Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kontrapunkt - Kontrarevolution - Kontrasignant - Kontrasignation - Kontrast - Kontrastfenomen - Kontrastreck - Kontribuera - Kontribution - Kontributionsränteriet - Kontroll - Kontrollassistent - Kontrolldirektör - Kontrollförening
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1165
Kontrarevolution—Kontrollförening
1166
teoretisk spekulation. Såsom verklig
kompo-sitionsform nådde den sin fulla utveckling
med nederländska skolans mästare, särskilt
Okeghem och Josquin des Prez, samt därjämte
Palestrina. Från att vara vokalsats blev den
med 1600-talet instrumental och nådde som
sådan sin högsta fulländning med J. S. Bach.
Den vokala k. hade under 1600-talet föga
odlats men framstod ånyo med Baehs och hans
samtida Händeis stora oratorier, passioner
och kantater. Mozart och Beethoven odlade
k. i mindre grad, och endast undantagsvis
fullföljdes de gamla principerna under
1800-talet. Först i våra dagar har man ånyo
begynt skriva i »lineär k.», d. v. s. med
huvudsaklig tanke på var stämma för sig. E. Kurths
bok om k. hos Bach, »Grundlage des linearen
Kontrapunkts» (1917), har för denna nya
skola fått en genomgripande betydelse. —
Läroböcker i k. ha skrivits av bl. a. J. J. Fux, G.
Martini, F. W. Marpurg och J. G.
Albrechts-berger på 1700-talet samt L. Cherubini, F. J.
Fétis, F. Bellermann, S. Jadassohn och H.
Riemann på 1800-talet. T. N.
Kontrarevolution, motrevolution, politisk
rörelse, som åsyftar att omintetgöra en på
revolutionär väg gjord förändring i
statsskicket. — Adj.: Kontrarevolutionär.
Kontrasigna’nt, se Kontrasignation.
Kontrasignatiön (av lat. co’ntra, emot,
bredvid, och signäre, teckna). Från verk eller
myndighet utgående expeditioner äro i allm.
försedda dels med vederbörande chefs
underskrift, dels med en särskild underskrift,
»kontrasignation», av den, som skall ombesörja
beslutets skriftliga avfattande. Denna
underskrift intygar, att expeditionen
överensstämmer med det i ärendet fattade beslutet. Kon
t-r a s i g n a n t e n, d. v. s. den, som på detta
sätt kontrasignerat (undertecknat) en
expedition, är i princip endast ansvarig för
expeditionens överensstämmelse med beslutet. — K.
har en särskild betydelse vid expedition av
regeringsbeslut. I allm. utgör k. av minister
eller departementschef ett villkor för de från
den högsta verkställande myndigheten
utgående expeditionernas giltighet och
verkställ-barhet. I många länder står denna k. i
samband med ministrarnas ansvarighet inför
folk rep resen ta ti o ne n.
I Sverige ha sedan länge bestämmelser om
k. funnits. I 1626 års kansliordning § 17
föreskrevs, att antingen en sekr. eller kanslern
eller ett av kansliråden skulle kontrasignera
de av konungen utfärdade besluten.
Bestämmelser om k. återfinnas i en rad senare
författningar, ss. 1634 års R. F. § 12,
kansliordningarna 22 sept. 1661 och 26 okt. 1713, 1719
års R. F. § 23 och 1720 års R. F. § 28 samt
1772 års R. F. § 21. 1809 års R. F., som på
denna punkt i huvudsak förblivit oförändrad,
stadgar i § 38 om k. Det bestämmes här, att
alla från konungen utgående expeditioner och
befallningar, utom i kommandomål, för att
bliva gällande skola vara försedda med
konungens underskrift och k. av den
föredragande (d. v. s. vederbörande statsråd); denne
är ansvarig för att expeditionerna
överensstämma med statsrådsprotokollen. Om den
föredragande finner något konungens beslut
stri
da mot R. F. och konungen emot
föredragandens föreställningar yrkar, att beslutet skall
utfärdas, skall föredraganden vägra k. och
nedlägga sitt ämbete, vilket han ej får återtaga,
förrän riksdagen prövat och gillat hans
handlingssätt. Uraktlåtes kontrasignationsvägran,
skall föredraganden enl. ansvarighetslagen för
statsrådets ledamöter § 8 dömas till ämbetets
förlust; isärskilda straff kunna ådömas, om på
grund av uraktlåtenheten någon lidit skada
till liv, ära, frihet eller egendom.
Föredraganden kan således i detta fall ej som
konungens övriga rådgivare freda sig från ansvar
genom att till protokollet protestera emot ett
lagstridigt regeringsbeslut. Han måste
genom kontrasignationsvägran hindra beslutets
verkställande. I praktiken har dylik
vägran ej förekommit. — It. f. regering
kontna-signera vederbörande expeditionschefer; i
övrigt undertecknas expeditionerna av
regeringens ordf, och samtliga led. I kollektiv
in-terimsregering kontrasignerar
departementschefen genom att under sitt namn teckna
ordet »föredragande». — I Norge
kontrasignerar statsministern; själva k. medför ej
ansvarighet i något fall. I Danmark äro
däremot kontrasignanterna ansvariga för vad de
underteckna. H. T-n.
Kontra’st, motsats, tvärt avbrott,
påfallande olikhet. — Verb: Kontrastera.
Kontrastfenomen, se Synvillor.
Kontrastreck, det väderstreck, som är
beläget i rakt motsatt riktning mot (180° från)
ett visst angivet. Jfr Kompass, bild 1.
Kontribuèra, bidraga, deltaga i ett
sammanskott; betala skatt.
Kontributiön, bidrag, skatt, utskylder;
krigsgäld, som förr stundom utkrävdes i
fiendeland till den i landet inryckta arméns
underhåll.
Kontributionsränteriet, ett 1712 av Karl
XII inrättat ämbetsverk med uppgift att i
st. f. Statskontoret förvalta de e. o. skatter,
som under namn av k on t r ibu tion
s-medlen från 1699 utskrivits av konungen
med anledning av pågående krig. K. bestod
av ständernas bankofullmäktige i riksbanken
med ett kungl. råd som president. 1714 tillkom
en ny avd. i K., det s. k. andra ränteriet,
bestående av kommissarier, som arbetade
under bankofullmäktiges överinseende. Denna
avd. fick 1716 i uppdrag att i ständernas
namn upptaga lån, och dess befattning med
kontributionsmedlen övertogs då av U p
p-handlingsdeputationen. Ständerna
beslöto 1719 att avskaffa K. och överlämna
dess verksamhet till Statskontoret, men K:s
båda avd. fortsatte dock delvis sin
verksamhet, den första till 1724, den andra till 1727.
— Litt.: J. E. Almquist, »Om
kontributionsränteriet» (i Karolinska Förbundets Årsbok
1917, tr. 1918). Ldht.
Kontro’ll, eg. motlista för granskning;
uppsikt, övervakning; stämpel, t. ex. på
guldvaror. — Verb: Kontrollöra. —
Kontroll a’n t, person med uppgift att övervaka
och granska.
Kontrollassistent, se Kontrollförening.
Kontrolldirektör, se Kontrollverket.
Kontrollförening, förening av
kreaturs
Ord, som saknas under
K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
