Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Komisk - Komitadjis - Komitat - Komitativ - Komma - Kommabacill - Kommagene - Kommanditbolag, Kommanditdelägare - Kommando - Kommandoexpedition - Kommandoflagga - Kommandomål - Kommandostav - Kommandotorn - Kommatera - Kommendant - Kommenderi - Kommendering - Kommendör - Kommendörkapten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1017 Komitadjis—Kommendörkapten 1018
smärta på bottnen av det, som till det yttre
är k. — Litt.: Th; Lipps, »Komik und
Humor» (1898); H. Bergson, »Skrattet» (1910).
Komita’djis (av bulg, komita,
revolutions-kommitté), medlemmar av nationellt
revolutionära sammanslutningar på Balkanhalvön,
särskilt de organisationer, som alltifrån
slutet av 1800-talet, ofta i strid med varandra,
sökt med våldsamma medel åstadkomma
omvälvningar i Makedonien (se d. o.). H. B-n.
Komität (av lat. comitätus, grevskap, ung.
megye [mä’djä]), förvaltningsområde i Ungern.
Enl. tyskt mönster indelades Ungern redan
på S:t Stefans tid i k. med en av konungen
utnämnd förtroendeman, föispän, i spetsen för
varje. Redan på 1200-talet nådde de genom
sina ting en viss självständighet, som med
tiden utvecklades därhän, att k. utgjorde
författningens skydd mot habsburgarna. Efter
1848 ha flera försök gjorts att beskära k:s
autonomi (1870, 1891, 1914) men utan
framgång. B. L-r.
Komitatlv, se Kasus, sp. 505.
Komma (plur. ko’mmata). 1. Ett
skiljetecken (,), som nyttjas i skrift (och tryck),
dels i syntaktiskt syfte (för att avdela
meningar i satser o. s. v.), dels för att beteckna
pauser vid (upp-)läsning; vid många tillfällen
sammanfalla paus och syntaktisk
uppdelning. R-n B.
2. (Mus.) Skillnaden mellan de minsta
intervallerna,. Man talar om ett »mindre k.», som
är skillnaden mellan stora och lilla heltonen
(9ls-lolo el. 81:80), och ett »större k.» (ditoniskt
k., pytagoreiskt k., comma ditonicum),
varmed 6 stora heltoner överskjuta oktaven
(531441:524288). T. N.
Kommabacill, se Bakterier, sp. 743.
Kommagéne, i forntiden den nordligaste
provinsen i Syrien, mellan Eufrat, Taurus och
Amanosberget (Alma dag), i l:a årh. f. Kr. ett
självständigt område under furstar av
persisk härstamning. Romersk provins 17 f. Kr.
och efter ett avbrott åter från 72 e. Kr.
Huvudstad: Samosata vid Eufrat. J. E. N.*
Kommanditbolag, Kommanditdelägare (el.
K o m m a n d i t a r), se Bolag, sp. 726.
Komma’ndo (it. comando), muntlig order
(kommandoord) till en trupp att utföra
något; även högre befälsmyndighet.
Kommandoexpedition, ämbetsverk, L a n
t-försvarets k. (för armén) och
Sjöförsvarets k. (för marinen och flygvapnet),
där kommandomål (se d. o.) handläggas och
varifrån generalorder m. m. utgå.
Kommandoexpeditioner inrättades 1840 i st. f.
general-adjutantsexpeditionerna.
Kommandoflagga brukas i fält (och vid
fälttjänstövningar) till att för egna trupper
utmärka högre befälhavares uppehålls- och
förläggningsplatser. Vid mörker ersättas k.
med olika färgade lyktor. M. B-dt.
Kommandomål, regeringsärenden, vilka
konungen som högste befälhavare över
krigsmakten till lands och sjöss »omcdelbarligen
besörjer». Enligt R. F. § 15 skola k. icke
avgöras i statsrådet utan i närvaro endast av
chefen för Försvarsdep. Då dessa mål beredas,
skall denne yttra sin mening över de företag
konungen beslutar samt, då hans mening icke
överensstämmer med konungens beslut, föra
sina betänkligheter till ett protokoll, vars
riktighet konungen genom sin påskrift besannar.
Expeditionerna i k. behöva enl. R. F. § 38 icke
vara försedda med konungens underskrift;
besluten kallas vanl. generalorder och
undertecknas av föredraganden »på nådigste
befallning». Protokoll i k. kunna av
konstitutionsutskottet fordras endast i vad rör
allmänt kända och av utskottet uppgivna
händelser. Omfattningen av begreppet k.
bestämmes i en lag av 28 jan. 1921; enl. denna
handläggas såsom k. »regeringsärenden, som
avse verkställighet i militäriskt hänseende
av vad krigsmakten till lands och sjöss har
att fullgöra på grund av lagar, författningar
eller särskilda av konungen i statsrådet
fattade beslut». I denna ordning få ej beslut
fattas, som innebära rubbning av lag eller
författning eller av konungen i statsrådet
meddelade bestämmelser eller medföra
utgifter, vartill medel ej av riksdagen anvisats
eller eljest äro för konungen tillgängliga.
Ända till Gustav III:s tid behandlades
ärenden, som motsvarade nuv. k., i samma
ordning som regeringsärenden i allm. eller av
ämbetsverken. Genom 1772 års R. F. § 19
blevo k. ett särskilt slag av
regeringsärenden, som ej påkallade någon rådplägning med
rikets råd. Med 1809 års R. F. infördes i
huvudsak de nuv. bestämmelserna. Litt.: C.
A. Reuterskiöld, »Om kommandomålen och
högsta befälet öfver krigsmakten» (i Statsvet.
Tidskr. 1900). H. T-n.
Kommandostav, befälsemblem, som bäres
dels av fältmarskalkar (marskalkar), dels (i
Sverige) av chefen för Försvarsdep., då han
är militär och utövar befälet över
krigsmakten, dels av kommendanter.
Kommandotorn, se Manövertorn.
Kommatèra, förse med skiljetecken.
Kommenda’nt, högste befälhavaren i en
fästning; för ledning av garnisonstjänsten
och ordningens övervakande finnas även k.
i större obefästa garnisonsorter. I Stockholm
finnas både överkommendant och k.;
i Karlskrona är befälhavande amiralen
tilllika k. I krigstid finns i högkvarteret en k.
för ordningens upprätthållande. M. B-dt.
Kommenderl (av lat. commendäre,
anförtro), i katolsk kyrkorätt ett kyrkligt
bene-ficium, vars inkomster huvudsaki. uppburos
av en lekman; gods, som tillhör andlig
riddar-orden; underavdelning av johannitorden (se
d. o.). Jfr Komturi.
Kommendèring, militärt tjänsteuppdrag;
trupp, som erhållit sådant uppdrag.
Kommendör (fr. commandeur). 1. Vid
flottan är k. officersgraden närmast under
kon-teramiral och motsv. överste vid armén.
Kom-mendörstiteln fanns i äldre tider, utbyttes
1771 mot överste men återinfördes 1845. Den
var urspr. avsedd för chefer på linjeskepp,
och .graden benämnes ännu i fr. flottan
capi-taine de vaisseau, i ty. flottan Kapitän zur
See och i britt, flottan captain. — Om
kanonkommendör se d. o. — Se även Ordnar.
Kommendörkapten, officersgrader vid
flottan närmast under kommendör (se d. o.), av
vilka k. av 1 ;a graden är jämställd med
Ord, som saknas under K,
torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
