Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konungens nämnd el. Konungsnämnden - Konungens stab - Konungens stora vakt - Konung Håkon VII:s platå - Konung Oscar I:s minne, Stiftelsen - Konung Oscar II:s jubileumsfond - Konung Oskar II:s land - Konungsfrid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1175 Konungens nämnd—Konungsfrid 1176
Konungens nämnd el.
Konunganamn-den, såsom den själv med en benämning ur
landslagen kallade sig, även Konung
Erik X I V : s nämnd, var en högsta
domstol under Erik XIV:s regering. Dess ännu
bevarade dombok (utg. av C. Silfverstolpe i
Hist. Handl. 1884) omfattar åren 1562—
67. Antalet led. var ej bestämt. De
döman-des antal växlade mellan 6 och 43. K. hade
ej fast säte utan kringreste i de olika
landsändarna. Som högsta instans skulle k.
avdöma mål, i vilka parterna ej voro nöjda med
lagmannens dom. Men dessutom ägde
nämnden utan föregående rättegång vid lägre
domstol att instämma, förhöra och döma för brott
anklagade personer. Detta blev snart
nämndens mest framträdande uppgift. Då
konungens förtrogne rådgivare, Jöran Persson, var
huvudåklagare eller »prokurator» och
domarna saknade självständighet, blev k. ett
verktyg för kung Eriks godtyckliga och
hänsynslösa maktutövning. En mängd
dödsdomar avkunnades av otillräckliga skäl för
tjänstefel eller delaktighet i politiska
stämp-lingar. Till kronans nackdel dömde
emellertid k., att omkr. 400 gods, som Gustav
Vasa indragit från adeln, skulle återställas
till sina förra ägare. Mot slutet av Eriks
regering hade nämnden råkat i vanrykte. Då
Johan III (1569) ville rättfärdiga broderns
avsättning, angav han bl. a., att Erik »gjort
sig en nämnd, på det att ingen skulle
undkomma hans giller och snaror». Litt.: C.
Silfverstolpe, »Om Jöran Persson och
konungens nämnd» (i Hist. Tidskr. 1881); E.
Hilde-brand, »Om ursprunget till Konung Erik XlV:s
nämnd» (ibid. 1894). K. G. Wn.
Konungens stab utgöres av som adjutanter
och överadjutanter hos konungen
kommenderade officerare. Adjutanterna äro i regel 12,
vilka i tur och ordning under en månad
tjänstgöra som vakthavande. Adjutant, som
befordrats till överste (kommendör), utnämnes till
överadjutant och är vaktfri. Som chef för
staben tjänstgör en generalsperson el.
flaggman. ö-g.
Konungens stora vakt, ett antal högre
civila och militära personer, som vid vissa
större officiella tillfällen el. ceremonier
kallas att infinna sig för att vara konungen
följaktiga. »Stora vakten», som numera
helt sällan inkallas — i regel endast vid
riksdags öppnande el. avslutande —, består f. n.
av följ, befattningshavare:
överstekammarherren, överhovstallmästaren,
överhovjägmäs-taren, överkommendanten i Stockholm,
sta-tionsbefälhavaren för flottans station i
Stockholm, sekundcheferna för Svea livgarde, Göta
livgarde, Livregitet till häst, Livreg:tets
husarer och Livreg:tets grenadjärer samt
chefen för Livgrenadjärreg:tet. R. R-ck.
Konung Håkan VII:s platå, eng. King
Ilaa-kon VII plateau, antarktiskt land kring
sydpolen. Platån sänker sig, under namnet
Konung Edvard VII :g platå, mot Rossbarriären.
Jfr Antarktis, sp. 1075.
Konung Oscar I:s minne, Stiftelsen,
en av änkedrottning Josefina grundad,
sedan 1876 verksam stiftelse i Stockholm, med
uppgift att bereda hem åt »mindre bemedlade
fruntimmer af ståndspersonsklassen». K. kan
mottaga ett 40-tal pensionärer. Stiftelsens
samtliga tillgångar, inberäknat ett av
stif-tarinnan donerat grundkapital på 350,000 kr.,
uppgingo 1928 till omkr. 760.000 kr. E. Spr.
Konung Oscar II :s jubileumsfond, fond,
grundad på en nationalinsamling till
hugfästande av 25-årsregeringsjubileet 18 sept.
1897, jämte vissa bidrag av riksdagen.
Fonden avser tuberkulosens bekämpande genom
inrättande av folksanatorier, vid vilka vissa
% av platserna upplåtas mot särskilt låg
avgift. Förvaltas av ett antal huvudmän och
en överstyrelse med säte i Stockholm. Till
fonden har överlämnats ett antal donationer,
vilkas avkastning går till understöd åt
mindre bemedlade patienter vid sanatorierna.
Fondens tillgångar 30 juni 1929 voro 3,443,596,73
kr. Se vidare Jub ile u m sf o n d s s a n
a-t o r i e r. R. R-ck.
Konung Oskar II :s land, eng. King Oscar
II land, västantarktiskt land, del av
Gra-hamsland, se Antarktis, sp. 1075.
Konungsfrid är i den äldre svenska rätten
den av konungen särskilt hägnade frid, vars
brytande medför hemfallande under
konungens straff (jfr Frid). Frågan om k:s ålder
och uppkomst sammanhänger tydligen med
de svårutredda frågorna om konungens
ställning till rättskipning och lagstiftning i äldsta
tider. Enl. Gutasagans uppgift stadgades
redan i fördraget mellan sveakonungen och
gotlänningarna (omkr. år 1000), att konungen
skulle ge dem skydd och hjälp och hans
sändebud vid skatteuppbörden på gutatinget lysa
frid över gutar, som färdades i konungens
länder, och över de män, som därifrån foro
till Gotland. På 1100-talet ställer konungen
sina skyddslingar under »sin frid» eller
»konungsfrid» (pax regia). I landskapslagar
omtalas, att k. rådde ombord på skeppen under
ledungsfärd, och denna frid, hämtad ur
»roda-rätten», är av gammalt ursprung. K.
utvidgades under 1200-talets senare hälft genom
Birger jarls och Magnus Ladulås’ fridslagar
(se Ed söre). Genom dessa lagar
betecknades en del förbrytelser som fridsbrott. I en
av dem, Skänningestadgan från omkr. 1285,
påbjöds en särskild k. för den tid konungen
vistades i ett landskap samt för tiden
närmast före och efter konungens därvaro. Där
stadgas också stränga straff i kraft av
konungens straffmakt för brott, riktade mot de
Eersoner, som fått konungens skyddsbrev.
•essa bestämmelser innebära säkerligen
närmast en reglering och utbildning av
konungens skyddsmakt, som förut synes ha utövats
under mera godtyckliga förutsättningar. —
Under den följ, tiden utplånades den gamla
dualism inom svensk rättsordning, som
framträtt däri, att folklig och kunglig domsmakt
varit sidoordnade. Konungen blir högste
domare, och all befogenhet för andra domare
att meddela rättsskydd härledes från honom.
Under sådana förhållanden finns det icke
längre plats för en k., principiellt skild från
folkfrid. Den försvinner därför, men långt
fram i tiden möta i rättskällorna tydliga
spår av dess forna tillvaro. — Litt.: K.
Leh-mann, »Der Königsfriede der Nordgermanen»
Ord, som saknas under
K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
