Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kommunal progressivskatt - Kommunalråd - Kommunalskatt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1041
Kommunalråd—Kommunalskatt
1042
nats såsom utjämningsandel (i motsats till
kommunandel), bortfallit genom reduktioner
i skatteskalan men ersatts genom
bestämmelser i annan skattelag. K. utgår numera i
enlighet med 1928 års förordning (se även
Kommunalskatt och
Utjämnings-skatt) för andra skattskyldiga än svenska
aktie- och bankbolag å den del av till
inkomst- och förmögenhetsskatt
beskattningsbart belopp (således efter
från-räknande av orts- och familjeavdrag), som
överstiger 3,000 kr., och för svenska
aktie-och bankbolag å den d e 1 av bolagets till
inkomstskatt taxerade belopp, som överstiger 6
% å bolagets kapital. Progressivskatten
utgår efter en för hela riket enhetlig
skatteskala (jfr A. Gilljam, »Inkomst- och
förmögenhetsskatten samt den nya
kommunalbeskattningen», 18:e uppl. 1928).
Skattskyldig taxeras till k. i
hemortskommunen (efter reglerna för taxering till
statlig inkomst- och förmögenhetsskatt), och hela
grundbeloppet påföres honom i
hemortskommunen, om det icke överstiger 300 kr., eljest
i den eller de kommuner, där han åtnjutit
inkomst av beskaffenhet att kunna där taxeras
till kommunal inkomstskatt, såvitt
fördelningsbeloppet ej understiger 50 kr. En
fjärdedel av kommuns skattebehov må täckas genom
tillgänglig andel av grundbeloppet för k.
Dessa bestämmelser förtydligas i 1928 års
förordning kommenterande skattehandböcker.
— Litt.: »Skattelagarna», utg. av C. W. U.
Kuylenstierna m. fl. (1929). E. F. K. S-n.
Kommunalråd, titel i Finland, som ges åt
personer, vilka gjort sig bemärkta i det
kommunala livet eller affärslivet.
Kommunalskatt. De kommunala
beskattningsreglerna i Sverige ha nydanats genom
lagstiftning av 1928. För täckande av
kommunens skattebehov skola, enl. förordningarna
om kommunalstyrelse på landet och i stad,
i första hand anlitas progressivskattemedel
och skogsaccismedel och därnäst, i mån av
behov, allmän k. Sådan skatt utgöres av
envar skattskyldig i förhållande till det antal
skattekronor och skatteören, som enl.
bestämmelserna i kommunalskattelagen påförts
honom i senast fastställda taxeringslängd. Efter
denna grund utgöres också skatt till den
kyrkliga kommunen och till
landstingskommunen. Förr sade man, att k. i resp, kommun
utgick med så och så många kronor och ören
per bevillningskrona eller per inkomsthundra;
numera utgår den med så och så mycket per
skattekrona. — Allmän k. är dels
fastighetsskatt, dels kommunal
inkomstskatt. Såsom underlag för
fastighetsskatt påföras skattskyldig: för
jordbruksfastighet 6 skatteören för varje
100 kr. av fastighetens jordbruksvärde, 5
skatteören för varje 100 kr. av fastighetens
tomt- och industrivärde samt 4 skatteören
för varje 100 kr. av fastighetens skogsvärde,
d. v. s. värdet av växande skog; för annan
fastighetö öre för varje 100 kr. av
fastighetens taxeringsvärde. Ex.: Ägaren av en
jordbruksfastighet, som är taxerad till 50,000
kr. och i vars taxeringsvärde ingår endast
jordbruksvärde, påföres härför 30
skattekro
nor. Ägaren av ett boningshus i stad, taxerat
också till 50,000 kr., påföres 25 skattekronor.
Såsom underlag för kommunal inkomstskatt
påföres skattskyldig ett skatteöre för varje
krona beskattningsbar inkomst, d. v. s. en
skattekrona för varje 100 kr. beskattningsbar
inkomst; 100 skatteören bilda en skattekrona.
Kommunal inkomstskatt utgår för inkomst
av jordbruksfastighet, annan fastighet,
rörelse, tjänst, tillfällig förvärvsverksamhet och
kapital. Men eftersom fastighet är belastad
med särskild fastighetsskatt, skall vid
beräkning av inkomst av fastighet avdrag ske
för vad sålunda genom fastighetsskatt
beskattats, således ett belopp, motsv., i fråga om
jordbruksfastighet, 6 % av jordbruksvärdet,
5 % av tomt- och industrivärdet samt 4 %
av skogsvärdet och, i fråga om annan
fastighet, 5 % av taxeringsvärdet. Man har alltså
i den nya lagstiftningen bibehållit principen,
att för fastighet skall betalas k. efter en viss
minimiberäkning, såsom nyss angivits, även
om inkomsten av fastigheten är ringa eller
ingen alls (den s. k. garantiskatteprincipen).
— I några fall utgår icke fastighetsskatt;
sålunda äro undantagna från skatteplikt
statens samt kommuns el. annan menighets
byggnader för allmän styrelse eller
förvaltning ävensom för kultur- el. rättsvård,
ordning el. säkerhet, fattigvård, barnavård,
sund-hetsvård, religionsvård el. undervisning,
nykterhetsföreningars byggnader, museer m. fl.
I fråga om skatt för inkomst få vissa
allmänna avdrag göras i skattskyldigs
hemortskommun från nettoinkomsten, ss. för
försäkringspremier intill ett belopp av 200 kr., för
s. k. periodiskt understöd m. m. Vidare finns
det ortsavdrag, som numera delas i
grundavdrag och familjeavdrag.
Samtliga orter i riket indelas med avseende
på levnadskostnadernas höjd i fem
ortsgrup-per, av vilka den första omfattar orter med
de billigaste levnadskostnaderna och den
femte orter med de dyraste. Indelningen
verkställes av Socialstyrelsen vart 5:e år.
Grundavdraget utgör i ortsgrupp I 340 kr.
och i de övriga resp. 380, 420, 460 och 500 kr.
Familjeavdraget utgör, med lika belopp för
hustru och varje hemmavarande barn under
16 år, i ortsgrupperna I och II 160 kr., i
orts-grupperna III och IV 180 kr. och i ortsgrupp
V 200 kr. Av övriga avdragsregler må
tilllika nämnas, att, om skattskyldigs
skatte-förmåga finnes vara väsentligen nedsatt till
följd av långvarig sjukdom, ålderdom eller
annan jämförlig omständighet, vederbörande
beskattningsnämnd kan bevilja extra avdrag
med högst 700 kr. Om den för skattskyldig
fysisk person beräknade taxerade
inkomsten, d. v. s. inkomsten utan hänsyn till
orts-avdragen, icke uppgår till 600 kr., skall
beskattning av densamma icke äga rum.
Före 1928 års kommunalskattereform
utgick k. efter de grunder, som voro fastställda
för den allmänna bevillningen (se
Bevillning); i fråga om dessa grunder införde 1920
års kommunalskatteprovisorium vissa
betydelsefulla nyheter, som i huvudsak upptagits
i lagstiftningen 1928.
Allmän k. utgår i stort sett proportionellt,
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
