Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konstföreningen i Köpenhamn - Konstförvant - Konstförvantskap - Konstgjorda lemmar - Konstgjord andning - Konstgjord bevattning - Konstgjord dimma - Konstgjutning - Konstgrädde - Konstgödningsämnen, Konstgödsel - Konsthantverk - Konsthantverkarnas gille i Stockholm - Konsthistoriska - Konsthistoriska sällskapet i Stockholm - Konsthögskolan - Konstindustri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1135
Konstförvant—Konstindustri
1136
blad (kopparstick och raderingar) och utge
monografier över danska konstnärer. Som k:s
ut-löpare, dock närmast framkallade genom
missstämning över dess ledning, bildades 1847
Selskab for nordisk kunst, som
existerade till 1871, och 1900 Förening
for national kuns t. E. Ebg.
Konstförvant (ty. Kunstverwandte), boktr-,
eg. medbroder i konsten, äldre namn på
utlärda yrkesarbetare (sättare eller tryckare)
i boktryckerier, typograf (se d. o.). B. Ln.
Konstförvantskap, tidigare de utlärda
tryckeriarbetarnas organisation. K o n s t f ö
r-vantskapets kassor i Stockholm äro
pensionskassan Gutenbergska stiftelsen
(stiftad 1840) med änkehjälpskassa (stiftad 1854),
Konstförvantskapets sjuk- och
begravnings-hjälpskassa samt en särskild minnesfond
(kapital 248.580 kr. 31 dec. 1928). B. Ln.
Konstgjorda lemmar, se Proteser.
Konstgjord andning, se Livräddning.
Konstgjord bevattning, se
Konstbevattning.
Konstgjord dimma, se Dimbildar e.
Konstgjutning, se G j u t n i n g, sp. 713.
Konstgrädde, ersättningsmedel för grädde,
bestående av en hållbar emulsion av
vegetabiliskt fett (växtoljor o. dyl.) i skummjölk.
Bör hålla minst 10—12 % fett. G. H-r.
Konstgödningsämnen, Konstgödsel, se
Gödselmedel. Jfr Gödsling. Till
kväverika k. höra flera ammoniakföreningar,
ss. ammoniaksuperfosfat och ammoniumsulfat.
Konsthantverk, den verksamhet, som har
till syfte att ge en konstnärligt god form åt
bruksföremål, som framställas i enstaka ex.
utan el. med ringa hjälp av maskiner; även
namn på det färdiga arbetet. K. har utövats
sedan äldsta tider, men först vid mitten av
1800-talet uppstod ett allmännare intresse för
konsthantverkarens arbete i motsats dels till
det vanliga, uteslutande praktiskt betonade
hantverket, dels — och eg. det viktigaste
— i motsats till de med maskiners hjälp
massproducerade industrialstren. Jämsides
med k. bedrives numera även
konstindustri (se d. o.), vilken har samma mål
som k. men arbetar med maskiner för att
kunna i konkurrens med industrien fylla
behovet av billiga, för det praktiska livet
avsedda föremål, som tilltala den odlade
smaken. Konsthantverkarens område är stort:
möbler, mattor, dräkter, smycken,
emaljarbeten, bokband, keramik m. m. Eg. finns ingen
bestämd gräns mellan verksamhetsområdena
för den bundna konsten, som k. kallats, och
den fria konsten; så t. ex. tillkomma
dekorativa uppgifter (murmålning,
arkitekturskulptur m. m.) både konsthantverkaren och den
konstnär, som vanl. arbetar mera oberoende
av praktiska hänsyn.
K. har förr haft en tendens till
konservatism. delvis beroende på att vissa redskap,
gjutformar, mallar, punsverktyg o. a.,
nyttjats, så länge de hållit. Men i allm. följer k.
det rådande stilmodet. De stora allmänna
utställningarna 1851 i London, 1867 i Paris
och 1873 i Wien voro av stor betydelse för
k:s utveckling, den sistnämnda genom
framförandet av bl. a. österländsk folkkonst och
österrikiskt k. I synnerhet i England arbetade
man målmedvetet för k:s förnyelse samt
grundade Department of Science and art och
South Kensington museum. Mot slutet av
1800-talet blev reaktionen mot det själlösa
efterapandet av historiska stilar synnerligen
stark, och män som W. Morris, Ch. R. Ashbee,
H. van de Veide, P. Behrens och J. Hoffmann
verkade framgångsrikt för konstslöjdens
frigörelse från för dess syfte främmande
form-och stiltvång.
Såväl utställningar som konstslöjdmuseer
(se Museum och Utställning) ha
gagnat k., likaså de föreningar, t. ex. Deutscher
Werkbund i Tyskland, Svenska
slöjdföreningen, Handarbetets vänner,
Konsthantverkarnas gille, Sydsvenska föreningen för
konsthantverk och Föreningen för bokhantverk (se
dessa ord), som tagit k. på sitt program. En
särskild betydelse ha de skolor, som
flerstädes i Europa och Amerika mottaga elever för
uppfostran till konsthantverkare, t. ex.
konst-hantverksskolorna i Berlin, London, Paris,
Wien samt Tekniska skolan i Stockholm,
Skolen for dansk kunsthalndværk i
Köpenhamn samt liknande skolor i Helsingfors och
Oslo. — Litt.: G. Lehnert m. fl., »lllustrierte
Geschichte des Kunstgewerbes» (2 bd, 1907—09;
med litt.-förteckn.); H. Th. Bossert,
»Geschichte des Kunstgewerbes aller Zeiten und
Völker» (1928 ff.); G. Munthe, »Svensk
konstslöjd under 1700-talet» (1926; med litt.-anv.);
om nutida synpunkter på k.: J. Möller
Jen-sen, »Tegneundervisningen, haand
værkerun-dervisningen og den nye tid» (1919); en
teknisk rådgivare i k. är E. O. W. Ehrström,
»K.» (1924). — Se även litt. till art.
Konstindustri. E. L-k.
Konsthantverkarnas gille i Stockholm,
bildat 1906 av konsthantverkare o. a., har till
uppgift att genom föredrag och utställningar
gagna det inhemska konsthantverket. K.
utger en årsskrift, Svensk Ny tto k o n s t
(sedan 1923).
Konsthistoria, se Konstvetenskap.
Konsthistoriska sällskapet iStockholm,
en 1914 bildad sammanslutning av svenska
konstforskare och konstvänner, vill genom
anordnande av föredrag av in- och utländska
fackmän främja det vetenskapliga studiet av
den bildande konsten. K. utgav 1915—25 en
årsbok, Konsthistoriska
Sällskapets Publikation, 1926 förenad med
Tidskrift för Konstvetenskap.
Konsthögskolan, se Akademien för
de fria konsterna.
Konstindustri (termen konstslöjd
liksom ty. Kunstgewerbe omfattar även
konsthantverk, se d. o.) är i motsats till
konsthantverk en massproduktion av konstnärligt
tillfredsställande nytto- el. bruksföremål.
Konsthantverkets manuellt tillverkade alster
kunna icke avyttras till så låga priser som
k:s i stora kvantiteter maskinellt
framställda varor. Genom typisering och
standardisering strävar man inom modern k. att
förbilliga bruksvaran, och genom anlitande av
konstnärliga förmågor, som känna till
materialets och produktionsmetodernas
möjligheter, får man fram de med föremålens
karak
Ord, som saknas under
K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
