bestämmelser om föreningsrätt (enl.
»decemberkompromissen» 1906), arbetsgivares
rätt att fritt antaga och avskeda arbetare
(§ 23 i Sv. arbetsgivareföreningens stadgar),
om övertidsarbete, semester m. m. Liknande
redogörelse för 1928 anger (enl.
sammanfattning i Sociala Meddelanden för sept. 1929)
antalet av samtliga 31 dec. 1928 gällande
avtal till 3,326, berörande 512,542 arbetare. —
För upptagande och avgörande av mål
rörande k. fungerar i Stockholm en
arbetsdomstol (enl. 1928 års lag om arbetsdomstolar). —
K. äro historiskt sett resultat av den
organiserade arbetarrörelsens strävan att ersätta
enskilda arbetares inbördes konkurrens på
arbetsmarknaden med gemensamma uppgörelser
om de allmänna arbetsvillkoren. K. ingingos
(genom fredsslut efter arbetskonflikter och
till förekommande av konflikter) redan på
1850-talet i England men ha först efter 1900
K, torde sökas uuder C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
