Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konsumtionsförening - Konsumtionskredit - Konsumtionsskatt el. Förbrukningsskatt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
• 1155
Konsumtionskredit—Konsumtionsskatt
1156
socialdemokratien då uppgav sitt motstånd
mot den; omkr. 1,300 föreningar med över 4
mill. medl. uppgåvos för 1925. För andra
länder hänvisas till internationella statistiska
översikter (t. ex. Annuaire Statistique) och
till publikationer av Internationella
kooperativa alliansen, stiftad 1895 (jfr även C e
n-trosojus). — Internationellt erkända
principer för k.: 1) medlemmarnas kontanta
insatser, som gottgöras endast gängse ränta (i
Sverige högst 5 %), tillföra föreningarna eget
driftkapital; 2) fullgoda varor; 3)
kontant-köp; 4) gällande dagspris vid försäljningen;
5) överskott av rörelsen fördelas, sedan viss
procent anslagits för ideella ändamål, mellan
kunderna i förhållande till gjorda inköp.
Genom produktion för egen räkning söker
rörelsen göra sig oberoende av och bekämpa
monopol. — Litt.: A. Gjöres, »Svensk kooperation
före åttiotalet» (1919); A. Rundbäck, »Om
konsumtionsföreningar» (1869; i nytryck med
inledning 1929); för senare utveckling i
Sverige, särskilt fr. o. m. 1908, se även Sociala
Meddelanden, utg. av Socialstyrelsen, samt
art. Kooperativa förbundet. — För vissa
främmande länder: »Die
Konsumvereinsbewe-gung in den einzelnen Ländern» (1915—24; i
Schriften des Vereins für Sozialpolitik, 150). —
Om rörelsens principer m. m. se A. örne, »Det
kooperativa programmet» (2:a uppl. 1925); H.
Müller, »Internationella kooperativa
alliansens historia» (1927). E. F. K. S-n.
Konsumtionskredit, kredit för konsumtion,
d. v. s. för tillgodoseende av löpande behov av
underhållsmedel, vilka förbrukaren erhåller
utan samtidig kontant betalning eller mot
betalningsmedel, anskaffade genom lån.
Återbetalning förutsätter i regel, att kredit nyttjas
för produktiva ändamål till förfallodagen, t.
ex. för anskaffning av råvaror och arbetskraft
till framställning av produkter, genom vilkas
försäljning medel kunna påräknas till
återbetalning med ränta. K. är därför, där den
ej brukas t. ex. för utbildningsändamål o. dvl.,
varigenom förvärvsförmågan höjes i
framtiden, en vansklig, ofta fördömlig sorts
kredit, som intar en sekundär plats inom det
moderna kreditväsendet och bekämpas t. ex.
inom konsumtionsföreningar. Se dock A
v-betalningsköp. E. F. K. S-n.
Konsumtionsskatt el. Förbrukning
s-skatt är antingen allmän, då varje
persons förbrukning i sin helhet är föremål för
skatten, eller speciell, då den utgår på
grund av förbrukning av särskilt slag.
Speciell k. är den vanliga och kan indelas efter de
föremål, vilkas förbrukning skatten är
avsedd att träffa. Därvid har man att skilja
mellan nödvändighetsvaror, lyxartiklar och
sådana förnödenheter, som intaga en plats
emellan dessa två kategorier. Speciell k. kan
också indelas efter det sätt, varpå dessa
skatter erläggas. Därvid skiljer man mellan d
i-r e k t k. (som omedelbart erlägges av dem,
som förbruka den beskattade varan) och i
n-d i re k t k. (som i första hand erlägges av
annan person, vilken i sin tur uttager skatten
hos konsumenterna). Direkta k. äro mindre
vanliga i Sverige — där hänför man dit
hundskatten, lyxskatten och nöjesskatten —, men
i andra länder förekomma de i många
former, t. ex. skatt på våningar, vagnar, hästar,
betjänter, restaurangräkningar. Den
indirekta k. kan ha följ, former. 1)
Produktionsskatt, då varuproducenten i första
hand erlägger skatten, som kan påläggas
råvaran, halv-, helfabrikat eller
tillverknings-apparater, och sedermera genom stegring av
varans pris övervältrar skatten på
konsumenterna, t. ex. i Sverige
brännvinstillverk-ningsavgift (skatt på halvfabrikat, näml,
råbrännvin) och till 1 juli 1929 sockerskatt (se d.
o.). 2) Stats - el. kommunalmonopol,
som medelst förhöjt pris uttaga skatten av
mellanhänder, vilka sedan låta
konsumenterna av varan erlägga den, t. ex. vid
tobaks-monopol. 3) S. k. transportskatter, då
skatten i första hand erlägges av den, som
låter transportera varan, ss. då en vara
sändes från ett land till ett annat (tull) el.
föres inom gränserna av ett slutet område inom
landet, särskilt städer (oktroj). 4) Skatt
på handel med varor o. a.
förnödenheter, t. ex. licensavgift. K. spela en
viktig roll i alla länders skatteväsen. Vid
slutet av 1800-talet kommo över 90 % av
svenska statens skatteinkomster ur indirekta
k., men med inkomstskatten har en
förskjutning inträtt, så att de direkta skatterna
numera normalt ge omkr. 40 % och de indirekta
omkr. 60 %. — Om de särskilda
konsumtions-skatterna se Accis, Maltskatt,
Sockerskatt och Tull.
K. möjliggör ett mera effektivt
utnyttjande av särskilt de mindre inkomsttagarnas
skattekraft och erlägges även lättare än ett
kontant belopp på en gång i form av
inkomstskatt. Den, som erlägger indirekt k.
(vilket ju sker genom att betala högre pris
för de beskattade varorna), märker ofta icke,
att han erlägger skatt, utan förblandar lätt
den prisstegring skatten framkallar med
sådan av andra orsaker. Dessa skatters största
fel torde vara, att de äro orättvisa,
särskilt mot de mindre bemedlade, emedan de
för att bli inbringande måste läggas på varor,
som förbrukas av den stora allmänheten. De
drabba jämförelsevis hårdare, ju mindre
inkomsten är. Därtill kommer, att k. även
mycket ojämnt betunga dem, som ha samma
ekonomiska villkor (t. ex. en person med
stor familj mer än en person utan familj
eller med en liten sådan). — Slutligen är ej att
förbise, att dessa indirekta k:s påläggande
och uppbörd vanl. medföra rubbningar av
näringslivet eller andra olägenheter samt ofta
äro särdeles kostsamma i uppbörden och ta
mycket mera ur folkets fickor, än de ge i
statens kassa. Av det sagda följer dock icke, att
k. böra eller kunna utdömas. Dels kan det
ifrågasättas om ej den orättvisa, som k.
innebära, åtm. delvis kan hävas genom skatter,
som övervägande betunga de mer bemedlade.
Dels är att beakta, att vid skatteväsendets
anordning hänsyn ej får tagas blott till
rättvisans fordringar utan att man också måste
fästa avseende vid statens och kommunens
finansiella intressen. Intet land torde kunna
reda sig utan k., och man får därför inskränka,
sig till att pålägga dem så måttligt och klokt
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
