Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kompaniofficer - Kompanjon - Komparabel - Komparation - Komparativ - Komparera - Kompars - Kompass
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1049
Kompanjon—Kompass
1050
mästares), löjtnants, underlöjtnants el.
fänriks tjänstegrad; jfr Regementsofficer.
Kompanjon, bolagsman; följeslagare.
Komparäbel, jämförbar, jämförlig.
Komparatiön, jämförelse; adjektivets el.
adverbets förändring (vanl. stegring) med
hänsyn till grad. En mängd adjektiv och adverb
medge ej någon k. (äro inkomparabla),
emedan den betecknade egenskapen är
oföränderlig, t. ex. enögd, daglig, participer, som
ej övergått till rena adjektiv, likaså.
Inkomparabla äro i regel även pronominala
adjektiv och adverb. Vissa ord äro genom sin
form obekväma el. omöjliga att komparera
genom ändelse, t. ex. främmande. Stundom
förekommer dock k. även av dessa: »det
dödaste av allt dött», »självaste kungen», »en
endaste kaka» visa några fall, då sådan k.
kan äga rum. Positiv kallas adjektivets
grundform. Syntetiska språk uttrycka vanl.
de båda jämförelsegraderna, komparativ
och superlativ, genom ändelser, lagda
till grundformen, t. ex. sv. bred, bred-are,
bred-ast, mindre ofta genom prefix; i st. f.
ändelser nyttjas i vissa fall omskrivning, i
sv. vanl. med mer, mest. Analytiska språk
åter uttrycka graderna genom tillsatta
fristående ord (omskrivning), t. ex. fr. grand,
plus grand, le plus grand. De slaviska
språken uttrycka komparativ genom ändelse men
superlativ genom omskrivning, prefix eller
blotta komparativen. — Negativ k. (fr.
d’infériorité), som alltid uttryckes med
omskrivning, sker i sv. med mindre, minst. Se
A. Noreen, »Vårt språk», V: 486 ff. Lll.*
Komparativ. 1. Adj., jämförande. —
Komparativa bisatser el.
komparativsatser, jämförelsesatser, sådana
bisatser (underordnade), som innehålla en
jämförelse med huvudsatsen, t. ex. »drängen
kom fram förr, än jag tänkte»; »du går lika
fort, som han åker»; »han kom, som (han
skulle ha kommit) om han blivit skjuten ur
en kanon»; »ju häftigare han blir, dess sämre
går det». En komparativ bisats, som inledes
med som om, är också en konditionalsats.
Bisatsen inledes genom komparativa
konjunktioner: än, som, ju, och mot
det första svarar som korrelat i huvudsatsen
en komparativ, mot de senare ett
determina-tiv, så, lika, dess. En huvudsats och
tillhörande komparativ bisats bilda en
komparativ satsfogning.
2. K. el. K o m p a r a t i v u s, subst., den
ena (lägre) graden vid komparation el.
gradförändring hos adjektiv och adverb (jfr
Komparation). K. uttrycker, att bestämningen
i fråga tillkommer i högre grad huvudordet
än andra, t. ex.: »drängen kör fortare» (än
t. ex. husbonden). Det finnes också en absolut
k., t. ex. i: »vid mera framskriden ålder», »på
äldre dagar». Se A. Noreen, »Vårt språk»,
V: 486 ff. Lll.*
Komparera, jämföra; till graden ändra ett
adjektivs el. adverbs form (komparation;
se d. o.).
Kompa’rs, statist, stum person (i ett
teaterstycke) ; betydelselös deltagare i något.
Kompa’ss (av lat. compa’ssus, kretslopp,
omkrets) el. Bussöl (fr. boussole), instrument,
Ord, som saknas under
Bild 1. Undersidan av en
kompasskiva.
medelst vilket vinkeln mellan en horisontal
syftlinje och nord—sydlinjen kan fixeras. K.
nyttjas i allm. för att bestämma
väderstrecken, beräkna ett fartygs kurs, för mätningar
på land och för att uppsöka järnmalm (se
G ru vk o m p a s s). Två huvudslag av k.
finnas, magnetkompassen och g y r
o-kom pas se n.
[-Magnetkom-passens konstruktion-]
{+Magnetkom-
passens kon-
struktion+} grundar
sig på
jordmagnetismens förmåga
att hålla en
magnetnål inriktad i
en bestämd
riktning. Dess
huvuddelar äro k o m-
passkivan och kompasskålen,
vartill på fartygskompasser tillkomma n a k t
erhus e t och pejlinrättningen.
Kom-passkivan (bild 1) består av en stomme
Bild 2. Kompass med kardansk upphängning.
(bild 1 d), varpå magnetnålarna (bild
1 b) och rosen (bild 1 c), försedd med
streck-och gradindelning, äro fästa. Rosens
huvud-streck äro nord, öst, syd och väst, vilka
benämnas kardinalstreck. Centralt i
kompasskivan befinner sig hylsan (bild
1 a), i vilken en polerad, något urholkad
hård sten (agat el. dyl.)
är anbragt. Stenen
vilar mot det i
kompassskålens botten ’fästa
stiftet. Magnetnålarna
äro ordnade i ett
system av två—åtta
nålar, parallella med
varandra och med rosens
nord—sydlinje.
Kompasskålen av mässing
eller koppar har
nedtill en tyngd och är
försedd med kardansk
upphängning, så att den
alltid håller sig
horisontell (se bild 2). Från
mitten av skålens
botten står upp en hylsa,
i ’vilken stiftet (se
K, torde sökas under C.
Bild 3. Nakterhus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
