Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konsert - Konsertföreningen i Stockholm - Konserthuset i Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1109
Konser tf öreningen—Konserthuset
1110
lan). 1. (Polit.) I betydelsen
»enighet», »fördrag» inkom på
1500 talet i franskan ordet
concert från italienskan (concerto)
och brukades särskilt om
diplomatiska samförstånd, bl. a.
om några i Haag 1659 ingångna
överenskommelser (se om dem
Haagkonserter). Efter
1815 talades länge om den
europeiska konserten
(fr.le concert européen), varmed
betecknades de europeiska
staterna såsom samverkande för
upprätthållande av
internationellt fredstillstånd. C. II. H.*
2. (Mus.) K. var på
1600-talet beteckning för en
konstform med vokala och
instrumentala stämmor, som
»samverkade» i soli och kör. Vid
1600-talets slut uppkom den
rent instrumentala formen
concerto grosso i form av
sam
verkan mellan en sologrupp av instrument
och en tuttigrupp med flera instrument
för var stämma. Under 1700-talets förra
hälft infördes solokonserten med en
virtuosmässigt förd instrumentalstämma i »tävlan»
med en ackompanjerande orkester. Denna k.
blev sedan den enda odlade och fick av Mozart
och Beethoven sin klassiska form med tre
satser: allegro-adagio-allegro, vanl. med virtuos
kadens i slutet av första satsen. — Såsom
benämning på en offentlig musikalisk
underhållning förekommer k. först under 1700-talet,
ehuru ännu vid århundradets mitt namnet
»akademi» är vanligast. Den offentliga
konsertverksamheten begynte vid 1700-talets
början dels som musikunderhållning av kör och
orkester på dagar, då ingen operaföreställning
ägde rum, dels som solistkonserter av resande
virtuoser. Alla k. voro i början med
orkester, och först med 1820-talet vågade man
bjuda kammarmusik på offentliga »soaréer».
Den första regelbundna konsertverksamheten
leddes av föreningar, som togo abonnemang på
ett visst antal k. Berömda regelbundna k. voro
Concert spirituel i Paris (från 1725), sedan
under 1700-talets andra hälft
Gewandhauskon-serterna i Leipzig och Philharmonic society’s
konserter i London. I Sverige började
regelbunden konsertverksamhet på 1740-talet med
Per Brant (1713—67). Om k. i Stockholm
se P. Vretblad, »Konsertlivet i Stockholm
under 1700-talet» (1918); för 1800-talet T.
Nor-lind och E. Trobäck, »Kungl. hovkapellets
historia» (1926). Om k. i Göteborg se W. Berg,
»Bidrag till musikens historia i Göteborg 1754
—1892» (1914). — Verb: Konserter a. —
Konsert a’n t (it. concerta’ndo) betecknar
än en melodiförande, sekunderande stämma,
än ett mindre, konsertartat stycke. T. N.
Konsertföreningen i Stockholm
stiftades 1902 på initiativ av T. Aulin, W.
Sten-hammar och J. May, med uppgift att ge
konserter. Orkestern utgjorde 60—70 man med
T. Aulin som dirigent. Till 1909 gåvos årl.
6—10 orkesterkonserter, därav 2—4
populärkonserter. 1910 nedlades verksamheten men
Bild 1. Konserthuset och Hötorget i Stockholm.
återupptogs i dec. 1913 på initiativ av E.
Lid-forss och S. Kjellström, sedan lämplig lokal
erhållits i Auditorium vid Norra Bantorget.
Från 1914 ha i allm. anordnats två konserter
i veckan okt.—maj. 1915—24 var G.
Schnée-voigt förste dirigent. Därjämte anlitades
flera svenska och utländska gästdirigenter.
Efter Schnéevoigts avgång anställdes som
dirigenter W. Sieben och A. Wiklund. I den
förres ställe kom 1926 V. Talich. För att trygga
företaget ekonomiskt ha stadsfullmäktige
anslagit avsevärda belopp, donationer givits och
K. m:t beviljat lotterimedel. 1926 fick K.
egen lokal, Konserthuset (se d. o.). —
Jämte orkestern hade K. 1917—26 även en
blandad kör. Sedan 1918 ha skolkonserter
anordnats. — Litt.: O. Rabenius,
»Stockholms konsertförening 1902—1927» (1927);
årsberättelser från 1914. T. N.
Konserthuset i Stockholm, tillkommet
på initiativ av Konsertföreningen (se
d. o.), äges och förvaltas av Stiftelsen
Stockholms konserthus, bildad 1919.
Stiftelsens styrelse består av nio led., av
vilka ordf, förordnas av K. m:t och två led. av
Stockholms stadsfullmäktige. För de av 1917
års konserthuskommitté genom W. Philipson
insamlade medlen (donationer av bl. a. E.
Davidson 600,000 kr., Rosa Nachmanson
400,000 kr., Hilma Svedbom 360,000 kr. samt
av staten beviljade lotterimedel, 1,700,000 kr.)
uppfördes 1923—26 K. vid
Hötorget-Sveavä-gen efter ritningar av I. Tengbom (bild 1).
K. innehåller en större konsertsal (1,961
åhö-rarplatser) samt en mindre (547
åhörarplat-ser). Bakom konsertestraden i stora salen
(bild 2) är inbyggt ett orgelverk med 92
stämmor och fjärrverk. Byggnaden, som är
hållen i en enkel, ren nyantik stil, har mot
Hötorget en imposant kolonnfasad. Stora
salen är en arkitektoniskt sett lycklig lösning
med genomgående kolonner, skenperspektiv,
»osynligt» tak o. s. v. Vestibulen, omgången
till parkett och konsertsalarna ha fått en
förnäm dekorativ utstyrsel och inredning,
prov på det bästa av nutida konst och
Ord, som saknas under
K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
