Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Koppom - Koppor - Koppskikt - Koppsnäppare - Koppsten - Koppympning - Kopra, Copra - Koproliter - Kopros - Kopter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Koppor—Kopter
1203
K. ett stångjärnsbruk, 1885 omlagt till
red-skapsfabrik, nedlagd 1913.
Koppor (lat. vari’ola), en akut, ytterst
smittsam febersjukdom med hudutslag. K.
kommo till Europa på 500-talet. Korstågen
bidrogo att från sjukdomens urhärdar i Asien
sprida den mera allmänt över Europa, där
den ofta uppträdde med härjande farsoter. I
slutet av 1700-talet beräknas i Europa årl.
400,000 pers, ha avlidit i k. Till Amerika
överfördes k. av européerna ej långt efter
världsdelens upptäckt. I Sverige omtalas
k. först 1578. Svårast härjade sjukdomen här
1779, då den bortryckte 15,102 människor,
samt 1784 och 1800, med omkr. 12,000 döda
vartdera året. 90 % av de sjuka utgjordes
av barn. Efter det allmännare införandet
under 1800- och 1900-talet av vaccination (se
d. o.) ha k. i Europa huvudsaki. uppträtt med
lindriga epidemier. 1895—-1925 ha i Sverige
endast mindre epidemier med få eller inga
dödsfall inträffat, den största 1917 (226 fall
med 22 dödsfall). Nio år under denna period
voro helt fria från fall av k.
De typiska, äkta smittkopporna (vari’ola
vèra) genomlöpa olika stadier. Efter ett i
n-kubationsstadium av vanl. 10—14
dagar, sällan 3 veckor, börjar p r o d r
om-s t a d i e t, utmärkt genom frossbrytningar,
hög feber, huvudvärk och värk i korsryggen,
jämte ett kortvarigt utslag av röda fläckar
i lårvecken. Efter 3, högst 4 dagar inträder
eruptionsstadiet, medförande
sänkning av febern och förbättring i
allmäntillståndet. Knappnålshuvudstora och än större,
livligt röda, koniska blemmor framträda på
huden samt i munnens och de övre
luftvägarnas slemhinnor under stickningar, tryckning
och smärta, först i ansiktet och sedan på
extremiteterna och bålen. Efter 2—6 dagar
förvandlas de till blåsor med en fördjupning
i mitten På 8:e—10:e dagen grumla
de sig, bli variga (suppurationss t
a-d i e t) och omges med en röd ring. Samtidigt
stiger febern ånyo. Därefter inträder e x s i
c-kationsstadiet, på ll:e—12:e dygnet,
då k. börja torka in, febern faller och
normalt tillstånd återvänder. De intorkade
koppskorporna avfalla, lämnande mer el. mindre
djupa koppärr. Dödligheten uppgår till
0,1—50 %, i genomsnitt 10 %.
Suppurations-stadiet är sjukdomens farligaste skede. Döden
kan då inträda efter svåra allmänsymtom,
delirier och medvetslöshet. — Från det
typiska förloppet ges många undantag.
Särdeles farliga äro ofta k., som tidigt få ett
blodblandat innehåll (»blodiga k.» el. »svarta
k.»), och de, som sitta så tätt, att de
sammanflyta med varandra till stora
sårkakor, samt de, som slå sig på ögonen, öronen
el. centrala nervsystemet och alstra blindhet,
dövhet el. andra åkommor. I andra fall åter
äro k. ytterst lindriga, endast enstaka
pust-ler i ansiktet, ringa feber, ingen varbildning,
få ärr, vanl. hos vaccinerade personer.
I länder, där vaccinationen icke är
allmänt införd, gå koppepidemier nästan
ständigt. Även i länder, där vaccinationen är
frivillig, t. ex. i England, vållar striden mot k.
ojämförligt större svårigheter, än där den är
1204
strängt genomförd, t. ex. i Tyskland.
Vaccinationen verkar skyddande först efter omkr.
14 dagar och är därför gagnlös för personer,
som redan insjuknat. Antiseptisk behandling
av utslaget skall ha god terapeutisk effekt,
och vanställande ärr lära därvid nästan
aldrig uppträda. Behandling med rött ljus
synes oviss till sin verkan. Skorpor och fjäll
från den sjuke, vilka innehålla smittämnet,
oskadliggöras. Smittämnet kan överföras
genom förorenade kläder. Den sjuke kan anses
smittfri först sedan varje spår av intorkade
krustor försvunnit från hans kropp (omkr. 6
veckor efter sjukdomens utbrott) och sedan
han flera gånger fått bada.
Då k. utbryta, tillgriper samhället
isolering av sjuka på epidemisjukhus, desinfektion
av bostäder och tillhörigheter, isolering i
särskilda lokaler under 14-—20 dagar av
samboende eller för smitta misstänkta
ovaccinerade personer (vaccinerade samboende få gå
fritt omkring men observeras i sina bostäder
under nämnda tid), vaccination,
karantänbehandling av fartyg från koppsmittat land.
Vattkopporna (varice’llae) uppfattas
som en särskild art. Blåsorna, som då
äro små och vattenklara, utveckla sig
mycket hastigt från röda fläckar, och
innehållet hinner knappt övergå i varbildning,
innan blåsan sjunker ihop och torkar.
Febern är lindrig; hela sjukdomen förlöper på
8—14 dagar. G. Wrgn.
Koppskikt, se Mur.
Koppsnäppare, instrument för koppning,
innehållande 12 mycket vassa knivblad, vilka
vid tryck på en fjäder komma ut, blixtsnabbt
genomskära huden och omedelbart gå tillbaka.
H e u r t e To u p s (se d. o.) ig el är
annorlunda konstruerad; den liknar en fin cirkelsåg
och är försedd med en glascylinder, vari
blodet uppsuges.
Koppsten, se Mur.
Koppympning, se Vaccination.
Kopra, Copra [kä’-], se Kokospalm.
Koprollter, i sedimentära berglager
förekommande förstenade exkrementer av fiskar,
reptiler öch däggdjur. K. äro rika på
kalciumfosfat. N. Zn.
Ko’pros, grek., exkrementer. Ordet ingår i
flera sammansättningar, bl. a. k o p r o f a g I,
en drift hos vissa sinnessjuka att förtära
exkrementer och urin, och k o p r o 1 a 1 i,
tvångs-böjelse hos sinnessjuka att uttala snuskiga,
skabrösa ord. (V. W-rt.)
Kopter, de forna infödda kristna i
Egypten och deras avkomlingar. K. äro i
rashänseende de renaste ättlingarna av de gamla
egypterna, åtm. i södra och mellersta
Egyptens städer, där de huvudsaki. bo och livnära
sig som skrivare o. dyl., hantverkare och
köpmän. På landsbygden ha k. till största delen
uppgått i fellaherna (se Fellah). K. ha
vanl. bred, låg panna, svart, krusigt hår,
rak näsa och mörka ögon. Hudfärgen är
gulaktig till brun. Från den arabiska
erövringen (omkr. 640) ha de utsatts för
förföljelser och förtryck, vilket allt lämnat spår
i folkkaraktären. Många k. ha övergått till
muhammedanismen, och från att förr ha
utgjort huvudmassan av befolkningen
be
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
