Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konsul - Konsularagent - Konsulardomare - Konsularjurisdiktion - Konsulartribun - Konsulat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1151 Konsularagent—Konsulat 1152
saren. Redan under republikens sista tider
hade ämbetet stundom blivit ofullständigt
besatt och tiden för dess innehavande förkortad.
Under Augustus blev det regel, att varje
kon-sulspar blott fungerade två män. K. hade
dock alltid hög rang men till slut inga andra
uppgifter än representationsskyldigheter.
Efter rikets delning (frän 399) brukade en k.
tillsättas i östern och en i Västern.
Konsulatet upphörde att besättas under lustinianus I
(inemot 500-talets mitt). E. St.
2. Under medeltiden namn på
magistrats-personer i vissa europeiska städer.
3. Franska statens högsta
överhetspersoner 1799—1804. Se Frankrike, sp. 995.
4. Chef för eller tjänsteman vid konsulat.
I folkrättsligt avseende har k. i likhet med
diplomatisk tjänsteman vissa
företrädesrättigheter, dock ej av samma utsträckning.
Olönad k. tillerkännes ej samma
rättsställning som en yrkeskonsul. Den sistnämnde
kan ej för sina handlingar i tjänsten ställas
till ansvar inför domstol i verksamhetslandet,
han kan av polismyndighet anhallas blott på
grund av grovt brott, hans tjänstearkiv får
ej beslagtagas eller undersökas av
myndigheterna i verksamhetslandet. Stundom
med-gives även ämbetslokalens och bostadens
okränkbarhet, frånsett missbruk av asylrätt
(se d. o.), samt befrielse från personliga
skatter. Däremot är k. ej helt befriad från att
svara inför domstol el. avlägga vittnesmål.
Han är ej behörig att utöva sin verksamhet,
förrän han erkänts av verksamhetslandets
regering, fått e x e k v a t u r (se d. o.). Stundom
fastställas genom internationella fördrag
bestämmelser om upprättandet av konsulat och
ömsesidigt erkännande av k. Genom särskilda
avtal regleras också ofta k:s rättsställning
i förhållande till verksamhetslandet. En k.
kan enl. särskilt förordnande ha även
diplomatisk funktion och åtnjuter då diplomatiska
förmåner. Om k. med vidsträcktare
behörighet än vanliga se
Konsularjurisdik-t i o n. Jfr K o n s u 1 a t. ö. U.
Ursprunget till konsulstjänsten går tillbaka
till medeltiden, då handelsstäderna kring
Medelhavet läto sina handelsflottil jer åtföljas av
bl. a. särskilda domare (consules, capitonei,
consuls sur mer), vilka utövade jurisdiktionen
under resan. När faktorier bildats på sådana
orter, med vilka regelbunden trafik ordnats,
blevo de ett slags gillen, vilkas föreståndare
(consules ultramarini, rectores, bailones) dels
övertogo resekonsulernas uppgifter, dels
ålades att på orten vaka över sina landsmäns
rättigheter och säkerhet. Vanl. valdes dessa
k. av faktorierna själva (consules electi), men
småningom kommo de att utnämnas från
hemlandet. Stundom utsände hemlandet såsom k.
särskilda personer, som ej tillhörde faktoriet
(consules missi). En liknande utveckling, om
än med andra beteckningar, ägde även rum
i Nordsjöns och Östersjöns hamnar, särskilt
där hanseatiska faktorier uppstodo. Rid.*
Konsuläragent, konsulatstjänsteman med
ställning under vicekonsul. Befattningen
förekommer ej i den svenska förvaltningen.
Konsulärdomare, se
Konsularjurisdik t i o n.
Konsulär jurisdiktion, beteckning på ett
rättskipningssystem, enl. vilket främmande
länders konsuler äga domsrätt i tvister, vari
deras landsmän äro inblandade. Systemet
med konsulardomare har kommit till
användning i länder, där de inhemska lagarna och
domstolarna icke ansetts erbjuda tillräckliga
garantier för utlänningars rättssäkerhet.
Historiskt har k. sitt ursprung i s. k.
kapitulationer (se d. o.), som i äldre tid
avslutats särskilt mellan västeuropeiska
stater och Turkiet, den tidigaste mellan
Frankrike och Turkiet 1535. Under 1700-talet slöts
en rad liknande avtal, däribland ett mellan
Sverige och Turkiet 1737. K. har åtnjutits,
förutom i de gamla turkiska besittningarna,
i Japan, Kina, Persien och Siarn. Dessa för
utlänningar gällande privilegier ha av
vederbörande stater känts som tryckande
inskränkningar i deras suveränitet, varifrån de sökt
frigöra sig. I Egypten har k. väsentligen
inskränkts genom tillkomsten av de s. k.
blandade domstolarna (se
Internationella domstolar 1); i Japan
avskaffades k. 1899 genom fördrag med de
makter, som ägt denna rättighet, i Turkiet
definitivt genom Lausannefreden 1923,
varvid dock bestämdes, att såsom övergångsform
ett antal västerländska jurister skulle anlitas
såsom rådgivare vid lagstiftning och
rättskipning, i Siarn genom fördrag från senaste
tid. I Kina utövas k. fortfarande av
flertalet makter — dock ej av Tyskland —, men
dess upphävande kräves energiskt av den nya
regimen i landet. En svensk lag om k. av
5 juni 1909 reglerar i vilken omfattning
svensk lag gäller för svenska medborgare i
länder, där k. tillkommer Sverige på grund
av traktat eller sedvänja. ö. U.
Konsuläi tribün, se T r i b u n.
Konsulat, en stats representation i
främmande land för att tillvarataga särskilt
näringslivets intressen. Ett k. har i regel icke
politiska uppgifter såsom en beskickning (se
d. o.). Dock har skillnaden dem emellan
alltmer minskats, i det att ekonomiska och
kommersiella uppgifter ofta äro huvudsaken även
för en beskickning, medan å andra sidan k.
kan avge rapporter även i politiska ämnen.
Inom den svenska förvaltningen utgöra de
diplomatiska och konsulära tjänstemännen en
enhetlig personalgrupp och förflyttas fritt
mellan beskickningar och k. samt Utrikesdep.
Man räknar tre konsulsklasser:
generalkonsuler, konsuler och vicekonsuler, som
förestå resp, generalkonsulat, konsulat och
vice-konsulat. En vicekonsul kan dock även vara
anställd såsom biträdande tjänsteman vid ett
k. av högre klass. En annan indelning är den
i lönade och olönade k. Medan de förra
förestås av från hemlandet utsända tjänstemän
(consules missi, även kallade yrkeskons
u-1 e r), skötas olönade k. såsom bisysslor av
personer, ofta köpmän, som utsetts bland
invånarna i verksamhetslandet och ej behöva vara
medborgare i det land de representera
(consules electi).
Enl. k. f. 3 febr. 1928 ang. beskickningar
och k. åligger det k. att inom sitt distrikt
tillvarataga Sveriges intressen, främja dess
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
