Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konstindustri - Konstipation - Konstister - Konstituera - Konstituerande församling - Konstitution - Konstitutionalism - Konstitutionell - Konstitutionella stadgar - Konstitutionsformler - Konstitutionsutskottet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1137
Konstipatlon—Konstitutionsutskottet
1138
tär bäst överensstämmande formerna.
Byggnads- och möbelbeslag, restaurangsilver, -glas,
-porslin m. m. läggas upp i praktiskt
utex-perimenterade och konstnärligt genomtänkta
typserier, d. v. s. man utnyttjar den moderna
industriens rationella arbetsmetoder för att
på ekonomiskt mest fördelaktiga sätt kunna
sprida nyttoföremål, som ha en den goda
smaken och verklighetssinnet tilltalande form.
Tidigare, t. ex. under empire, Biedermeier,
1800 talsgotik och -barock, kopierades inom
k. stilar och typer, vilka icke voro
konstindustriella i nutida mening till sin
karaktär, d. v. s. icke voro av framställningssättet
eller materialet betingade följdformer.
Förnyarna av konsthantverket under 1800-talets
slut och senare (se Konsthantverk) ha
sökt ge maskinproduktionens alster en form,
som ger uttryck åt ändamålsenligheten i
delarnas funktion. Exempelvis vill tysk
Jugendstil (el. Vart nouveau i Frankrike; se
J ugendstil) liksom 1920-talets
fransktyska funktionalism (se Le Corbusier)
framhäva möblers, belysningsarmaturs o. s. v.
konstruktiva uppbyggnad och förrättning.
Socialt sett har den nutida k. mycket stor
betydelse, enär dess alster framställas så, att
de skola vara ändamålsenliga i alla
avseenden, således icke endast beträffande det
estetiska och ekonomiska utan även i det
hygieniska. — Litt.: G. Lehnert m. fl., »Illusti ierte
Geschichte des Kunstgewerbes» (2 bd, 1907—
09; med litt.-förteckn.); H. Th. Bossert,
»Geschichte des Kunstgewerbes aller Zeiten und
Völker» (1928 ff.); L. Looström, »Allmänna
konst- och industriutställningen i Stockholm
1897» (2 bd, 1899—1900); C. L. Bendix och
E. G. Folcker, »Det svenska konsthandtverket
1909, Allmänna svenska utställningen för
konsthandtverk och k. i Stockholm 1909»
(1910); G. Paulsson, »Vackrare vardagsvara»
(1919); E. Wettergren, »L’art décoratif
möderne en Suède» (1925; ty. och eng. uppl.
1926); tyska, engelska, franska och
amerikanska tidskrifter (jfr Tidskrift); art. i
Svenska Slöjdföreningens Tidskrift (1881
ff.) ; Svensk Nyttokonst (1923 ff.). Se även
litt. till art. B o k b i n d e r i,
Boktryckarkonst, Fajans, Glas,
Guldsmedskonst, Möbel, Porslin,
Tapet och Textil kons t. E. L-k.
Konstipation, förstoppning (se d. o.).
Konstister, fabriksmässigt framställt, till
människoföda avsett, ofärgat fett, som till
färg och konsistens liknar svinister men helt
el. delvis innehåller annat fett än svinfett.
Tillverkas av liknande råvaror som
margarin (jfr d. o.). G. H-r.
Konstituera, grunda, bilda (organisation,
bolag o. dyl.); tillsätta (vissa tjänstemän)
genom konstitutorial (se d. o.); utgöra det
väsentliga av något.
Konstituerande församling,
grundlagsstif-tande folkrepresentation. Om k. i Frankrike
se Frankrike, sp. 992—993 och 998.
Konstitution (lat. constitütio,
sammansättning. beskaffenhet; fastställande).
1. (Med.) Kroppens allmänna beskaffenhet,
d. v. s. det för varje individ säregna
tillståndet, som är beroende av kroppens samtliga
egenskaper och tar sig uttryck i
livsyttringarna, ss. arbetsförmåga, temperament,
förmåga att motstå sjukdom m. m.
2. (Kem.) Det sätt, på vilket, enl. vad man
föreställer sig, atomerna i en molekyl av någon
förening äro grupperade, således m o 1 e k
y-1 a r s t r u k t u r el.
molekylarbygg-n a d. Formler, som utvisa denna, benämnas
konstitutionsformler el.
rationella formler till skillnad från
empiriska formler, som uttrycka blott
sammansättningen enl. analysresultatet.
3. (Statsr.) Statsförfattning, grundlag.
4. (Teol.) Namn på vissa kyrkliga lagar och
författningar, t. ex. bullan »Unigenitus» 1713
(se J a n s e n i s m e n, sp. 969). Jfr även
Apostoliska konstitutioner samt
om Clarendonkonstitutionen art. C 1 a r e
n-don castle. Om den för franska
prästerskapet 1790 införda civilkonstitutionen se d. o.
och Frankrike, sp. 993.
Konstitutionali’sm, den form av
statssty-relse, då statsorganens befogenheter och
inbördes förhållande äro fastställda genom vissa
regler, vare sig dessa meddelas i en skriven
grundlag el. utbildats genom praxis
(England). Se Konstitutionell. Jfr A
b-s o 1 u t i s m och Despotism.
Konstitutione’ll (se Konstitution),
som har avseende på konstitutionen.
1. (Med.) K. kallas en sjukdom, som
angriper kroppen i dess helhet, t. ex. syfilis, i
motsats till lokala åkommor. (E. L-g.)
2. (Statsr.) Grundlagsenlig,
grundlagsbe-stämd. Konstitutionell monarki kallas den
statsform, där monarkens makt är begränsad
genom en särskild konstitution el. grundlag.
— Om konstitutionella kartan
(fr. la charte constitutionelle) se
Frankrike, sp. 996. H. T-n.
Konstitutionella stadgar, sådana
bestämmelser, som supplera vissa
grundlagsbestämmelser och vilkas utfärdande är i grundlag
påbjudet. Ordet brukas i Sverige t. ex. om
departementsstadgan, lagarna om Högsta
domstolen, Regeringsrätten och Lagrådet, om val
till riksdagens kamrar och utskott, om
riksbanken samt om rikets vapen och flagga,
kyrkomötesförordningen,
justitieombudsmannens instruktion och ansvarighetslagarna för
statsrådets ledamöter och för riksdagens
fullmäktige i riksbank och riksgäldskontor, ibland
även om konungaförsäkran. H. T-n.
Konstitutionsformler, se Konstitution 2.
Konstitutionsutskottet nämnes i § 53 R. F.
och § 37 R. O. som det första av de
ständiga utskott, som tillsättas inom svenska
riksdagen. Det består av 10 led. från vardera
kammaren. K. leder sitt ursprung från det
konstitutionsutskott, som vid 1809 års
riksdag tillsattes för att utarbeta förslag till det
nya statsskicket och genom 1809 års R. F. blev
ett ständigt utskott. Om k:s befogenheter
stadgas i R. O. § 38. Enl. denna har k. att
granska rikets grundlagar, vallagen, stadgan
om val av talmän och vice talmän i
riksdagens kamrar ävensom stadgan om val till
riksdagens utskott samt att hos riksdagen
föreslå behövliga ändringar däri och meddela
utlåtande över från kamrarna till utskottet
Ord, som saknas under
K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
