Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kopter - Koptiska kyrkan - Koptiska språket och litteraturen - Koptisk skrift - Kopula - Kopulativ - Kopulera - Kopulering - Kor - Kora, släkt - Koraes, Adamantios - Korag - Korakan - Koral
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1205
Koptiska kyrkan—Koral
1206
räknas de nu till omkr. 850,000. Se vidare
Koptiska kyrkan och Koptiska
språket och litteraturen.
Koptiska kyrkan, en fortsättning av den
gamla monofysitiska kyrkan i Egypten,
bildades på 500-talet under ledning av den
syriske munken Jakob Baradai. Sedan
araberna omkr. 640 erövrat Egypten, övergingo
många av k:s anhängare till islam. K. består
nu av en mängd större och mindre över hela
Egypten spridda församlingar av kopter (se
d. o.). Den styres av en patriark med säte
i Kairo. Närmast honom i rang står en av
honom tillsatt abüna (i Gondar) över
abessinska kyrkan. Prästerskapet är talrikt; utom
tolv biskopar finnes en mängd
ärkepresbyte-rer, presbyterer och diakoner. Som liturgiskt
språk nyttjas en dialekt av de gamla
egypternas språk (se Koptiska språket
och litteraturen). J. P.*
Koptiska språket och litteraturen.
Kop-tiskan, systerspråk till demotiskan, var de
kristna egypternas talspråk, senare även
deras litteraturspråk. Om språkets ställning,
skriften m. m. se Egyptiska språket
och skriften, sp. 402 och 406. Man
talar om fem dialekter. De
överegyptiska omfatta saidiska el. sahidiska, stundom
kallad tebanska, achmämiska, fajümiska och
memfitiska. Nederegy p t i s k är blott en
munart, bohairiska. Efter den arabiska
erövringen (omkr. 640) utträngdes koptiskan
småningom av arabiskan och dog fullständigt ut
på 1600-talet. Numera finns koptiska —
byggd på den bohairiska dialekten — blott
som liturgiskt kyrkospråk, oförstått av
menigheten och föga förstått av prästerskapet.
Det till oss komna koptiska skriftspråket
visar stor rikedom på grekiska lånord.
Litteraturen, vars blomstringstid inföll 200—
600 (inom den nederegyptiska dialekten räckte
den något längre), utgöres till stor del av
översättningar från grekiskan och är så gott
som uteslutande av religiös art.
Bibelöversättningar till flera dialekter äro mer el.
mindre bevarade; apokryfiska evangelier,
helgonlegender, liturgiska verk m. m. äro
företrädda. Se även G n o s t i c i s m, sp. 788
och litt. Bland kvarlevorna av
profanlitteraturen märkas ett medicinskt och ett
alke-mistiskt arbete, det senare översatt från
arabiskan, fragment av Alexandersagan och olika
privatdokument, ordböcker, grammatik o. s. v.
— Litt.: V. A. Peyron, »Lexicon linguæ
cop-ticæ» (1835); W. E. Crum, »Coptic dictionary»
(1929 ff.); G. Steindorff, »Koptische
Grammatik» (2:a uppl. 1904); A. Mallon, »Grammaire
copte» (2:a uppl. 1907); J. Leipoldt, »Geschicbte
der koptischen Litteratur» (1907). K. V. Z.*
Koptisk skrift, se Egyptiska
språket och skriften, sp. 406.
Köpula, satsband, kallas det verb, som
förenar predikativet med subjektet utan att
uttrycka något annat än förbindelsen, t. ex.:
»huset är (var o. s. v., blev, vart) grått». I
sv. tjänstgöra former av verben vara, bliva
och varda som k. R-n B.
Kopulatlv, förenande, sammanbindande. —
Kopulativa satser, sinsemellan
förbundna satser, vilka uttrycka
samstämmig
het, likhet o. s. v. De förenas vanl. genom k
o-p u 1 a t i v a konjunktioner (och, både
— och m. fl.), som även förena satsdelar.
Kopulera, förena; befrukta. — Subst.:
Ko-pulatiön (jfr Befruktning).
Kopulèring, en ympmetod, som brukas, när
underlag och ympkvist äro av samma
grovlek. Båda skäras med ett långt snedsnitt, så
att snittytorna passa noga ihop, varpå de
sammanfogas och ympvax påstrykes. Jfr
Y m p n i n g. E. S-g.
Kor (grek. choro’s, lat. cho’rus, dans,
dansplats). 1. Kor, C h o r, Kör, en vid religiösa
fester el. andra högtidliga tillfällen i det
forna Grekland uppträdande sjungande och
dansande skara. Se vidare Kör. — 2. Se
Kyrka. — 3. Under 1600—1700-talet namn
på likbår med låg, husliknande överbyggnad.
Kora, judisk släkt (1 Krön. 2:43), som i
efterexilisk tid synes ha ryckt upp i det lägre
prästerskapets (leviternas) rad och haft till
mål att bli innehavare av det högre
prästerskapets privilegier. Denna strävan vill
förmodligen »Prästkodex» fördöma med
berättelsen i 4 Mos. 16 om K:s och hans 250
anhängares uppror mot Mose och Aron, vilket
straffas därmed, att upprorsmakarna förtäras
av eld från Jahves helgedom. Korasläkten
synes även ha varit bekant som en
sångar-släkt. Flera psalmer i Psaltaren hänföras till
dem: »Koras barn». E. S-e.*
Koraes [kårai’s], Adamantios,
nygrekisk hellenist och patriot (1748—-1833), under
senare delen av sitt liv bosatt i Paris. K.
förmedlade västerländsk kultur till sina
landsmän och skapade ett för litterära
ändamål användbart nygrekiskt skriftspråk. Han
författade många skrifter av politiskt och
kyrkligt innehåll och utgav flera
forngre-kiska författare med anmärkningar. Hans
efterlämnade verk utgåvos i 7 bd 1881—89,
en självbiografi 1833. Biogr. av D. Thereianos
(3 bd, 1889—90). I Frankrike kallas han
C o r a y. E. N-n.*
Koräg, den person, som i det forna Aten
bekostade kören vid musikaliska och
dramatiska tävlingar och urspr. även ledde kören;
därav benämningen chorago’s el. chorego’s
(körförare); detta bekostande kallades k
o-r a g i. Senare anställdes en utbildad
körledare, kallad koryfé. K. brukade som
segerpris få en gyllene trefot. Denna
uppställdes av segervinnaren offentligt, ibland
på en särskild underbyggnad (koragiska
monument). Ett bland de berömdaste, rest
334 f. Kr. av Lysikrates i Aten, finnes ännu
i behåll: på ett fyrkantigt postament står en
av korintiska halvkolonner omgiven
rundbyggnad med kupolformigt tak, över vilket
höjde sig en akantusblomma, som uppbar
segerpriset. M. Pn N-n.
Koiakän, bot., se Dagussa.
Koräl (av lat. cho’rus, sångkör), i början
beteckning för sångkören, som medverkade i
den liturgiska gudstjänsten, sedan den
melodiska (conce’ntus) sången i katolska kyrkan,
även kallad gregoriansk sång. Inom
protestantiska kyrkor betecknar k.
psalmmelodierna. Den luterska församlingssången
byggde på 1300- och 1400-talets andliga
folk
Ord, som saknas under
K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
