Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Koloxid - Koloxidförgiftning - Koloxiklorid - Koloxisulfid - Kolpitis - Kolpoptos - Kolportage - Kolportör - Kolränta - Kolsnaren - Kolspets - Kolsrud, Nils Oluf - Kolstationer - Kolstål - Kolsva (Kohlsva) - Kolsvavla - Kolsyra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1000
999
Koloxidförgiftning—Kolsyra
Utsikt över Kolsva järnverk.
k a r b o n y 1, Ni(CO)4, och med järn till
järn-k a r b o n y 1, Fe(CO)5 (se
Järnföreningar). K:s giftverkan beror därpå, att
blodfärgämnet hemoglobin (se d. o.) med
begärlighet upptar k. och härvid övergår i
koloxid-hemoglobin, vilket är otjänligt för
syretransport. På senaste tid har k. fått stor
betydelse som utgångsmaterial för syntetisk
framställning i industriell skala av ett flertal
viktiga organiska föreningar, t. ex.
metylalkohol (se d. o.), flytande bränslen m. m. I. B.
Koloxidförgiftning, se K o 1 ’o s f ö, r g i f
t-ning.
Koloxiklorld, kem., se F o s g e n.
Koloxisulfid, se Kols va via.
Kolpltis (av grek. ko’lpos, moderslida), se
Kvinnosjukdomar.
Kolpoptos [-å’s] (av grek. ko’lpos,
moderslida, och ptösis, fall), framfall (prolaps) av
moderslidan. Se Kvinnosjukdomar.
Kolportage [-tä’/], försäljning genom från
hus till hus vandrande personer av varor,
särskilt av tryckta skrifter
(kolportagebok-handel, se Bokhandel, sp. 700). — Verb:
K o 1 p o r t é r a.
Kolportör, tidningsförsäljare i det fria,
kringvandrande bokförsäljare;
lekmannapredikant; obildad religiös folktalare.
Kolränta, kam., en till jordeboksräntan
hörande grundskatt, som erlades i träkol. Den
förekom i bergslag och kringliggande
skogstrakter. Kbg.*
Kolsnaren, långsträckt insjö i V.
Vingåkers socken, Södermanlands län; 13 kvkm,
33 m ö. h. Avrinner genom sjön Viren och
Nyköpingsån.
Kolspets, kolelektrod i elektrisk båglampa.
Kolsrud, Nils O 1 u f, norsk
kyrkohistori-ker och urkundsutgivare (f. 1885), docent 1916
och prof, i kyrkohistoria 1921. Han är sedan
1912 medutgivare av »Norges gamle love 1388
—1604» och sedan 1913 av »Diplomatarium
Norvegicum», sedan 1914 medlem av
Kilde-skriftkommissionen och sedan 1921 red. av
årsboken Norvegia Sacra. K. har f. ö. utgivit
en rad historiska källskrifter och
självständiga verk.
Kolstationer, hamnar, där fartyg under
långresa kunna intaga kol.
Kolstål, ett stål, vars hårdhet betingas av
dess kolhalt, till skillnad från
specialstål, som erhållit sin hårdhet genom tillsats
av nickel, krom eller över huvud andra
lege-ringsämnen än kol. Jfr Järn, sp. 22—23,
och Stål. G. H-r.
Kolsva (K o h 1 s v a), järnverk med
martin-ugnar, elektrisk stålugn, valsverk och
stål-gjuteri m. m. Bruksegendomen (tax.-värde
2,385,200 kr. 1927, därav för jordbruk 755,800
kr.) omfattar fastigheter i Bro och Malma
socknar, Västmanlands län, vid Hedströmmen
och K. station på
Köping—Uttersberg—Rid-darhyttans järnväg samt en masugn i Köping
(Köpings hytta). I K. samhälle omkr. 1,550
inv. (1920), därav 1,100 i Malma. Förnämsta
tillverkning stålgjutgods. K. äges av Kohlswa
jernverks a.-b., gr. 1893, aktiekap. (1929) 2^
mill. kr., omkr. 600 arb. — Som järnbruk
stammar K. från 1500-talet. Bland äldre
ägare märkas 1725—1825 familjen Tersmeden
och dess arvingar samt från 1853 bruksägaren
Lars Lindberg, som kraftigt bidrog till
brukets utveckling. G. H-r.
Kolsvavla, eg. kolsvavlans anhydrid,
kol-d i s u 1 f i d, är en förening av kol och svavel,
CS2, som bildas genom direkt förening, om
svavelångor ledas över glödande kol. K. är
en färglös, starkt ijusbrytande, lättrörlig,
illaluktande vätska av spec. v. 1,27, som kokar
vid 46° C och vid antändning brinner med
blå, föga lysande låga. Den är ett utmärkt
lösningsmedel för jod, svavel, fosfor, fett,
hartser, kautschuk m. fl. organiska ämnen och
nyttjas därför ibland för extraktionsändamål.
Smärre djur, ss. insekter, larver o. dyl., dödas
ögonblickligen av k. Behandlas
kaliumalko-holat, KO . C2H5, med k., bildas ett gult,
kri-stalliniskt ämne, kaliumxantat el.
xan-togensyrans kaliumsalt, K . S . C : S . OC2H5,
som fått stor användning som
flotationsrea-gens vid malmanrikning (se Flotation).
Stora mängder k. nyttjas även för
framställning av konstsilke (se d. o.). — Rodanväte,
HCNS, och vatten ge ammoniak och
koloxisulfid, COS. — Behandlas bariumsulfid med
k., bildas bariumtritiokarbonat
(bariumtrisul-fokarbonat), BaCS3. I. B.
Kolsyra. Egentlig kolsyra, H2CO3,
existerar endast i vattenlösning. Vid försök
att isolera den sönderfaller den genast i
vatten och gasformig koldioxid, CO2. Ä
andra sidan övergår koldioxiden i allm. åter
lätt till k. genom upptagning av vatten, t. ex.
från luftens fuktighet. I dagligt tal kallas
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
