Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konsumtionsskatt el. Förbrukningsskatt - Kont el. Kunt - Kontagiös - Kontakt - Kontaktelektricitet - Kontaktfyndigheter - Kontaktläge - Kontaktmetamorfos - Kontaktmetastas - Kontaktmetoden - Kontaktsubstanser, Kontaktämnen - Kontamination - Kontant - Kontemplation - Kontemporär - Kontenans - Kontenta - Konteramiral - Kontereskarp - Konterfej - Konterfort - Kontinent - Kontinental - Kontinentalförskjutning - Kontinentalmakter - Kontinentalsockeln, Fastlandssockeln, Kontinentalplattformen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1157
Kont—Kontinentalsockeln
1158
som möjligt, på lyx- framför
nödvändighetsvaror och hellre på färdiga varor än på
tidigare produktionsstadier. (E. F. K. S-n.)
Kont el. K u n t (fi. ko’ntti), näverväska,
ränsel.
Kontagiös, smittande genom heröring.
Konta’kt (lat. conta’ctus), beröring. 1. I
elektrotekniken beröringspunkt för
åstadkommande av sluten strömkrets i en elektrisk
ledning. En s. k. väggkontakt el.
stickkontakt består av ett par till
ledningsnätet anslutna metallhylsor, i vilka instickas
motsvarande kontaktproppar, fästa vid ena
ändan av en sladdledning till flyttbar lampa,
värmeapparat, dammsugare el. dyl. K. brukas
stundom, ehuru oegentligt, såsom benämning
på strömbrytare (jfr Elektrisk
strömst ä 11 a r e). G. H-r.
2. (Geol.) Beröringsyta eller beröringslinje
mellan till varandra gränsande bergarter eller
bergartsskikt.
Kontaktelektricitet, se Elektricitet,
sp. 560.
Kontaktfyndigheter, sådana i sidostenen
till och i närheten av en intrusiv
eruptiv-bergart uppträdande metasomatiska (se d. o.)
malmer, vilka måste anses stå i genetiskt
beroende av ifrågavarande eruptivbergart och
synas ha uppkommit genom pneumatolytisk
kontaktmetamorfos (se
Kontaktmetamorfos). K. ligga vanl. i kalksten el.
dolomit. N. Zn.
Kontaktläge, det ställe i talapparaten,
där den för konsonanter utmärkande
spärrningen eller förträngningen sker. Jfr
Konsonanter.
Kontaktmetamorfos, den omvandling, som
en eruptivmagma åstadkommer i sin sidosten.
Se även Bergartsmetamorfos. K. är
i regel obetydlig invid ytbergarter men mer
el. mindre stark invid intrusiva bergarter,
om de av dessas magmor intruderade
bergarterna t. ex. utgöras av förut oomvandlade
sedimentära bergarter; däremot har en yngre
intrusivbergart ofta blott en ringa
kontakt-metamorfoserande inverkan på t. ex. äldre,
ovittrade graniter och gnejser. Om k. äger
rum utan till- el. bortförsel av ämnen
(bortsett från förlust av vatten och kolsyra), talar
man om normal k., ss. då tät kalksten
övergår till kristallinisk sådan, lerskiffer till
hornfels och märgelskiffer (samt oren
kalksten) till kalksilikathornfels (se H o r n f e 1 s).
Ofta bortgå emellertid gaser och lösningar av
vissa ämnen från magman under k. (p n e
u-matolytisk k.). Dessa gaser och
lösningar träda i sidostenen särskilt lätt i
reaktion med där möjl. förefintliga
karbonatberg-arter (kalksten och dolomit), vilka under
me-tasomatisk (se d. o.) mineralnybildning i dem
verka som ett slags filtrer för de från
magman bortgående ämnena och kvarhålla en del
av dessa, ofta under bildning av
kontaktfyndigheter (se d. o.) av oxidiska el. sulfidiska
malmer. N. Zn.
Konta’ktmetastäs, med., se S v u 1 s t.
Kontaktmetoden, se Svavelsyra.
Kontaktsubstanser, Kontaktämnen,
benämning på vissa katalysatorer (se K
a-talys), ss. platina och järn, vilka verka
reaktionspåskyndande genom t. ex. förtätning
av de reagerande ämnena på sin yta. I. B.
Kontaminatiön, blandform, tillkommen
genom att ett ord, ett paradigm eller ett
uttryck bildas genom sammansmältning av två
skilda ord o. s. v., t. ex.: böveln (k. av bödeln
och djävuln); »Brantings död har efterlämnat
ett oersättligt tomrum» (k. av »ett tomrum,
som ej kan fyllas», och »en oersättlig förlust»).
— V erb : Kontaminèra.
Konta’nt (fr. comptant, av compter, räkna,
it. conta’nte), betalning i gångbart mynt
el. därmed jämförlig valuta. Enl. § 70 i
köplagen är säljaren ej pliktig att låta
godset utgivas till köparen med mindre
köpeskillingen gäldas, då varan sålts att betalas k.
Dock har i Sverige och flerstädes utomlands
den handelssedvänjan uppstått, att uttrycket
k. e n b a r t inrymmer en kortare kredit (8—30
dagar), varför man som uttryck för omedelbar
betalning tillgripit uttrycken »per extra k.»
el. »per extra kassa».
Kontemplatiön, begrundan; tillstånd av djup
betraktelse. — K o n te mp la 11 v,
begrundande, tankfull; inåtvänd.
Kontemporar, samtidig.
Kontena’ns, fattning, behärskning.
Konte’nta, huvudinnehåll; kärna.
Konteramiral (av fr. contre, vid sidan av),
den lägsta flaggmansgraden vid flottan. K.
motsvarar generalmajor vid armén.
Kontereska’rp (fr. contre-escarpe), yttre
begränsningen av en befästnings stormgrav. I
vissa befästningssystem (t. ex. Carnot) göres
k. utan murklädnad för möjliggörande av
utfall, men i regel beklädes k. med en mot
den fientliga artillerielden motståndskraftig
betongmur. L. af P.
Konterfe’j (fr. contrefait, av contrefaire,
avbilda), ålderdomlig benämning på avbildning,
porträtt. Konterfejar e, porträttmålare.
Konterfort (fr. contre-fort), strävpelare,
uppmurat stöd för mur, som pressas hårt från
ena sidan.
Kontine’nt (av lat. co’ntinens,
sammanhängande), större sammanhängande landmassa,
fastland (i motsats till öområde). K. brukas
ofta liktydigt med världsdel. I inskränkt
mening förstås med »kontinenten» mellersta och
s. Europas fastland i motsats till Brittiska
öarna, Skandinavien och Finland.
Kontinental, som hör till fastlandet;
särskilt om den europeiska kontinenten; (ibland)
storslagen, fördomsfri.
Kontinentalförskjutning, se Jorden, sp.
1175, och W e g e n e r, A.
Kontinentalmakter, staterna på Europas
fastland, i motsats till England.
Kontinentalsockeln, Fastian ds sockeln,
Kontinentalplattformen, det
område, som ligger mellan kusten och
fastlands-massornas branta stup mot oceanernas djup.
K. utgör en flack zon, som vanl. räknas ned
till omkr. 200 m djup och ofta har en
ansenlig bredd, så att denna zon upptager 4,23 %
av jordens yta. Den omfattar grundhavet i
egentlig mening (de epikontinentala haven)
och är det område, där den största mängden
av terrigena bildningar avlagras på jorden.
Se Jorden, sp. 1169 och bild 6. K. A. G.
Ord, som saknas under
K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
