Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kork - Korkek - Korkkorall - Korkmatta - Korkskabb - Korksten - Korkträ - Korkvävnad - Korkåpa - Kormákr Ögmundarson - Kormoran - Kormästare - Korn - Korn, Johan Filip - Kornblixt - Kornblå - Kornellkörsbär - Kornellväxter - Korner - Korner, Hermann - Kornerup, Andreas Nicolaus - Kornerup, Jacob - Kornett (militärt)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1229
Korkek—Kornett
1230
Landskap. Målning av J. F. Korn 1775. I Uppsala
universitets samlingar.
döda celler, kvadratiska el. rektangulära i
tvärsnitt, ordnade i radiala rader och tätt
sammanslutande utan cellmellanrum.
Väggarna äro vanl. tunna och bestå av 3—5
lager, mellerst en mittlamell av cellulosa, ofta
förvedad, och på vardera sidan av denna ett
förkorkat skikt, på vilket kan följa ett
stundom förvedat cellulosalager. Cellerna innehålla
luft och ibland harts el. garvämnen, som ge
dem en brunaktig färg. K. är
svårgenomtränglig för vatten och gaser och alltså ett
gott skydd mot avdunstning. Den är en dålig
värmeledare och skyddar därigenom mot
häftiga temperaturväxlingar. Den kan även
hindra inträngandet av parasiter. När
korkskikt bildas i djupare lager, avstängas
utanför varande levande vävnader från
näringstillförsel och dö samt ingå jämte korkskikten
i ytterbarken. Dennas beskaffenhet beror på
korkskiktens läge och utbildning. Teknisk
användning har framför allt k. hos
korkeken. K. A.
K. brukas i synnerhet till framställning
av buteljkork, som antingen utskäres för
hand el. vid arbete i större skala med
särskilt konstruerade stansmaskiner. Avfallet
nyttjas till framställning av linoleum,
isole-ringsämnen, packmaterial m. m. På grund av
sin ringa spec. v. (0,24) flyter k. lätt på
vatten och har även genom denna egenskap
funnit speciell användning till olika slag av
flytanordningar (livbojar, flöten till
fiskredskap, fendrar o. dyl.). G. H-r.
Korkek, se Ek.
Korkkorall, se A 1 c y o n i u m.
Korkmatta, se Linoleum.
Korkskabb, bot., se Potatissjukdomar.
Korksten, ett av korkavfall jämte
bindemedel (kalk, gips o. dyl.) framställt
byggnadsmaterial, som utmärkes av låg spec. v. och
är starkt värmeisolerande. G. H-r.
Korkträ, mjuka och lätta träslag, som
erhållas från flera tropiska träd och nyttjas
till lätta båtar, flöten m. m., t. ex. b a 1 s a,
från bombacacéen Ochroma lagopus (i
Sydamerika), och a m b a t s c h, från baljväxten
Aeschynomene elaphroxylon (i Afrika).
Korkvävnad, bot., se Kor k.
Korkåpa, lat. pluviäle, se Biskopsskrud,
sp. 366 och bild 5.
Kormåkr ögmundarson, isländsk skald
(omkr. 935—omkr. 970). Hans liv skildras i
»Kormaks Saga» (utg. av T. Möbius 1886),
som väsentligen är en ram kring en mängd
improviserade dikter (»lausavisor») av K.
Dessa äro i allm. av erotiskt och satiriskt
innehåll; de visa honom som en av Islands
mest egenartade skalder. Jfr E. Noreen, »Den
norsk-isländska poesien» (1926). E-k N-n.
Kormorän, zool., se Skarvsläktet.
Kormästare, ord. inövare av kören vid en
operascen.
Korn. 1. (Bot.) Se Kornsläktet. —
2. (Krigsv.) Se Riktmedel. — 3. Äldre
svensk vikt = 1/ioo ort = 0,0425 g. — 4.
Nettovikten av ädel metall i guld- och silvermynt
(jfr S k r o t).
Korn, Johan Filip, målare (1728—96).
K. målade intimt hållna landskap, vanl. i
litet format, i gul el. gulbrun helton samt
utförde dekorativa väggmålningar o. dyl. i
Stockholm.
Kornblixt, se Blixt.
Kornblå, den blå färgnyans, som utmärker
kornblommans (blåklintens) kantblommor.
Kornellkörsbär, se C o r n u s.
Kornellväxter, Cornäceae, familj, som står
de flockblommiga växterna nära. I motsats
till dessa äro k. i regel buskar el. träd med
motsatta, hela blad och fyrtaliga blommor.
Det viktigaste släktet är Cornus (se d. o.).
Om a u k u b a se d. o. G. M-e.
Ko’rner, keltiskt folk, dets. som coraer
(se d. o.).
Korner [kå’rnør], H e r m a n n, tysk
me-deltidskronist (d. 1438), bördig från Lybeck.
Han är mest känd genom sin »Chronica
novella» (utg. av J. Schwahn, 1895), en
världs-krönika med lokal tendens, som går till 1435,
i sina senare partier lägger huvudvikten vid
Lybecks historia och innehåller åtskilligt av
intresse för nordisk historia. S. T-g.
Ko’rnerup, Andreas Nicolaus, dansk
geolog (1857—81). Deltog 1876, 1878 och 1879
i expeditioner till Grönland, om vilka han
författade ett antal goda avh., publicerade i
»Meddelelser om Grönland» och i Geografisk
Tidsskrift. O. Sjn.
Ko’rnerup, Ebbe Erland, dansk
författare och målare (f. 1874), son till J. K. Var
elev vid konstakad. 1895—99 samt av J. F.
Willumsen och P. II. Kr. Zahrtmann. K. har
fört ett kringflackande liv på resor och
återgivit sina intryck dels i målningar, dels i en
rad halvt estetiska, halvt etnografiska
arbeten, bl. a. »Sydhavs-öen» (1917), »Indien»
(1921), »Ceylon» (1925; sv. övers. 1926) och
»Siarn» (1928). P. E-t.
Ko’rnerup, Jacob, dansk konstforskare
(1825—1913). Var i sin ungdom
arkitekturmålare, blev specialist på dansk
medeltids-konst, upptäckte, avbildade och restaurerade
väggmålningar i kyrkor. K. författade
värdefulla studier om Roskildes domkyrka (1877)
m. fl. kyrkor i Danmark och Skåne samt
utgav memoarer (1907). G-g N.
Korne’tt (fr. corneite, av sp. corne’ta,
standar), urspr. det standar, som fördes vid varje
kavallerikompani, senare namn på yngste
officern vid kompaniet (sedermera skvadronen),,
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
