Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kolorimetri - Kolorit - Kolosförgiftning, Koloxidförgiftning - Koloss - Kolossal - Kolossen på Rhodos - Kolosserbrevet - Kolostomi - Koloszvár - Kolwrat - Koloxid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
997
Kolorit—Koloxid
998
ciellt konstruerade apparater, kolorimetrar,
i huvudsak bestående av två graderade,
nedtill slutna mätrör, så gjorda, att man kan
se igenom dem och i dem ingående
vätske-lösningar, i det ena inför en lösning av
ämnet i känd koncentration och sedan i
det andra inför provlösningen, som utspädes
så långt, att lika långa vätskepelare av båda
lösningarna erhålla samma färg. Med
kännedom om provets mängd och dess utspädning
samt »normal»-lösningens koncentration kan
sedan den i provet ingående mängden av
ämnet beräknas. E-t N-n.
Kolorit (av lat. co’lor, färg), färg som
totalbegrepp; en målnings färgsättning,
färggiv-ning eller färghållning i allm. En
porträtt-el. landskapsmålnings k. kan sägas vara ljus
el. mörk, d. v. s. de ljusa, resp, de mörka,
färgerna i målningen kunna dominera och ge
ett helhetsintryck av övervägande ljus, resp,
mörk, färgskala. — Med k o 1 o r i’s t menar
man dels den, som är säker i valet och
sammanställningen av färger samt lyckas
särskilt väl i färggivningen, dels den, som i
sin framställning först och främst aktger på
målningens färgsättning och fäster sig
mindre vid formen, dels även i allm. den målare,
som älskar en rikedom på färger.
Språkbruket vacklar. — K o 1 o r i’s t i s k, hörande
till kolorit. E. L-k.
Kolosförgiftning, K o 1 o x id f ö r g i f t n i n g,
beror på närvaron av koloxid (se d. o.) i
andningsluften. Koloxiden inkommer genom
lung-blåsornas väggar i blodet, där den uttränger
syret ur dess förening med blodfärgämnet och
bildar koloxidhemoglobin. Detta medför en
försämrad syreförsörjning av organismen, och
en inre kvävning blir följden. Vid
tillräckligt överskott av syre kan emellertid
koloxiden åter utdrivas. Koloxidhemoglobinet
ger blodet en körsbärsred färg. Vid
spektro-skopisk undersökning finner man två
karakteristiska absorptionsspektra. Symtomen på
k. äro i början huvudvärk, svindel,
öronsus-ning, flimmer för ögonen och kräkningar.
Småningom inträda medvetslöshet, försvagad
andning och puls; ansiktsfärgen blir högröd—
biåsvart; huden är ofta fläckigt rodnad.
Muskulaturen kan ibland vara slapp, ibland
kontraherad. Temp. är vanl. lägre än
normalt men stiger ibland avsevärt mot slutet.
Vid obduktion påträffas ofta små
karakteristiska uppmjukningshärdar i hjärnans
centrala ganglier. Behandlingen avser
utdrivandet av koloxiden, vilket sker genom den
sjukes placerande i frisk luft, konstgjord
andning och ev. tillförsel av ren syrgas. E. L-g.
Kolo’ss, urspr. jättebildstod; oerhört,
ovanligt stor varelse el. stort föremål. — Adj.:
Kolossal.
Kolo’ssal, grek. (lat. Colo’ssae), stad i s.
Frygien, vid Meanders biflod Lykos. nära
Hie-rapolis och Laodikeia. Det förstördes omkr.
64 e. Kr. av en jordbävning men
återuppbyggdes snart. Under medeltiden trädde
fästningen Chonai (nu Chonas), 4 km längre åt
s., i K:s ställe. K. är bekant genom Paulus’
brev till församlingen i denna stad. J. F. N.*
Kolossen på Rhodos, den vanliga
benämningen på en i den forngrekiska staden
Rho
dos, på ön av samma namn, uppställd, 31 m
hög kolossalbild av solguden (Helios). Se
vidare C h a r e s. Den var uppställd nära
hamnen, men den allmänt spridda föreställningen,
att den stått med skrevande ben över själva
hamninloppet, är ett påfund utan stöd i
uppgifterna från forntiden. Förmodligen var
solguden framställd i körsvennens fotsida dräkt.
Blott 66 år efter uppresandet kullstörtades
statyn av en jordbävning. Den arabiske
fältherren Muawija sålde efter öns erövring (653
e. Kr.) spillrorna till en judisk köpman, som
för deras bortförande säges ha behövt 900
kameler. Jfr M. P:n Nilsson, »Kolossen på
Rhodos» (i Nord. Tidskr. 1910). A. M. A.*
Kolosserbrevet, av Paulus under hans
fångenskap skrivet till församlingen i Kolossai
i Frygien. Huvudsyftet med brevet är för
aposteln att bekämpa en åskådning, som
predikar det väsentliga värdet för de kristna av
den genom extas och askes åstadkomna
förbindelsen med »världens andemakter». I motsats
härtill förkunnar Paulus Kristi tillräcklighet
som medlare mellan Gud och människor;
Kristus har förmedlat både skapelsen och
försoningen och är därmed »huvudet för alla
andevärldens furstar och väldigheter». Slutet
av brevet innehåller sedliga förmaningar, till
stor del sammanfallande med dem, som möta
i Efeserbrevet. E. A.
Kolostoml (av grek, kölon, grovtarmen, och
sto’ma, mun, öppning), en kirurgisk
operation, varigenom en förbindelse utåt
åstadkommes från grovtarmen. En dylik
tarmfistel låter man antingen bestå kortare tid
för avledning av tarminnehållet, ev. utförande
av sköljningar, eller bli definitiv, om
irre-parabelt hinder för tarmpassagen finnes
längre ned, t. ex. vid ändtarmskräfta. T. R.
Koloszvår [käTåJvär], se Cluj.
Kolowrat [kå’lå-], tjeck, z K o 1 o v r a t,
gammal tjeckisk adelssläkt, delad i flera
linjer. — Riksgreve Franz Anton Kolo
w-rat-Liebsteinsky (1778—1861)
verkade i sexton år som ståthållare i Böhmen
och stärkte därvid på olika sätt tjeckernas
nationalmedvetande. 1826 kallades han till
Wien för att som stats- och
konferensminister leda inrikespolitiken. Han kom i
motsatsförhållande till Metternich, blev rätt
populär och var under oroligheterna 1848 utan
större framgång ministerpresident 20 mars—
4 april. A. A-t.
Köloxid, en gasformig förening mellan en
atom kol och en atom syre, CO. K. är den
enda förening, vari kol ingår som tvåvärdigt.
Den bildas, när kol förbrännes vid
otillräcklig syretillgång, genom reduktion av
koldioxid (kolsyra) med glödande kol, eller då kol
verkar reducerande på vissa metalloxider och
vattenånga (se Vattengas). K. är en
väsentlig beståndsdel i masugnsgas,
generatorgas och vattengas. Lysgas innehåller omkr.
8 % k. Många organiska syror, t. ex.
myrsyra, ge k. vid upphettning med konc.
svavelsyra. K. är en färg-, lukt- och smaklös,
oerhört giftig gas, som i luft brinner med en
svagt blå, icke lysande låga till ofarlig
koldioxid. Med vissa metaller kan k. direkt
förena sig, t. ex. med nickel till n ick e 1 te t r a-
Ord, som saknas under
K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
