Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kollektivavtal - Kollektivfördrag - Kollektivförsäkring - Kollektivgaranti - Kollektivism - Kollektivnot - Kollektivtyper el. Samlingstyper - Kollektor - Kollektstipendier - Kollektör - Kollenkym - Koller - Kollergång - Kollett - Kolli - Kollidera - Kollimation, Kollimationsaxel, Kollimationsfel - Kollimationslinje - Kollimator - Kollineation - Kollision - Kollisionsnormer - Kollmann, Julius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
975
Kollektivfördrag—Kollmann
976
vunnit utbredning i andra länder, bl. a. i
Sverige, där de slutligen kommit att bilda
underlag för en i lag reglerad rättsordning
på arbetsmarknaden, vilken redan i sin
hittillsvarande utveckling erinrar om
rättsförhållanden före näringsfrihetens genomförande
(se H a 11 r ä 11). — »Tariffavtal» (ty.
Tarif-vertrag) är den vanliga benämningen på k. i
Tyskland. Om k:s utbredning i olika länder
lämnas uppgifter i Sociala Meddelanden. —
Litt.: ö. Undén, »Kollektivavtalet enligt
gällande svensk rätt» (1912; med litt-förteckn.);
S. Hansson, »Den svenska
fackföreningsrörelsen» (2:a, omarb. uppl. 1927), »Arbetsfreden.
De nya lagarna om kollektivavtal och
arbetsdomstol» (1928). Se även sakregister till
Sociala Meddelanden 1903—22 (under
uppslagsordet K.) samt (under samma rubrik)
Socialstyrelsens Tidskriftsöversikt 1928. E.F.K.S-n.
Kollektivfördrag, se Internationella
fördrag.
Kollektivförsäkring, se Livförsäkring
och Olycksfallsförsäkring.
Kollektivgaranti, garanti, som två eller
flera makter gemensamt åtagit sig. Jfr I
n-ternationella fördrag.
Kollektivi’sm, en samhällsåskådning, som
bygger det ekonomiska samhällslivet icke på
den enskildes strävan (till självförsörjning) i
fri konkurrens med andra enskilda
(självför-sörjare) utan på gemenskaper
(kollektivite-ter), mer el. mindre fritt organiserade (utan
statstvång) för försörjningsarbetet och
samlivet, mer el. mindre planmässigt formerade
efter yrken. Jfr Anarkism,
Kommunism och Socialism. — K o 11 e k t
i-v i’s t, anhängare av kollektivism. E. F. K. S-n.
Kollektivnot, diplomatiskt meddelande, som
flera makters regeringar eller diplomatiska
representanter gemensamt överlämna till en
regering för att ge större eftertryck åt sin
mening. Även »identiska noter», d. v. s. lika
lydande och vanl. samtidigt överlämnade
dylika meddelanden, kallas k. V. S-g.
Kollektivtyper el. Samling styper
kallas ännu föga specialiserade, oftast fossila
växt- el. djurformer, vilkas avkomlingar
utvecklats i olika riktningar och vilkas
egenskaper således äro fördelade på skilda,
historiskt yngre arter, släkten, familjer el. även
ordningar. T. P.
Kolle’ktor, se Elektriska maskiner,
sp. 593.
Kollektstipendier, stipendier för
studerande, vartill medel samlats genom
kyrkokollek-terna. K. härstamma trol. från medeltiden.
Numera stå de vanl. under respektive
domkapitels förvaltning. »Nationerna» vid univ.
ha k. av växlande belopp alltefter
kollekter-nas storlek under året. iSe även
Djäknepenningar. O. Hpl.
Kollektör, lottförsäljare.
Kollenkym, bot., se Växtanatomi.
Koller, ty., en för hästen egendomlig
sjukdom, som består i ökad vätskeansamling i
hjärnkamrarna (kronisk hjärnvattusot). K.
kan uppstå efter hjärnhinneinflammation,
men orsakerna äro f. ö. föga kända. K.
yttrar sig särskilt i betydande slöhet el.
sömnighet; fodret upptages långsamt, och hästen
kan endast med svårighet förrätta något
arbete. K. har alltid kroniskt förlopp, men
djuren kunna tidtals vara skenbart friska och
arbetsföra. Vanl. är k. obotlig, men lindring
kan för en tid uppnås genom insprutning
under huden av klorvätesyrad pilokarpin samt
genom avförande och lösande fodermedel, ss.
rotfrukter och grönfoder. E. T. N.
Kollergång, ett slags krossningsmaskin.
Se Krossverk.
Kolle’tt (fr. collet, dimin. av col, hals, eg.
halskrage), en till militäruniformen och
stundom även till uniform för skolungdom
hörande livrock med helt korta skört och
ståndkrage. I sv. armén förekommer k. för alla
tjänstegrader numera endast vid artilleriet
och Fortifikationen, dock blott till uniform av
äldre modell. M. B-dt.
Ko’lli, resgods; stycke fraktgods (eg.
halsbörda).
Kollidera, sammanstöta, råka i strid.
Kollimatiön, Kollimationsaxel,
Kollima-tionsfel, astron., se K o 11 i m a t i o n s 1 i n j e.
Kollimationslinje (av lat. collimäre, en i
handskrifter förvrängd form av collineäre,
rikta efter linjen), Syftlinje, astron.,
d. v. s. den linje, efter vilken ett föremål vid
ett vinkelmätningsinstrument inriktas. I allm.
menas med k. den räta linje, som förenar
objektivets optiska medelpunkt med hårkorsets
mittpunkt. Om på något instrument k. icke
har noggrant den riktning, som är åsyftad,
kallas avvikelsen kolli mation s fel. På
t. ex. en meridiancirkel, ett
passageinstrument eller en teodolit skall k. sammanfalla
med kollimationsaxel n, en genom
objektivets optiska medelpunkt gående rät
linje, som är vinkelrät mot tubens
horisontella rotationsaxel; k. bör således vara
vinkelrät mot rotationsaxeln; avvikelsen från
den räta vinkeln är då kollimationsfelet el.
kollim a tionen, som är = vinkeln
mellan kollimationslinjen och -axeln. Till
kol-limationens bestämmande vid större
instrument i fasta observatorier begagnas ofta två
tuber, kollimatorer, uppställda på
ömse sidor om huvudinstrumentet. (B-d.)
Kollimätor. 1. (Astron.) Se
Kollimationslinje. — 2. (Fys.) Linsanordning på
vissa optiska instrument, som gör de från ett
lysande föremål (vanl. en smal belyst springa)
utgående strålarna parallella. Jfr S p e k
t-r o s k o p.
Kollineatiön. Två geometriska
tredimensionella rum sägas stå i k. med varandra, om
mot varje punkt P och varje plan p i det ena
rummet svara en punkt P’ och ett plan p’
i det andra och därvid, om P ligger i p, även
P’ ligger i p’. T. B.
Kollision, sammanstötning; tvist.
Kollisionsnormer, jur., se
Internationell privaträtt.
Ko’llmann, Julius, tysk anatom (1834—
1918), sedan 1878 prof, i anatomi i Basel.
K. utgav ett flertal anatomiska och
antropologiska arbeten, däribland »Mechanik des
menschlichen Körpers» (1874) och »Les races
de 1’Europe et la composition des peuples»
(1881). Han hävdade bl. a., att de vanliga
människoraserna föregåtts av dvärgraser, som
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
