Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konserthuset i Stockholm - Konsertmästare - Konsertstycke - Konservatism - Konservativ - Konservative folkparti, Det - Konservator - Konservatorium
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1111
Konsertmästare—Konservatorium
1112
Bild 2. Stora salen i Konserthuset i Stockholm.
konsthantverk, ss. plafondmålning i lilla
salen av I. Grünewald, intarsiaarbeten av E.
Dahlskog, vävnader till stora salen efter
kartonger av E. Forseth, skulpturer och reliefer
av C. Milles, C. Eldh, Hjördis Tengbom, I.
Johnson m. fl.
I K., som förvaltas av en konserthuschef
(sedan 1926 S. Ehlin), anordnas konserter
dels av stiftelsen själv, dels i samarbete med
Konsertföreningen (orkesterkonserter),
Folk-konsertförbundet m. fl. Sistnämnda förbund
har i lilla salen framfört operaverk
(Konserthusoperan), och E. Eklund, senare även
Dramatiska teatern ha givit föreställningar i
stora salen (Konserthusteatern).
Avkastningen av K:s verksamhet går till främjande
av musiklivet (Konsertföreningen,
Folkkon-sertförbundet m. fl.). — Litt.: »Stockholms
konserthus, minnesskrift vid invigningen den
7 april 1926» (1926); förvaltningsberättelser
1927 ff. E.L-k.
Konsertmästare (fr. violon solo, eng. len der),
i musikkapell den ledande förste violinisten,
som utför solopartierna. Titeln förekom f. ggn
i Sverige 1738, då den gavs åt P. Brant (1713
—67). T. N.
Konsertstycke, konsert (se d. o.) i en sats
av mera fri tematisk gestaltning.
Konservatism, se Konservativ.
Konservativ (av lat. conserväre, bevara,
vidmakthålla), böjd för att vidmakthålla,
tjänande att bevara; som slagord betecknande
anhängare av en politisk meningsriktning,
som yrkar på upprätthållande av det
bestående i statsinrättningar, lagar eller
sedvänjor. I England nyttjades ordet k. av
Can-ning på 1820-talet som beteckning för den
riktning, som i motsats mot den gamla
negativa toryismen var benägen för vissa
moderata reformer, och i ung. samma bemärkelse
brukades ordet på 1830-talet av sir R. Peel
om den politik han förordade i
Tamworth-manifestet 1834. I Sverige spåras det på
1830-talet men hade ännu vid 1840-talets mitt
ej helt slagit igenom. Numera
tålas omväxlande om »det
konservativa partiet» och
»högern» såsom liktydiga begrepp.
Därvid betecknar k. än
allenast ogillande av omstörtande
förändringar och ensidigt
experimenterande på det
politiska området, än åter ett
envist fasthållande vid
föråldrade former gentemot kraven
på tidsenliga reformer. —
K o n s e r v a t i’s m,
egenskapen att vara konservativ; de
konservativas politiska
system. S. B. (V. S-g.)
Konse’rvative folkparti, Det,
Danmarks högerparti, stiftat i
dec. 1915 genom
sammanslutning av den gamla högern, de
frikonservativa och några
delar av vänstern. P. E-t.
Konservator (av lat.
conserväre, bevara), eg. vårdare; i
Sverige titel på tjänsteman,
t. ex. vid zoologiska och
bota
niska museer för att skelettera och uppstoppa
djur (även person, som enskilt bedriver dylik
verksamhet), vårda herbarier m. m. och vid
konstmuseer bl. a. för restaureringsarbeten.
Konservatorium (av lat. conserväre, vårda),
högre utbildningsanstalt i musik; urspr.
vårdanstalt. De första konservatorierna
grundades i Neapel för föräldralösa barn och barn,
som föräldrarna själva ej kunde vårda.
Musiken blev den viktigaste utbildningen. San
Loretokonservatoriet av 1537 anses i allm.
äldst. Under 1700-talet blomstrade k. särskilt
i Neapel under lärare som A. Scarlatti, L.
Leo och F. Durante. Sångutbildningen var då
förnämst, och de flesta berömda
kastratsång-arna utgingo från Neapel. Där mottogos blott
manliga elever. De kvinnliga utbildades vid
k. i Venezia. Den främste
konservatorieleda-ren där var B. Galuppi. Efter 1800 förlorade
de italienska k. sin betydelse. I stället blev
Paris för en lång tid den centrala
musikut-bildningsanstalten i Europa. Conservatoire
national de musique grundades redan 1784 men
fick först 1795 någon genomgripande betydelse
under B. Sarrettes kraftfulla ledning. Berömda
direktörer där voro sedermera Cherubini,
Au-ber, Thomas, Th. Dubois och G. Fauré. I
Tyskland blev k. i Leipzig den första
universella utbildningsanstalten under
Mendels-sohn från 1843. I Wien grundade Gesellschaft
der Musikfreunde 1817 ett k., som dock först
med 1800-talets andra hälft fick större
betydelse. I England grundades 1822 Royal
aca-demy of music och 1876 Royal college of
mu-sic, båda av största vikt för utbildningen av
engelska kompositörer och utövande musiker.
Sverige fick redan 1771 med Musikaliska
akademien ett läroverk för musik, men denna
begränsade tidigt sin verksamhet att blott
omfatta organistutbildningen. Läroverket
om-bildades på 1840 talet till universell anstalt
och antog 1867 namnet K. I Köpenhamn
grundades 1867 ett k., vars första ledare blevo N.
W. Gade, J. P. E. Hartmann och S. II. Paulli
Ord, som saknas under K,
torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
