Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kontoristföreningar - Kontorniater - Kontorsskrivare - Kontra - Kontraband - Kontrabas - Kontrabasun - Kontrabok - Kontradanser - Kontradiktion - Kontradiktorisk - Kontradiktoriskt förfarande - Kontrafagott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1161
Kontorniater—Kontrafagott
1162
holm stiftades på initiativ av
Fredrika-Bre-mer-förbundet 1903, hette 1906—24
Kvinnliga kontorist- &
expeditföreningen men återtog 1925 det första
namnet. En särskild expeditföreuing bildades
1929. Kontoristföreningen har egen
klubblokal med matservering och bibliotek; den
har egen platsförmedling, sjuk- och
begrav-ningskassa samt pensionskassa (den
sistnämndas fonder 1928 voro 431,000 kr.). Tidningen
Meddelandet utges 5—7 ggr årl.
Medlemsantal (1929) omkr. 1.800 aktiva (anställda)
och 96 passiva (understödjande).
1 flera landsortsstäder finnas särskilda k.,
ss. Göteborgs kontoristförening,
stiftad 1892, den största i riket, med egen
fastighet (hotell, restaurang m. m.) och såsom
organ månadsbladet Kontoristen; vidare i Malmö
och i Norrköping. Som centralorganisation
för Sveriges olika kontoristföreningar
bildades 1923 Svenska
kontoristföreningarnas förbund. O. Å.
Kontorniater höra till den grupp
myntlik-nande föremal, som de gamla romarna kallade
tesserae (polletter). Namnet k. kommer av en
innanför konturen (it.
conto’rno) löpande
insänkt linje. De äro
gjutna i koppar,
försedda med bilder och
inskrifter samt ha
avseende på de
offentliga spelen; de anses
tillhöra 300- och 400-
talet e. Kr. Man antar, att de brukades
vid de offentliga spelen som märken åt
segrarna. Hs Hd.*
Kontorsskrivare, titel på underordnade
tjänstemän inom en del statliga och
kommunala myndigheter samt enskilda affärsföretag.
Ko’ntra (lat. co’ntra), emot; mot-, motsatt.
Kontraband, förbjudna varor, särskilt
varor, som smugglas in över en gräns mot
gällande tull- el. importrestriktioner el. under
krig införas till blockerad ort i strid mot
påbud av den blockerande makten. För att
reglera neutralas rätt till handel med
krigförande har man uppställt vissa regler rörande
vilka varugrupper, som av krigförande stat
skola kunna behandlas såsom k r i g s k o n
t-r a b a n d; se därom Sjökrigsrätt, ö. U.
Kontrabas (fr. contrebasse, basse double,
eng. double bass). 1. Det djupaste i bas bland
stråkinstrumenten, utbildat under 1600-talet.
Stämdes förr i kvinter: C G d a; nu i
kvarter: E A d g (noteras en oktav högre, än
tonerna klinga). Tekniken utbildades särskilt
vid 1800-talets början, då flera
kontrabas-virtuoser spelade solo på konserter. En av
dem, G. Bottesini, utgav en berömd skola för
k. — 2. En labialstämma i orgeln, 32 och 16
fot, som står principalbas nära. T. N.
Kontrabasun, mus., basun 32 fot i orgeln.
Kontrabok, motbok, räkenskapsbok mellan
kund och köpman samt mellan arbetsgivare
och arbetare.
Kontradanser (fr. contredanses) infördes i
Frankrike vid 1700-talets början från
England, där de länge varit kända som lantliga
danser (country dances) och vid denna tid fått
stor popularitet i de högre
sällskapskretsarna. Från Frankrike spredos de snabbt över
hela Europa. De dansades av många par
samtidigt, varvid alla paren på en gång eller
vissa par åt gången utförde bestämda, till vissa
figurer i musiken anslutna rörelser (turer).
Urspr. uppkomna ur sånglekar med
dramatiskt innehåll, schematiserades k. hastigt men
behöllo likväl i sina turer en starkt mimisk
prägel, vilken kvarstått, så länge de varit i
bruk. K., som dansades med fyrsidig
uppställning. kallades kadriljer, medan i äldre
terminologi k. med uppställning på två led
ofta kallats a n g 1 ä s e r. Många k. finnas
ännu bevarade i Sverige såsom folkdanser.
De senast brukliga k. voro f r a n s ä s och
lansiärkadrilj, vilka allmänt
förekom-mo ännu vid 1800-talets slut. E. Kl.
Kontradiktiön, motsägelse, se
Contradi c t i o och Kontradiktorisk.
Kontradiktörisk (av lat. co’ntra, emot, och
dwere, säga), motsägande.
Kontradiktorisk t motsatta äro två omdömen, av
vilka det ena jakar vad det andra nekar,
t. ex. »hästen är vit» — »hästen är icke vit».
Enl. den s. k. motsägelselagen (princi’pium
contradictiönis) är ett av dessa båda omdömen
nödvändigtvis falskt, enl. lagen för det
uteslutna tredje (princi’pium exclüsi te’rtii) är
ettdera nödvändigtvis sant (se T a n k e 1 a g).
— Det antages också, att kontradiktoriska
förhållanden kunna råda icke blott mellan
omdömen utan även mellan begrepp.
Begreppen vitt och icke-vitt äro då
kontradikto-riskt motsatta. — Kontradiktorisk motsats
plägar skiljas från konträr sådan.
Konträrt motsatta äro då t. ex. omdömena »alla
hästar äro vita» — »inga hästar äro vita».
Dessa omdömen kunna icke båda vara sanna
men väl båda falska. — Även mellan begrepp
antages råda konträr motsats. Begreppen rött
och grönt sägas sålunda vara konträrt
motsatta, enär grönt icke blott innebär negation
av rött utan tillika position av något annat.
— I modernare framställningar av logiken
(t. ex. hos Sigwart) göres emellertid ofta
gällande, att negationen endast har någon
innebörd i ett omdöme och att sålunda läran om
kontradiktorisk, resp, konträr motsats
mellan begrepp är ohållbar. G. O-a.
Kontradiktoriskt förfarande. Den
kontradiktoriska principen, en av huvudprinciperna
för det processuella förfarandet, innebär, att
ingen får dömas ohörd, eller, korrektare
uttryckt, att ingen får dömas, utan att honom
lämnats tillfälle att yttra sig över vad
motparten andragit: audiatur et altera pars.
Svaranden skall alltså kallas att genmäla
kärandens talan, och på varje senare stadium av
rättegången skall vardera parten vara i
tillfälle att taga kännedom om och yttra sig
över vad som framkommit från motsidan.
Principen kan ock sägas innebära, att
domaren icke får döma på grundvalen av vad han
inhämtat annorledes än i och genom
rättegången, för såvitt ej fråga skulle vara om
ett notoriskt förhållande. E. K.*
Kontrafagott, mus. 1. En oktav djupare
stämd fagott med tonomfånget D—f (noteras
en oktav högre). — 2. En 16 fots orgelstämma.
Ord, som saknas under
K, torde sökas under C.
Kontorniat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
