Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konungaförsäkran - Konunga- och hövdingastyrelse (Um styrilis kununga ok höfþinga) - Konungarike - Konungariket Sveriges stadshypoteskassa - Konungarnas dal - Konungaspegeln - Konung Edvard VII:s land - Konungens (Kungl. Maj:ts) befallningshavande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1173 Konunga- och hövdingastyrelse—Konungens (Kungl. Maj:ts) befallningshavande 1174
stora fördelar. Albrekt av Mecklenburg måste
1371 avge en k., som gjorde rådsaristokratien
härskande, och under unionen med Danmark
genomdrevos k., varigenom aristokratiens
maktställning garanterades. Gustav Vasa
återinförde konungabalkens konungaed, om
också ej helt oförändrad, som det enda
rättesnöret för konungens och folkets inbördes
maktställning. Behovet av skydd mot
Sigis-munds katolicism förmådde likväl ständerna
att 1594 avtvinga honom en k., och även vid
de följ, tronskiftena förekom, att konungen
utom sin ed avlade särskilda försäkringar.
Efter enväldets införande utarbetades ett
förslag till k., men Karl XII avgav varken
konungaed eller k. Under frihetstiden
av-gåvos k., som dels återgåvo huvudpunkterna
i grundlagarna, dels inneburo ytterligare band
på konungamakten. I stadfästelsen på 1734
års lag angavs också k. som en av de
rätts-urkunder, som i st. f. den gamla
konunga-balken skulle anses som fundamentallåg,
vilket likväl upphörde efter 1772 års
revolution. (Jfr även Konungabalk.) Efter det
nuv. statsskickets tillkomst fattade konung
och ständer beslut om en k. (införd i
riksdagsbeslutet 2 maj 1810 § 8), men den innehåller
blott ett löfte att styra efter gällande
grundlagar, allmän lag och laga stadgar; den är
själv ej grundlag och omnämnes ej i
grundlagarna. 1810 års ständiga k. avlägges av
tillträdande konung inför statsrådet och
utgör också formuläret för kröningseden, när
kröning äger rum. S. B. (H. T-n.)
Konunga- och hövdingastyrelse (U m s t
y-rilsi kununga ok h ö f p i n g a), en
me-deltidsskrift, som utgör ett sammandrag av
medeltidens politiska och sociala läror med
tillämpning på svenska förhållanden. Den
är indelad i fyra »balkar»; 1) varför folket
behöver en konung och vem det tillkommer
att vara rätt konung; 2) huru konungar och
hövdingar skola styra sig själva; 3) huru de
skola styra sina närmaste underlydande och
4) huru de skola styra land bch allmoge. K.
är trol. författad omkr. 1330 för att
användas vid den unge kung Magnus Erikssons
uppfostran. Förf, är icke med säkerhet känd,
men man har gissat på den lärde
Linkö-pingsdekanen kanslern Filip Ragvaldsson.
Förebilden var »De regimine principum» av
Egidio de Colonna (se E g i d i o), men den
svenske förf, visar en efter medeltida
förhållanden betydande originalitet. K. är en
märklig medeltida insats i svensk politisk
odling och ej minst ur stilistisk synpunkt
ett mästerverk. K. utgavs först av J. Bure
1634, senast av R. Geete 1878. Jfr H. Schück,
»Konungastvrelsens författare» (i Samlaren
1908), och R. Geete, »Fornsvensk bibliografi»
(1903; suppl., 1919, i Samlingar utg. av
Svenska Fornskriftsällskapet). K. G. Wn.
Konungarike, stat, vars regent, där ej
tronen är ledig, bär titeln konung el. drottning.
Konungariket Sveriges stadshypotekskassa,
gr. genom k. f. 5 juni 1909, utlämnar lån åt
hypoteksföreningar av fastighetsägare i
rikets städer och därmed jämförliga samhällen.
Som grundfond för K. har staten genom
Riksgäldskontoret överlämnat 80 mill. kr. i
sta
tens 3x/2 % obligationer. För anskaffande av
medel upptager K. lån mot räntebärande
obligationer. Beloppet av kassans utelöpande
obligationer får icke överstiga 10 gånger
summan av grundfonden och reservfonden.
Obligationerna registreras i Riksgäldskontoret. —
K:s styrelse består av 5 led., av vilka
konungen utser 4 (bl. a. ordf.) och fullmäktige
i Riksgäldskontoret 1 (v. ordf.). Beloppet av
utelöpande obligationer var vid 1928 års
utgång 532,930,4 66,67 kr.
Konungarnas dal (arab. Bibän el-Mulük,
konungarnas portar), en i Egypten mellan
ökenbergen på vänstra Nilstranden belägen
dalgång, ung. mitt emot Tebe (nuv. Karnak och
Luksor). Faraonerna av 18 :e—20 :e
dynastierna och dem närstående stormän läto här
inreda sina gravar. Dessa, som ofta bestodo
av flera korridorer och kammare, höggos in i
berget, ibland ända till 100 m. Väggarna
smyckades vanl. med målningar och reliefer.
Ingången täcktes noggrant med sten och
sand. Trots sin otillgänglighet blevo de flesta
gravarna redan under forntiden utsatta för
plundringar. Endast ett par särskilt väl dolda
gravar, som först under de senaste
årtiondena blivit påträffade, däribland främst
Tut-anch-Amons, ha undgått detta öde och
lämnat ytterst värdefulla fynd. E. P-s.
Konungaspegeln (fno. Konungsskuggsjå, lat.
Spe’culum regäle), norsk medeltidsskrift av
anonym författare. Den innehåller i form
av dialog mellan en fader och hans son
moraliska och praktiska regler för en rättrådig
medborgares verksamhet i olika
samhällsställningar. Författaren ställer som sin
uppgift att i fyra avd. behandla de särskilda
samhällsklasserna: köpmän, konungar och
deras hird, de andliga samt bönderna, men han
har blott skildrat de båda första. Det
märkliga arbetet visar i sin yppiga och glänsande
stil påtagligt inflytande från den romantiska
sagolitteraturen. Innehållet är väsentligen
originellt. Det var mycket uppskattat i
Norge och på Island och har övat märkbart
inflytande på senare lagar. Skriften synes
ha tillkommit vid mitten av 1200-talet. Enl.
en tilltalande hypotes av F. Paasche skulle
dess förf, vara ärkebiskop Einar Gunnarsson
(d. 1263). — Kritisk uppl. av F. Jönsson 1920
—21. Fototypisk uppl. av huvudhandskriften
av G. T. Florn 1915. Litt.: F. Jönsson, »Den
oldnorske og oldislandske litteraturs
histo-rie», 2 (1920); F. Bull och F. Paasche, »Norsk
litteraturhistorie», 1 (1926). E-kN-n.
Konung Edvard VII:s land, eng. King
Edward VII land, västantarktiskt land vid
Ross-havet. Längs kusten gå Alexandra mounts.
Jfr Antarktis, sp. 1075.
Konungens (Kungl. Maj:ts)
befallningshavande (vanlig förk. K. B.), till 1918 off.
namn på den högsta administrativa
myndigheten i ett län. Namnet härledes därav, att
landshövdingen i den första
landshövdinge-instr. 8 jan. 1635 kallas konungens
ståthållare el. vicarius. Det förekommer tidigast i
en kungl. stadga 10 juli 1669 men i
landshöv-dingeinstr. först i instr. 1855. Denna
myndighet kallas från 1918 länsstyrelse (se
d. o.). Ldht.
Ord, som saknas under
K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
