Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konservering - Konsideration - Konsignant, Konsignatar (Konsignatarie), Konsignation, Konsignationsaffär - Konsignationsfaktura - Konsignera - Konsilium - Konsistens - Konsistensfett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Konsideration—Konsistensfett
1115
metoder för k. av Riksarkivet och Kungl.
bibi, (arkivalier, bokband), Statens historiska
museum och Riksantikvarieämbetet
(förhistoriska fynd, byggnader, murmålningar,
kyrkliga inventarier m. m.), Nordiska museet
(träbyggnader, möbler, dräkter m. m.),
Nationalmuseum (oljemålningar), Livrustkammaren
(vapen, fanor, dräkter), Föreningen Pietas
(textilier, särskilt kyrkliga), Röhsska
konst-slöjdmuseet m. fl. — Litt.: F. Rathgen,
»Kon-servierung von Altertumsfunden» (2 bd; 2:a
uppl. 1915—24; med litt.-förteckn.); W.
Martin, »Alt-Holländische Bilder» (1918; bl. a.
ang. k. av målningar); O. Danz,
»Konser-vieren von Archivalien» (i
Correspondenz-blatt des Gesamtvereins der deutschen
Ge-schichts- und Altertumsvereine 1929;
redogör bl. a. för k. av kartor, tidningar,
orderböcker m. m. från världskriget), samt art. av
S. Ambrosiani, Agnes Branting, S. Curman,
M. Olsson, E. Sörling m. fl. i Kult och Konst
(1905—08), Fataburen (1906 ff.), Fornvännen
(1906 ff.), Rig (1918 ff.) o. a. periodiska
publikationer. — Jfr Impregnering 4. —
Om k. av födoämnen, inläggning av frukt
o. s. v. se K o n s e r v e r. E. L-k.
Konsideration, hänsyn, undseende.
Konsigna’nt, Konsignatär (el. K o n s i
g-natärie), Konsignatiön,
Konsignationsaf-fär, se K o n s i g n e r a 1.
Konsignationsfaktura, se Faktura.
Konsignèra (lat. consignäre, eg. förse med
underskrift och sigill). 1. (Iland.) översända
varor till en köpman på annan (ofta
avlägsen) ort att av honom säljas där för ägarens
räkning till bestämda minimipris eller till
marknadspris. Vid dylika affärer är det
vanligt, att kommissionären (kon signat
a-r [i] e n) lämnar sin kommittent (k o n s i
g-n a n t e n) ett förskott på det i k o n s i
g-nation sända varupartiet så, att han
accepterar en av den senare på honom
dragen växel för en viss överenskommen del
(t. ex. 1/2 eller 3/4) av varornas värde. K o
n-signationsaffärer i vanlig mening
förekomma i regel blott i fråga om större
varupartier och bedrivas oftast i stora
sjöstäder med omfattande förbindelser (t. ex.
London, Hamburg) men ha numera ej samma
betydelse som förr. K. H. A.
2. (Krigsv.) Hålla trupp samlad i kasern,
färdig till utryckning. M. B-dt.
Konsilium (lat. conci’lium, församling,
möte) el. S y n ö d kallades i den äldre
kyrkan och medeltidskyrkan samt kallas ännu
i den katolska kyrkan varje kyrkomöte.
Konsilier ha trol. (enl. Sohm) uppkommit som en
utvidgning av församlingsmötena i den äldsta
kyrkan. I början deltogo såväl klerker som
lekmän. Men när på 200-talet k. blevo en
mera fast institution, trängdes lekmännens
inflytande tillbaka. I början spelade k. större
roll i östern än i Västerlandet, där Rom
dominerade. K. i Nicaea (se nedan) föreskrev
emellertid två provinsialsynoder varje år.
Dessa fingo en oerhörd betydelse, ty deras
canones bilda grundvalen för den romerska
kyrkorätten.
Efter rikskyrkans konsolidering
omvandlades de gammalkyrkliga k. till e k u m
e
1116
ni sk a k., vilka omfattade hela kyrkan,
sammankallades av kejsaren och helt stodo
under dennes inflytande. Under gamla
kyrkans tid höllos åtta dylika k.: 1) Nicaea 325,
2) Konstantinopel 381, 3) Efesos 431, 4)
Chal-kedon 451, 5) Konstantinopel 553, 6)
Konstantinopel 680, 7) Nicaea 787, 8) Konstantinopel
869 (erkänt endast av Västern). De sex första
behandlade de trinitariska och kristologiska
frågorna, det sjunde den i österländska
kyrkan länge förda striden om bilddyrkan.
Under den tidigare medeltiden minskades
pro-vinsialkonsiliets betydelse. I stället trädde
inom de germanska landskyrkorna r i k s
sy-n o d e n i förgrunden. I Frankiska riket
före-kommo dessutom diocesansynoder, som
sammanträdde varje påsk. Med påvedömets
stigande makt framväxte p å v 1 i g a synoder,
som inom Västern fingo samma räckvidd som
de gamla ekumeniska k., till vilka den
romerska kyrkan också räknar dem. De voro:
9) l:a Laterankonsiliet i Rom 1123 (ang.
investiturstriden), 10) 2:a Laterankonsiliet
1139, 11) 3:e Laterankonsiliet 1179, 12) 4:e
Laterankonsiliet 1215 (som bekräftade
påve-dömets världsherravälde under Innocentius
III), 13) Lyon 1245, 14) Lyon 1274, 15) Vienne
1311.
Mot medeltidens slut sökte man genom
sammankallandet av allmänna kyrkomöten få
bukt med påveschismen och råda bot för
förfallet inom kyrkan. Av dessa s. k.
reformkonsilier, som emellertid medförde ringa
resultat, ha följ, erkänts av romerska kyrkan:
16) Konstanz 1414—18, 17) Florens 1439, 18)
5:e Laterankonsiliet 1512—17. Under nyare
tiden ha blott förekommit två k.: 19) Trento
1545—63 (Tridentinska mötet), där den
romerska kyrkans bekännelse fixerades, och 20)
Vatikankonsiliet i Rom 1870, då den påvliga
ofelbarhetsdogmen fixerades.
Den katolska kyrkorätten skiljer nu mellan
allmänna k. (concilia oecumenica), som
sammankallas av påven och vilkas beslut äro
bindande för hela kyrkan, och p a r t i k
u-1 ä r a k. Till de senare höra dels
plenarkon-silier (concilia plenaria), som utgöras av med
påvens tillstånd sammanträdande
representanter för flera kyrkoprovinser, och
provin-sialkonsilier (concilia provincialia), som hava
till uppgift att behandla en kyrkoprovins’
angelägenheter.
K:s akter publiceras i det 1759 påbörjade
samlingsverket J. D. Mansi, »Sacrorum
con-ciliorum nova et amplissima collectio». Litt.:
K. J. v. Hefele, »Conciliengeschichte» (9 bd,
1855—90); R. Sohm, »Kirchenrecht», I (1892;
protestantisk); G. Tangl, »Die Teilnehmer an
den allgemeinen Konzilien des Mittelalters»
(1922); A. M. Koeniger, »Katholisches
Kirchenrecht» (1926). Hg Pl.
Konsiste’ns, beskaffenhet i fråga om
täthet (sgrad), fasthet.
Konsistensfett, maskinsmörjmedel, som vid
vanlig temp. icke äro flytande utan ister- el.
salvliknande. De bestå vanl. av mineralolja,
kalktvål oøh något vatten jämte olika
tillsatser, ss. talg, vaselin, paraffin, vax, grafit och
harts. Många varianter förekomma i handeln
under växlande benämningar, t. ex. transmis-
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
