Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Koloni - Kolonialdeparteemtnet - Kolonialkonferens - Kolonialstriderna under världskriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kolonialdepartementet—Kolonialstriderna under världskriget
987
(se Fjällkoloni och Skoll o v sk o 1
o-n i e r). Statsunderstödd nybyggarverksamhet
inom det egna landet plägar stundom kallas
inre kolonisation. Sammanfattningen
av personer av samma nationalitet, vilka bo
i en utländsk storstad, plägar oek kallas k.
(t. ex. »svenska kolonien i Berlin»). —• Jfr
även Bakterier, sp. 738.
Anläggandet av kolonier bortom haven tog
rask fart i samband med de stora
upptäckterna vid nyare tidens början. Småningom
uppstodo då de portugisiska, spanska,
nederländska, brittiska och franska
kolonialväldena. Av dem har det spanska nästan h. o. h.
gått förlorat genom Spanska Amerikas
frigörelse 1808—23 och spansk-amerikanska
kriget 1898. Portugal förlorade tidigt sina
viktigaste k. till holländarna men har dock kvar
rätt betydande landområden i Afrika. Det
franska kolonialområdet gick till stor del
förlorat till England 1763, men under 1800-talet
uppväxte ett nytt franskt kolonialvälde av
imponerande mått. Sverige framträdde på
1600-talet koloniserande i Nordamerika med
kolonien Nya Sverige (se d. o.), innehade 1650
—63 Cabo Corso på Guineakusten samt ägde
1784—1878 ön S:t Barthélemy i Västindien.
Som nya kolonialmakter tillkommo mot
1800-talets slut Italien, Belgien och Tyskland. De
tyska k. gingo förlorade genom världskriget.
Till kolonialmakter kunna i viss mån räknas
även Förenta staterna och Japan. Det
brittiska kolonialväldet befinner sig sedan någon
tid i en genomgripande omvandlingsprocess,
i det att de stora självstyrande kolonierna
(dominions) småningom övergått till med
moderlandet fullt likaberättigade medlemmar i
en stor brittisk »nationssamfällighet»
{com-monivealth of nations). Efter världskriget har
införandet av systemet med
mandatområden (de forna tyska kolonierna och delar
av det forna turkiska väldet) under
överuppsikt av Nationernas förbund bidragit att
modifiera hävdvunna äldre kolonibegrepp.
Litt.: A. Zimmermann, »Die europäischen
Kolonien» (5 bd, 1896—1903) och »Geschichte
der deutschen Kolonialpolitik» (1914); TT. C.
Morris, »ITistory of colonization from earliest
times to present day» (2 bd, 1900); A. Supan,
»Die territoriale Éntwicklung der
europäischen Kolonien» (1906); D. Schäfer,
»Kolonial-geschichte» (4:e uppl., 2 bd, 1921); A. Mohr,
»Kolonialpolitik under det nittonde
århundradet» (1922); E. Peyralbe och P. Deffontraines,
»Les puissances européennes et leurs colonies»
(1925). V. S-g.
Kolonialdepartementet, ett ämbetsverk för
ärenden ang. kolonien Saint
Barthélemy (se d. o.) 1812—45. Ärendena
överflyttades 1845 till Finansdep. Från 1812 handlade
K. även ärenden ang. Pommern och kallades
då Kolonial- och pommerska (efter
1815 f. d. pommerska) ärendens
departement. Se Expedition 2. Ldht.
Kolonialkonferens, se Rikskonferenser.
Kolonialstriderna under världskriget.
Utbrottet av världskriget 1914 hade
omedelbart sin återverkan på Tysklands kolonier i
Oceanien. Kina och Afrika.
I Oceanien el. på Söderhavsöar-
988
n a kunde tyskarna ej försvara sina vitt
spridda besittningar. De tyska Samoaöarna
togos 29 aug. 1914 av en från Nya Zeeland
utsänd expeditionskår. Bismarcksarkipelagen,
de tyska Salomonöarna och Kejsar Vilhelms
land (Nya Guinea) togos 21 sept. av
engelsmännen och besattes senare av australiska
trupper. Marianerna, Karolinerna och
Marshallöarna besattes 11—12 sept. av japanerna,
som 7 okt. även togo ön Yap.
Kiao-chouområdet i Kina med den
befästa hamnstaden Tsing-tau utsattes för
angrepp av japanerna från sjösidan, och
inloppet spärrades 27 aug. 1914. Eu japansa
expeditionskår under general Kamio landsattes
de första dagarna av sept. omkr. 160 km v.
om Wei-hai-wei på Shautunghalvöns n. kust.
Därtill kommo omkr. 1,500 engelsmän från
Wei-hai-wei. Tyskarna hade blott omkr. 4,800
man marintrupper under kommendör A.
Mey-er-Waldeck. Fästningen inneslöts 27 sept.
Den inre befästningslinjen stormades
slutligen natten till 7 nov., varpå kommendanten
på hedrande villkor överlämnade fästningen
till japanerna.
Tyskarnas afrikanska
besittningar utgjordes av Togo, Kamerun,
Tyska Sydvästafrika och Tyska Östafrika. Ehuru
den uppfattningen upprepade gånger
fiam-förts (off. erkänd i 1885 års Kongoakt), att
ett europeiskt krig ej borde föranleda strider
mellan de krigförande i sådana
kolonialländer som de afrikanska, började
fientligheterna dock här omedelbart. Tyskarna blevo
genast avskurna från all tillförsel utifrån av
vapen, ammunition, medikamenter m. m.
(blott i Östafrika kunde tillförsel från
hemlandet ske två gånger).
Den förnämsta staden i Togo, Lome, vid
kusten, togs genast, och den fåtaliga
försvars-styrkan drog sig norrut mot Atakvame och
beredde sig att försvara den trådlösa
stationen vid Kamina. Då försvarets fortsättande
blev utsiktslöst, förstördes radiostationen, och
försvarsstyrkan kapitulerade 27 aug. 1914.
Försvaret i Kamerun upprätthölls rätt
länge, trots anfall från alla håll, av
engelsmän från Nigeria i v., fransmän från n.,
fransmän och belgare från s. ö. Huvudstaden,
Duala, besattes 27 sept. av en
fransk-engelsk styrka. Striderna fördes sedan av
små-styrkor inom koloniens olika delar. Yaoundé,
200 km ö. om Duala, måste uppgivas nov.
1915, ooh återstoden av den tyska
försvarsstyrkan räddade sig över till det neutrala
Spanska Guinea, där den avväpnades och
internerades. I n., vid Mora, fortsattes
försvaret till 18 febr. 1916.
Tyska Sydvästafrika var genom
tyskarnas försorg försett med järnvägslinjer
av ganska stor utsträcknjng, men
betingelserna för krigföring voro i övrigt synnerligen
ogynnsamma på grund av den ökenartade
terrängen, vattenbristen och sandstormarna.
Sept. 1914 inföllo trupper från
Sydafrikanska unionen söderifrån, men dessa
tillbaka-slogos av tyskarna vid Sandfontein. Frågan
om man över huvud skulle inlåta sig på
krigiska företag mot tyskarna blev inom
Sydafrikanska unionen föremål för skarpa me-
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
