Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kongo, Congo - Kongoakten - Kongobäckenet - Kongokonferensen - Kongonegrer - Kongorött - Kongostaten - Kongregation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1075 Kongoakten—Kongregation 1076
antog 1882 namnet Association internationale
du Congo. Under tiden hade (från 1879) ett
trettiotal stationer anlagts och fördrag i
mängd ingåtts med negerhövdingar, som
avträdde sina höghetsrättigheter över ofantliga
områden. Leopolds planer för Belgiens och
egen del korsades av engelska, portugisiska,
tyska och franska kolonisationsplaner, och
resultatet härav blev inkallandet av K o n g
o-k o n f e r e n s e n (se d. o.), som hölls i Berlin
nov. 1884—febr. 1885. Där uppdrogos gränser
för Kongobäckenet som ett för alla nationers
handel fritt tillgängligt område, och i
samband därmed erkändes Kongostaten
(État indépendant du Congo) som en ständigt
neutral stat med Leopold II som suverän men
utan annat folkrättsligt samband med
Belgien. Huvudstad blev Boma. Urspr. var dess
förvaltning i viss mån internationell, men
småningom ersattes de brittiska, franska,
portugisiska, svenska och tyska ämbetsmännen
med belgier, så att förvaltningen omkr. 1890
var nästan h. o. h. belgisk. Försöken att
undertrycka slavhandeln framkallade
formliga krig mot mäktiga arabiska slavhandlare
vid övre Kongo. På en ny Kongokonferens
i Bryssel 1890 fick Kongostaten rätt att som
bidrag till de dryga förvaltningskostnaderna
upptaga införseltullar, och Leopold, som av
belgiska staten fått stora
penningförsträck-ningar för förvaltningen, testamenterade 1889
sina rättigheter över Kongostaten till
Belgien. De handelsmonopol, som infördes,
framkallade utomlands livliga protester, och
särskilt anklagades Kongostatens regering för
att vid insamlandet av kautschuk tillåta
grymt förfarande mot de infödda
tvångsarbe-tarna. Kritiken fick en centralhärd i en i
England 1904 bildad Congo reform association,
som drev intensiv propaganda bland
allmänheten och även påverkade den brittiska
regeringen. Under påtryckning av allmänna
opinionen, som ej lugnats genom en i K. 1904
—05 verkande undersökningskommission, samt
än mer från brittiska regeringen upptogos
förhandlingar om Kongostatens införlivande
med Belgien redan under Leopolds livstid;
ett fördrag därom ingicks 1907 och godkändes
året därpå av belgiska kamrarna (aug.) och
konung Leopold (18 okt.). Sedan dess är den
forna Kongostaten belgisk koloni. Som sådan
har den gått raskt framåt både ekonomiskt
och kulturellt. Vid världskrigets utbrott 1914
föreslog Belgiens regering, att hela
Kongo-området skulle förklaras neutralt, men detta
projekt strandade på engelskt motstånd, trots
att en dylik neutralisering var ställd i utsikt
i § 11 av 1885 års Kongoakt. Efter kriget
fick Belgien ett till Belgiska K. gränsande
område, Ruanda-Urundi (se d. o.) i n. v. delen
av det forna Tyska Östafrika, åt sig upplåtet
som mandatområde. V. S-g.
Litt.: P. A. Möller, G. Pagels och E.
Gleerup, »Tre år i Kongo» (1887—-88); Scott-Keltie,
»The partition of Africa» (2:a uppl. 1895); J.
Bertrand, »Le Congo beige» (1909); A.-J.
Wau-ters. »Histoire politique du Congo beige» (1911);
J. Wiese, »Belgisch-Kongo» (1916); »A manual
of Belgian Congo» (1920); P. Daye, »L’empire
colonial beige» (1923); M. Robert, »Le Congo
Ord, som saknas under
physique» (1923); Michiels och Laude, »Notre
colonie» (7:e uppl. 1926); L. Franck, »Congo,
land en volk» (1926).
5. Franska K., se Franska Ek
va-torialafrika.
Kongoakten, se Kongokonferensen.
Kongobäckenet, se Kongo 2 och 4 samt
Kongokonferensen.
Kongokonferensen, en i samband med
förhandlingar om Kongostatens erkännande på
Bismarcks initiativ av tyska och franska
regeringarna sammankallad konferens, som hölls
i Berlin 15 nov. 1884—26 febr. 1885. I
konferensen deltogo ombud för 14 stater
(däribland även Sverige-Norge). I den s. k. B e
r-lingeneralakten (el. Kongoakten)
av 26 febr. 1885 uppdrogos gränser för hela
Kongobäckenet, som förklarades (jämte ett
angränsande område i ö. Afrika fram till
Indiska oceanen) fritt tillgängligt för alla
nationers handel. Slavhandel skulle förbjudas
därinom, och inom området liggande
besittningar, hörande till signatärmakterna, skulle
neutraliseras, om vederbörande moderland
invecklades i krig. Endast hamn- och
fyravgifter o. dyl. skulle där få upptagas, och
handelsmonopol förbjödos inom detta
frihandels-område. Kongofloden med bifloder skulle vara
tillgänglig för alla nationers trafik.
Traktaten biträddes av Association internationale du
Congo, sedan konferensdeltagarna (utom
Turkiet) erkänt den nya Kongostaten, vilken
utgjorde större delen av det område
Kongoakten gällde. Jfr Kongo. — Litt.:
»Proto-cols and general act of the West African
con-ference» (1885); Reeves, »International
begin-nings of the Congo Free state» (1894); H.
Droogmans, »Le Congo. Quatre conférences
publiques» (1895).
Kongonegrer, en grupp av bantufolken, se
B a n t u och Kongo, sp. 1072. De tala
bantuspråk (se d. o.).
Kongorött, ett färgämne, se T j ä r f är ger.
Kongostaten, se Kongo, sp. 1075.
Kongregation (lat. congregätio), förening,
församling. I egentlig mening betecknar k.
(till skillnad från klosterorden) en frivillig
förening av personer av samma kön, som
genom de tre »enkla» (ej »högtidliga») löftena
om fattigdom, kyskhet och lydnad samt
genom gemensamt liv i enlighet med bestämda,
av kyrkan godkända stadgar i egna för
ändamålet avsedda bostäder under ledning av en
överordnad eftersträva den kristliga
fullkomligheten. Dessa k. äro antingen religiösa k.
i egentlig mening (lat. congregatiönes
religiö-sae), inom vilka löftena avges på livstid och
inför vederbörande överordnade och som
tilllika erhållit påvens bekräftelse, eller sådana
k., som ej kunna betecknas som religiösa (lat.
congregatiönes ecclesia’sticae), antingen
därför, att de sakna påvlig stadfästelse, eller
emedan löftena ej avges för livstid och inför
vederbörande överordnade eller emedan ej
alla tre löftena avgivas. I vidsträcktaste
mening kunna som k. betecknas även alla
kyrkliga sammanslutningar, vilkas medlemmar
utan att binda sig genom löften föra ett
gemensamt liv under en överordnad efter
bestämda regler för uppnående av religiösa
K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
