Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Korrosion - Korrugera - Korrumpera - Korruption - Kors
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1241
Korrugera—Kors
1242
ioner i vätskan, medan väte utfaller på något
ädlare delar däromkring (åtm. tills
»överspänning» hindrar detta); den uppkommande
korroderande strömmen är starkare, ju bättre
fuktighetsskiktet (klorider, kolsyra) leder.
Verklig dylik heterogenitet behöves ej för
lo-kalelementg uppkomst, i det att redan ojämn
fördelning av syre är tillräcklig: delar, som
icke nås av syre, förhålla sig oädlare och
angripas, delar med syretillträde bli
oangripna. Starkt lokal k. på ångpannerör etc., som
ha höjd temp. och beröras av lufthaltig
vätska, uppkommer genom »varmväggsverkan»:
luft utfaller på enstaka ställen; här hindrar
den vätskan att avkyla metallen, varför
dylika ställen få starkt förhöjd temp.;
härigenom uppstår utpräglat lokal k. genom kemisk
el. elektrokemisk verkan.
K. motverkas genom överdrag: 1) med
oädlare metall, t. ex. zink, som själv angripes och
därigenom skyddar — även om det ej är helt
— (»galvanisering»); 2) med ädlare metall,
som motstår k., t. ex. förnickling; dylikt lager
skadar, om det ej är helt (lokalelement
bildas) ; 3) med ometallisk skyddshinna
(målning, fernissning).
Litt.: U. R. Evans, »The corrosion of
me-tals» (2:a uppl. 1928); C. Benedicks, »Några
drag av nutida uppfattningen rörande
metallers k.» (i Rig 1929), samt uppsatser i
Industritidningen Norden 1924 och Tekn. Tidskr.
för Bergsvetenskap, 58, 1928. C. B.
2. (Geol.) Geologisk förstörelseprocess av
den fasta berggrunden, som består däri, att
genom vittring bildat grus, sand och slam,
som transporteras av vind, vatten el.
glaciä-rer, avslipar och urholkar den underliggande
berggrunden. K. A. G.
3. (Petrogr.) Den förändring, som strökorn
och främmande inneslutningar undergå i en
glödflytande magma genom den frätning
denna utövar på dem. N. Zn.
Korrugera, göra veckig el. vågig, rynka. —
Korrugerad plåt är vanl. galvaniserad
järnplåt till taktäckning o. dyl.
Korrumpera, fördärva, skämma; muta. —
Korrumperad text, text, som
fördärvats genom främmande tillsatser.
Korruption, besticklighet; mutsystem;
sedefördärv.
Kors. 1. (Lat. crux, grek. stäuro’s.)
Pino-redskap, religiös symbol.
Under forntiden nyttjades korset för
pinliga avrättningar i form av en påle med
tvärträ, vid vilken delinkventen fästes (se
Korsfästning). Enligt antika författare
hade detta redskap vanligen formen av
bokstaven T.
Kristi kors framställes i äldre
kyrklig konst vanligen i .denna form, ofta med
tillägg av en smal ståndare, som i
korsstammens förlängning uppåt bär den »överskrift»
(titulus), som Pilatus lät anbringa på korset.
Ofta framställes den korsfäste Frälsaren
emellertid på ett latinskt kors (se nedan).
I den grekisk-katolska kyrkan brukar korset
framställas med tre tvärträn, av vilka det
mellersta och längsta, de egentliga
korsar-marna, liksom det övre (titulus), skär stammen
under rät vinkel, medan det nedre, fotbrädan
(suppedaneum), vanl. är anbragt på sned. —
Kristi kors har varit ämnet för en rik
legendbildning. Adam skall under sin sista
sjukdom ha önskat läkedom från livets träd i
paradiset. Set, som han sänt i detta ärende,
medförde endast ett frö av trädet. Av det
träd, som uppspirade ur fröet, bröt Mose sin
stav. Salomo lät fälla trädet för
tempelbygget, men det blev bortkastat. Stammen
återfanns och nyttjades för Kristi kors,
vilket såsom redskap för återlösningen blev
»livets träd» i en ny bemärkelse. Kristi kors
avbildas därför under medeltiden ofta med
lövverk utefter stammen och armarna. Efter
Kristi död försvann korset, tills det
återfanns av Helena (se Korsfester).
Verkliga eller föregivna partiklar av det kors,
som Helena skall ha funnit, höra till den
katolska kyrkans högst skattade reliker.
Mängden av sådana har angivits fantastiskt
högt; emellertid offentliggjorde den franske
arkeologen Ch. Rohault de Fleury 1869 en
undersökning av alla kända korsreliker, som
visade, att deras sammanlagda volym endast
utgjorde omkr. 10 kbdm. En stor mängd av
dessa reliker skola vid mikroskopisk
undersökning ha visat sig vara av ett och samma
träslag, ett slags tall.
Symbolisk betydelse. Långt före
kristendomen nyttjades det likarmade korset,
inskrivet i en ring (h j u 1 k o r s), som symbol
för solen och solguden (så i assyrisk konst, i
kretisk konst från det 2:a årtusendet f. Kr.
och i Norden under yngre stenåldern och
bronsåldern). Som invigningskors (se
d. o.) brukades samma tecken i Sveriges
medeltidskyrkor; som korsg.loria (jfr
Gloria) anbragtes det i den kristna bildkonsten
icke endast kring Kristi huvud utan också
kring Gud Faders och den Helige andes. I
denna form är korset alltså icke en symbol
för Kristi förnedring och offerdöd utan för
hans gudom. Ur hjulkorset uppstod det
likarmade grekiska korset genom
bortfall av hjulringen. Det latinska korset
liknar det grekiska men har nedåt förlängd
stam; det torde ha uppstått genom att Kristi
verkliga pinoredskap för tanken förenats med
det grekiska korsets gudomssymbol. Så
framställes den korsfäste under medeltiden
någon gång på ett latinskt kors, vars stam och
armar förenas av hjulkorsets ring (se
Gotland, bild 31). — Korset är en allmän
symbol för kristen tro och lära (därför anbringas
ofta evangelistsymbolerna på var sin korsarm)
och för det kristna odödlighetshoppet.
Särskilda former av k. äro A
n-dr easkor se t, aposteln Andreas’
martyrie-redskap, i form av bokstaven X,
gaffelkorset i form av ett Y, P e t r u s k o r s e t,
ett upp- och nedvänt latinskt kors (Petrus
lär ha korsfästs med huvudet nedåt), samt en
mängd mer el. mindre dekorativt omgestaltade
biformer. Som andliga värdighetstecken
förekomma jämte biskopskorset, som har vanlig
latinsk korsform, ärkebiskops- el. p a t r i a
r-k a 1 ko r s e t samt påvekorset med resp.
2 och 3 par armar. Av de heraldiska, icke
ovan nämnda korsformerna avbildas de
viktigaste här, bild 16—25 på planschen. — Om
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
