Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kolsyregödsling - Kolsäter - Kolteckning - Kolthoff, Gustaf Isak - Kolthoff, Signe - Koltjak, Aleksandr Vasiljevitj - Koltrast - Koltryck - Koltrådslampa - Koltsov, Aleksej Vasiljevitj - Koltsova-Masalskaja - Kolugn - Kolumbarium
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1003
Kolsäter—Kolumbarium
1004
fat, att det icke avger sådana gasformiga
ämnen, som äro skadliga för växterna. N. Jn.
Kolsäter, ort i Gesäters socken, Dalsland,
bekant genom fördraget i K. 1305 mellan
konung Birger (se d. o.) och dennes bröder
Erik och Valdemar. (S. T-g.)
Kolteckning, se Handteckning.
Kolthoff, Gustaf Isak, zoolog och
forskningsresande (1845—1913). Blev 1878
konservator vid Uppsala univ. K. är skapare
av Biologiska museet på Djurgården
i Stockholm. K. ledde
el. deltog i flera
forskningsresor, ss. 1872
till Island och
Färöarna, 1883 (med
Nordenskiölds expedition)
till Grönland, 1887
till norska
Ishavskusten, 1898 till
Spetsbergen (med Nathorsts
expedition), 1900 till
Spetsbergen och n. ö.
Grönland. K. var
erkänd auktoritet
rörande nordiska fåglar
och utgav »Nordens fåglar» (tills, m. L.
Jä-gerskiöld; 1895—99; 2:a uppl. 1911—26). —
K. verkade även som populär författare,
särskilt som skildrare av de högre djurens
levnadsvanor, utgav samlingsverket »Vårt
villebråd» (1895—96), »Ur djurens lif» (1899—
1901), »Till Spetsbergen och nordöstra
Grönland» (1901); »Minnen» (2:a uppl. 1913), »Från
när och fjärran» (1911) samt »Djur och
blommor» (1912). Han blev fil. hedersdr i Uppsala
1907. L-e.*
Kolthoff, Signe, skådespelerska (f. 1882
17/3). Avlade 1900 musiklärarinneexamen vid
Konservatoriet, debuterade 1901 som
operettsångerska på östermalmsteatern, var 1902
—04 anställd vid
Va-sateatern, övergick till
talscenen, var 1905—
15 anställd vid
Svenska teatern i
Helsingfors samt är från 1915
fäst vid Dramatiska
teatern. Bland fru K:s
roller märkas
Her-mione i »En
vintersaga», Portia i
»Köpmannen i Venedig»,
Viola i
»Trettondagsafton», Dorine i
»Tar-tuffe», Mirandolina i
»Värdshusvärdinnan», Judit, Madame
Sans-Géne, Sigrid i »Bröllopet på Ulfåsa», Liza
i »Pygmalion» och Raimonda i »Mors rival».
Hennes konst utmärkes av kraft, temperament
och känslovärme, sund naturlighet och friskt
humör och bäres av granna yttre medel, men
framställningen saknar ibland önskvärd
bredd. G. K-g.
Koltja’k, Aleksandr Vasiljevitj,
rysk militär (1874—1920). Deltog med
utmärkelse i rysk-japanska kriget 1904—05 och
var därefter verksam i marinstaben. Under
världskriget var K. först chef för en del av
östersjöflottan och blev sedan (1916) vice-
amiral och chef för Svartahavsflottan. Efter
bolsjevikrevolutionen 1917 blev han den i
Sibirien (Omsk) upprättade
antibolsjevikre-geringens krigs- och sjöminister samt gjorde
sig nov. 1918 till
riksföreståndare och
överbefälhavare över
samtliga antibolsjevikiska
stridskrafter. Först
framgångsrik i sin
offensiv över
Uralber-gen, måste K. dock
vika inför
bolsjevi-kernas kraftiga
motoffensiv och
upproriska rörelser i sin
egen här. Omsk
övergavs nov. 1919, och
den provisoriska rege-
ringen flyttades till Irkutsk. På grund av
myteri och oroligheter avsade sig K.
riksföre-ståndarskapet jan. 1920 och tog sin tillflykt
till de tjeckoslovakiska trupperna men blev
sedan av dem utlämnad och skjuten av
bolsjevikerna efter en summarisk rättegång.
Fr. monogr. av J. Rouquerol (1929). M. B-dt.
Koltrast, se Trastsläktet.
Koltryck, dets. som pigmenttryck (se d. o.).
Koltrådslampa, se Elektrisk
belysning, sp. 624.
Koltsov [kaltså’f], Aleksej
Vasiljevitj, rysk skald (1809—42). Var autodidakt,
son till en kreaturshandlare och strövade i
ungdomen kring i landet som faderns
medhjälpare. Sedan läste
K. särskilt vers och
skrev själv visor; ett
litet dikthäfte (1835)
gjorde furor i den
litterära världen, K.
blev bekant med de
litterära koryféerna,
främst Bjelinskij, och
vantrivdes i sin
dagliga gärning som
köpman. Hans
produktion var till omfånget
ringa, men hans
lyrik i förädlad folk-
viseton hör till den ryska litteraturens pärlor.
Litt.: P. Schalfejew, »Die volkstümliche
Dich-tung A. KoFcovs und die russische
Volks-lyrik» (1910). A. A-t.
Koltsova-MasaJskaja [kaltså’va-], tillnamn
för Helena Ghica (se Ghica).
Kolugn, dets. som kolningsugn. Se Kolning.
Kolumbäiium (av lat. colu’mba, duva), eg.
nisch för ett duvpar i ett duvslag, vanl.
benämning på de för gravurnor avsedda
halvrunda nischerna i romerska gravvalv från
kejsartiden (se bild sp. 1005). Även själva
byggnaderna kallas numera kolumbarier; de
voro vanl. fyrkantiga, med välvt tak,
uppförda nära landsvägen, stundom i flera delvis
underjordiska våningar, samt voro avsedda
för sällskap el. föreningar. Det kejserliga
huset och rika enskilda anordnade ofta
dylika för sina slavar och frigivna. — Om
moderna kolumbarier, rum, avsedda för
urn-gravar, se Eldbegängelse (med bild 5).
Ord, som saknas under K,
torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
