Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kollmann, Julius - Kollodium - Kollodiummetod - Kollografi - Kolloid - Kolloiddegeneration - Kolloider
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
977
Kollodium—Kolloider
978
också uppträtt i Europa. Vitt kända äro hans
»Lehrbuch der Entwickelungsgeschichte des
Menschen» (1898) och »Handatlas der
Entwickelungsgeschichte des Menschen» (2 bd,
1907). _ Rbg.
Kollodium (av grek, kollödes, limaktig),
lösning av cellulosanitrat (kollodiumbomull)
i eter och konc. sprit, en färglös el. svagt
gulaktig, klar vätska av tjockare siraps
konsistens. K. begagnas vid förband på mindre
sår el. såriga hudytor. Bomull el. dyl. lägges
på såret, varefter k. strykes utanpå
förbandet, vilket därav blir tätt och fästes vid
underlaget. För att få kollodiumhinnan mer
elastisk nyttjar man Collodium elasticum, en
blandning av 2 dir ricinolja i 98 dir k. O.T. S.*
Kollodiummetod, användning av en
kollo-diumhinna för att åstadkomma noggranna
avtryck av levande eller utdöda växters yta
för studiet av hårärr, klyvöppningar och
över-hudscellernas finaste skulpturdetaljer. E.S-g.
Kollografl, ljustryck (se d. o.).
Kolloid, se Degeneration, sp. 623, och
Kolloider.
Kolloiddegeneration, se Degeneration,
sp. 623.
Kolloider (av grek. ko’lla, lim, och él’dos,
utseende), gemensam benämning på alla
sådana finfördelade ämnen, vilkas
partikelstorlekar ligga mellan 1 yy och 100 uy (1 yp, —
0,oooooi mm). K. utvisa skiljaktiga
egenskaper å ena sidan mot de molekylära
lösningarna, å andra sidan mot ämnen med större
partikelstorlekar. — Ett ämnes likformiga
fördelning i ett annat ämne kallas d i s p e
r-s i o n. Lösningsmedlet kallas
dispersions-medel och hela lösningen el. uppslamningen
disperst system. En uppslamning
kallas ett grovdisperst system, en
lösning kallas ett molekylar di sper st
system. Stärkelse, äggvita, gummi, lim
m. fl. ämnen sönderfalla, ehuru de lätt gå i
lösning, dock ej i fria molekyler utan i
partiklar, sammansatta av flera molekyler.
Storleken av dessa partiklar är större än 1
yu-De äro osynliga t. o. m. i det starkast
förstorande mikroskop och kunna hålla sig svävande
(lösta) i vatten obegränsat länge. En sådan
lösning brukar man kalla en kolloidal
1 ö s n i n g el. ett kolloiddisperst
system och partiklarna kolloidala
partiklar. Dispersionsmedlet behöver ej alltid
vara en vätska. Det kan även vara en fast
kropp eller en gas. Ex. på fasta k. i en fast
kropp äro guldrubinglas och mjölkglas.
Pim-sten och lava äro ex. på kolloidala gaser i
fast dispersionsmedel. Fasta k. i gasformiga
medier äro tobaksrök, salmiakånga och
kosmiskt stoft. Vätskekolloider i gasformiga
medier äro dimma och moln.
Den förste, som något närmare undersökte
k:s egenskaper, var engelsmannen Thomas
Graham 1862. Han visade bl. a., att man
genom dialys (se Osmos) kunde skilja en
kristalloid (se d. o.) från en kolloid. De
senare kunna näml., på grund av de kolloidala
partiklarnas storlek, ej gå igenom porerna i
ett finporigt pergamentpapper eller vissa
djurhinnor, t. ex. en oxblasa. — De kolloidala
partiklarnas storlek kan variera inom vida
gränser. Man anger vanl. som nedre gräns
för deras storlek 1 yy, och som övre gräns
100 yy. Partiklarna äro i senare fallet större
än molekyler och diffundera ej genom
djurhinnor men dock så små, att de hålla sig
svävande i en lösning och filtrera genom
porerna i ett filtrerpapper.
Belyser man en i mörker befintlig kolloidal
lösning med ett smalt, starkt ljusknippe,
lyser den belysta delen av lösningen i allm. upp
(Tyndallfenomenet). Detta
sammanhänger med att de kolloidala partiklarna bryta
ljuset olika mot vad dispersionsmedlet gör.
Fenomenet har fått stor betydelse för studiet
av kolloidala lösningar. Betraktar man näml,
en kolloid i ett mikroskop (se U 11 r a
mikro s k o p), samtidigt med att den belyses med
ett starkt ljusknippe, så uppdelar sig den
lysande delen av kolloiden i ett stort antal
små punkter mot svart bakgrund. De kolloidala
partiklarna befinna sig ständigt i oscillerande
rörelse (Browns mole kylarrörelse,
se d. o.), vilken förorsakas av stötar från
dispersionsmedlets molekyler.
Nästan alla ämnen kunna överföras i
kolloidal form, l^ågra, t. ex. äggvita, gummi el.
stärkelse, lösas direkt i kolloidal form. I
övriga fall kan man gå till väga enl. två
olika principer. Antingen har man ämnet i
fråga i molekylär lösning eller ionform och
sammanför molekylerna eller atomerna i
kolloidal form genom kondensation, eller ock
utgår man ifrån större partiklar och finfördelar
dem enl. olika metoder.
Lika väl som fasta kroppar kunna
uppträda i kolloidal form i en lösning, kunna
vätskor och gaser göra det. En kolloidal
lösning av en fast kropp i en vätska kallas en
suspension, av en vätska i en vätska
en emulsion och av en gas i en vätska
ett skum. Ofta betecknas de kolloidala
lösningarna med namnet s o 1 e r. Allteftersom
dispersionsmedlet utgöres av vatten, eter,
alkohol el. dyl., benämnas de hy dr o sole r,
eterosoler, alkosoler o. s. v.
Sändes en elektrisk ström genom en
kolloidal lösning, vandra de kolloidala
partiklarna antingen till den positiva eller till den
negativa polen (elektrofores el. elektrisk
endosmos, sed. o.). Detta beror därpå, att
de i allm. äro positivt el. negativt laddade.
Samma fenomen inträder även, om man till en
kolloid sätter en elektrolyt. Denna fäller ut
eller koagulerar kolloiden. Härvid
utfaller kolloiden vanl. i geléartad form (g e 1).
Man urskiljer hydrogeler, eterogeler
o. s. v. — Försätter man å ena sidan en
kolloidal äggvitelösning, å andra sidan en kolloidal
hartslösning med olika saltlösningar, finner
man, att äggvitelösningen ej är så känslig,
d. v. s. ej fälles lika lätt, som hartslösningen.
Detta beror på att äggvitepartiklarna ha en
mängd vattenmolekyler adhererade runt
omkring sig, så att de hållas på avstånd ifrån
varandra. Härigenom försvåras deras
utfäll-ning i större klumpar. Förmågan att omge
sig med vattenmolekyler utmärker även en
hel dél andra k., stärkelse, gummi, lim etc.
Sådana k. utmärka sig även av att de vid
•dispersionsmedlets avdunstning ej klumpa
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
