Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konkurrens - Konkurrent - Konkurs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1095
Konkurrent—Konkurs
1096
och Merkantilsystemet), och
fördelarna framhöllos av fri konkurrens
under iakttagande av konkurrenters lika rätt
att tävla om framgången, utan att någon
särskilt gynnades av stats- eller annan
myndighet (se Näringsfrihet). Adam Smith
(se d. o.) räknas som upphovsman till
frihandelssystemet, som slutligen slog igenom vid
mitten av 1800-talet (se även
Handelspolitik). I princip tvingar den fria k.
envar att arbeta så bra och sälja så billigt
som möjligt för att vinna framgång, och vid
bestående förmögenhets- och
inkomstfördelning främjar k. ekonomiska framsteg,
konsumenternas intressen av bästa och billigaste
varor och produktionens maximering.
Avigsidor av systemet visade sig snart. Slagorden
»konkurrensen dödar konkurrensen» eller
»konkurrensen avskaffar sig själv» syfta på
de allt talrikare sammanslutningarna inom
industri, handel o. s. v. (se K a r t e 1 1, T r u s t
ävensom Fackförening och
Minut-han dl a r f ören i ng). I grunden behärskas
emellertid det moderna näringslivet av en
mer eller mindre fri k. med näringsfrihet,
fritt yrkesval, flyttningsfrihet m. m. och
förbud mot vissa illojala affärsmetoder, i
1-lojal konkurrens (jfr även Mutor),
och monopolmissbruk (se Monopol och
Trust) m. m. — Illojala
konkurrensmetoder äro efterapningar av firma- eller
varumärke; vilseledande uppgifter om egen el.
konkurrents affär, om varornas art.
anskaffning el. ursprung, priset (»till inköpspris»);
nedsvärtning av konkurrent (fr. dénigrement),
uppsnappande av hans affärshemligheter el.
kunder genom maskopi med hans biträden
o. dyl., bestickning o. s. v. Svensk
lagstiftning gör många dylika konkurrensmetoder
straffbara (enl. allmän lag och gällande lagar
om köp och byte, patent, varumärken, firma
och prokura m. fl.) men har i olikhet med
många andra länder, bl. a. Norge och
Danmark, i 1919 års lag med vissa bestämmelser
mot illojal k. hittills begränsat de direkta
förbuden till obehörigt yppande av
yrkeshemligheter och bestickning (se dock även 1917
års förordning ang. förbud i vissa fall mot
användande av vilseledande varubeteckningar
vid handel med födoämnen); talrika yrkanden
ha framkommit från köpmanshåll om
utvidgning av lagens bestämmelser (se bl. a. 1915
års betänkande med förslag till lag mot
illojal k.). — I teoretisk nationalekonomi,
vars klassiska system grundlädes under den
fria k:s genombrott i slutet av 1700- och
början av 1800-talet, utgör en allsidig fri k.
en grundläggande förutsättning för studiet
av det ekonomiska samhällslivets inneboende
krafter, sådana de komma till uttryck i
produktionens organisation och
produktionsresultatets fördelning efter inkomstarter
(inkomst av fastighet, kapital, rörelse el. yrke,
arbete) vid fri prisbildning på produkter och
produktionsfaktorer. I den grundläggande
teorien ser vetenskapen dock givetvis endast
ett första steg till förståelse och förklaring
av de verkliga företeelserna och förhållandena
inom det ekonomiska samhällslivet, inom
vilket undantagen och avvikelserna från den fria
k:s system redan äro och alltmera bli
betydande. E. F. K. S-n.
2. (Straffr.) Brottskonkurrens innebär, att
straffskyldighet för ett flertal brott
samtidigt vilar på en person. Enl. nyare
stiaff-lagar ådömes härvid i allm. endast ett enda
straff men ofta väsentligen skärpt. I äldre
lagar skiljes mellan sådana fall, då de olika
brotten förövats genom e n handling (s. k.
ideell el. formell k.), och de fall, då de
förövats genom särskilda handlingar (s. k.
reell k.). I sistnämnda fall kumuleras (se
d. o.) icke sällan straffen. N. S-g.*
Konkurre’nt. 1. Medtävlare (t. ex. i ett
yrke, om en anställning). — 2. (Kronol.)
Ord-ningsnumret för den veckodag, på vilken 24
mars inträffar. Så är t. ex. 1 konkurrent för
år 1929, enär 24 mars då inträffade på en
söndag. K. är omedelbart beroende av
sön-dagsbokstaven. Till konkurrenterna 1, 2, 3,
4, 5, 6 och 7 svara i ordning
söndagsbokstä-verna F, E, D, C, B, A och G. Användningen
av k. antages sammanhänga med bruket att
räkna årets början från 25 mars.
Konku’rs (av lat. concu’rsus, sammanlopp).
1. I allmänhet en rättslig fördelning av
en förmögenhetsmassa mellan flera personer,
som därur söka gottgörelse för sina
fordringar. Ett sådant förfarande är nödvändigt, när
det föremål, mot vilket anspråken riktas,
icke räcker till att tillfredsställa dem alla
och det till följd därav är av vikt att
bestämma deras inbördes rätt.
Konkursförfarandet kan avse ett särskilt
förmögenhets-objekt, som är föremål för särskilda
rättsanspråk (specialkonkurs), såsom enl. sv.
rätt är fallet, då fastighet eller, under vissa
förutsättningar, lös egendom blivit exekutivt
försåld; men vanl. nyttjas denna beteckning
endast då fråga är om en persons hela
förmögenhet (g e n e r a 1 k o n k u r s). K. är
sålunda en exekution i en persons samtliga
tillgångar till förmån för samtliga hans
borgenärer. För att k. skall kunna uppstå
förut-sättes, att borgenärerna äro flera. Finnes
blott en enda, kan denne anlita vanlig
exekution (utmätning) och söka betalning ur
tillgångarna, så långt de förslå. Dock kan
även i detta fall k. sökas, om tillgänglig
egendom icke räcker till skuldens betalande,
för att genom k. underkasta gäldenären
starkare tvång att uppge möjl. förstuckna
tillgångar, än som vid utmätning kan användas.
Sin egentliga användning har emellertid
konkursförfarandet, när borgenärerna äro flera
och gäldenären är på obestånd. Det gäller
då att hindra, att den ene borgenären
erhåller betalning på den andres bekostnad, och
detta kan ske endast genom en allmän
uppgörelse. K. kan från gäldenärens sida vara
dels tvungen, dels frivillig. Begär gäldenären
själv att få avträda sin egendom till
borgenärers förnöjande, möter naturligtvis intet
hinder; men mot hans vilja kan ett så
våldsamt ingrepp i hans ekonomiska frihet icke
medges utan viktiga skäl. Det måste på visst,
i lagen närmare bestämt sätt ådagaläggas,
att gäldenären är i n s o 1 v e n t, d. v. s. ej
kan rätteligen betala sin gäld. Lagen är
härvidlag strängare mot köpmän än mot andra
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
