Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Korea - Koreaner - Koreanska språket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1217
Koreaner—Koreanska språket
1218
riket Silla (kin. Sin-lo, jap. Shin-ra). Mellan
dessa bägge lågo sedan smärre stater, av
vilka den sista 532 slukades av det kraftigt
expansiva Silla. Det var under »de tre
rikenas» tid, som kinesiskt kulturinflytande på
allvar började göra sig gällande. Buddismen
infördes 372 i Kokurye, 384 i Pekche och vid
mitten av 400-talet i Silla, och med denna
följde kinesisk skrift, konst, slöjd m. m.
Kinas enande i ett nytt mäktigt rike under
Suei- och Tangdynastierna kom att påverka
K:s öden. Tre väldiga härnadståg (612—614)
av den andre Sueikejsaren mot K.
misslyckades, men 645 togs Liao-tung, 660 Pekche
av general Su Ting-fang och 668 Kokurye
av Li Shi-tsi. 685 fick Sillakonungen
Sin-mun hela landet, under kinesisk
överhöghet. För första gången var hela K. enat
under en inhemsk dynasti, Sillahuset (till 935).
Kinesisk kultur vann starkt insteg. Då en
upprorisk general, Wang Ken, tvungit den
siste Sillakonungen att abdikera och bildat
riket Korye (därav namnformen Korea; kin.
Kao-li), som ägde bestånd 935—1392, blev
Kina föredömet i allt: examenssystem,
buddistiska tempel med mäktiga
prästorganisationer o. s. v. Snart blev K. ett mål för
nordligare stammars erövringsbegär. Kitan
(riket Liao, jfr K i n a, sp. 709) härjade
Nordkorea. Ju-chen-tunguserna (riket Kin) voro
sedan besvärliga grannar, 1218 döko
mongolerna upp i K. och ställde det under sin
överhöghet. Från mitten av 1200-talet
mongoli-serades kungahuset genom ständiga
giftermål med mongoliska prinsessor, och K. blev
praktiskt taget en provins i det mongoliska
världsriket. Ri Seng-kyei grundade 1392 ett
nytt välde, Chosen, med Söul som huvudstad
och erkände Kinas (Mingdynastiens)
överhöghet. Under 1400- och 1500-talet hade K. en
period av allmän välmåga och ståtlig
kulturutveckling under starkt inflytande från Kina.
Perioden därefter knäcktes dess kraft och
livsduglighet. Japanerna riktade, sedan de
under Hideyoshi samlats till en enhetlig och
kraftig nation, sin erövringslystnad mot
fastlandet. En till en början framgångsrik
japansk invasion 1592 avvärjdes genom
kinesiska undsättningstrupper, tappra koreanska
friskaror och lysande bragder av den
koreanska flottan, och 1593 hemkallades de
japanska härarna, utom smärre garnisoner i
sydliga K. 1597 besatte japanerna åter s.
hälften av landet, men på sin dödsbädd (1598) gav
Hideyoshi order om K:s utrymmande. Det
intensiva hat mot Japan, som följde av dessa
förödande fälttåg, resulterade i ett allmänt
misstroende mot främlingar, och med
undantag för förbindelserna med Kina —-
manchu-dynastien övertog efter Minghuset
överhögheten över K. — förblev K. fram till 1876
ett mot främlingar avspärrat land. Genom
förbindelserna med Peking spred sig trots
allt kristendomen till Söul (1784), och 1836
insmög sig den förste katolske missionären,
Maubant. Trots stränga förbud och
förföljelser mot propagandan funnos 1866 i K. tolv
missionärer och 10.000 kristna. En massaker
1866 mot de kristna ledde s. å. till en väpnad
fransk expedition, men det var först en
ja
pansk expedition 1875, resulterande i ett
fördrag 1876, som på allvar öppnade K. för
främmande inflytelser. Om det senaste skedet
i K:s historia se Japan, sp. 1001—05.
Litt.: W. E. Griffis, »Corea, hermit
nation» (7 :e uppl. 1904); Angus Hamilton, »K.»
(s. å.); C. Vautier och H. Frandin, »En Corée»
(s. å.); H. B. Hulbert, »The history of K.» (2 bd,
1905); H. N. Allen, »Things korean» (1907);
J. H. Longford, »The story of K.» (1911); A.
Ireland, »The new Korea» (1927). B. Kgn.
Förnäma koreaner.
Koreaner, ett till mongoliska rasen hörande
folk av okänt ursprung, som bebor halvön
Korea (se d. o.). De äga en kraftig
kropps-byggnad; längden ligger emellan japanens och
nordkinesens. Anletsdragen skilja sig
väsentligt från både kinesens och japanens. K. äro
i sitt uppträdande tillbakadragna, allvarliga
och värdiga, fredliga och tålmodiga men visa
även prov på stor indolens. De äro kända för
renlighet. K. bära ständigt vita kläder; före
japanernas annexion av Korea buro de
förnäma männen sidendräkter i blått och gult.
Männen ha vida byxor, hopknutna vid
ank-larna, och snabelskor, väst och kort jacka.
Håret bära de, alltifrån pubertetsåldern, i
en knut i nacken, som skyles av en svart eller
vit cylinderhatt med raka brätten,
förfärdigad av tagel el. bambu och fasthållen av ett
band el. en bärnstensked ja kring hakan.
Kvinnornas dräkt liknar männens men
kompletteras av en vid, fotsid klädnad över det
hela. De ha bart huvud med håret hopvridet
i nackgropen. K. bo i oansenliga hus eller
kojor, försedda med halmtak. Månggifte är
icke tillåtet. Den förr mäktiga ärftliga adeln
hålles tillbaka av japanerna och bildar nu
till stor del ämbetsmannaklassen, i
motsättning till hantverkare och bönder. E. L-r.
Koreanska språket räknas vanl. såsom släkt
med de »altaiska språken» å ena sidan, med
japanska språket å den andra. Dess
ljudsystem är enkelt; i en stavelse förekomma
XI. 39
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
