Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Korthornsboskap - Kortikal - Kortlek - Kortregister - Kortrijk - Kort sikt - Kortskallar, Brakycefaler - Kortskott, Kortgren - Kortslutning - Kortspel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1257
Kortikal—Kortspel
1258
bål, synnerligen fyllig muskulatur, låga, fina
extremiteter och rätt tjock men mjuk hud;
färgen är antingen enbart röd eller vit eller
också fläckig el. stickelhårig i dessa färger;
vikten uppgår för kor till 600—650 kg och
för tjurar till 1,200—1,400 kg.
Mjölkproduktionen är hos de mest utpräglade göddjuren
obetydlig, men inom rasen ha även utbildats
några stammar för mjölkproduktionen, s. k.
Dairykorthorn, med en
mjölkavkastning av omkr. 4,000—5,000 kg per år.
Rasen grundades i slutet av 1700-talet
genom förädling av den i grevskapen
York-shire och Durham särskilt omkring floden
Tees förekommande lantrasen, den
s.k.Tees-w a t h e r r a s e n. K. har haft synnerligen
stor betydelse för förädling av andra
nöt-kreatursraser för bibringande av tidigare
utveckling, bättre former och större
gödnings-förmåga och har kommit till användning i
de flesta länder. Stambok är upplagd sedan
1822, och dess utgivande övertogs 1879 av
The shorthorns society. E. T. N.
Kortikäl (av lat. co’rtex, bark), anat-,
hörande till barken, särskilt co’rtex ce’rebri,
hjärnbarken (se Hjärna, sp. 1105).
Kortlek, se Kortspel.
Kortregister, se Kortsystem.
Rådhuset i Kortrijk.
Ko’rtrijk [-rélk], fr. Courtrai, stad i belg.
prov. Västflandern, vid Lys; 38,251 inv. (1928).
Kanalförbindelse med Schelde. Berömd
tillverkning av linne, tråd, bomullsvävnader och
spetsar. — Vid K. stod 11 juli 1302 en strid,
vanl. kallad slaget vid Courtrai, i vilken
franska ridderskapet under Robert av Aitois
blev besegrat av Brygges och Yperens vävare
(jfr F 1 a u d e r n, sp. 563—564).
Kort sikt, hand., se Växel.
Kortskallar, Brakycefaler, se
Huvudskål, sp. 177.
Kortskott, Kortgren, bot., se Skott.
Kortslutning, se Elektrisk
kortslutning.
Kortspel. Ett slags spelkort, bestående av
tunna elfenbensbrickor el. träskivor, funnos i
Indien, Kina och Japan, långt innan k.
förekom i Europa. Kort antas ha införts dit av
korsfarare, och de äldsta äro kända från
Italien, som med Spanien strider om prioriteten;
först från 1370—90-talet finnas säkra
vittnesbörd om k. i Europa. Då var k. redan så
allmänt spritt, att lagar och förordningar
Bild 1. Sjuorna i en lek tyska kort (1600-talet).
Bild 2. Franska kort
(1500-talet).
sökte inskränka spelraseriet. Spelkorten äro
av två huvudslag; det ena är den italienska
tarokleken, bestående av 4 sviter med
nummerkort och 22 kort med figurer, inalles
78. För att skilja de fyra sviterna användes
urspr. färgerna vitt, rött, blått och svart samt
bilderna bägare, svärd, mynt och käpp, vilka
i Tyskland förändrades till hjärta, bjällra,
ollon och blad samt i
Frankrike till hjärta,
pik, ruta och
klöverblad (jfr bild 2), motsv.
de svenska hjärter,
spader, ruter och
klöver (hjärter och
ruter röda, spader och
klöver svarta). Man
har velat göra dessa
tecken till symboler
för de fyra stånden, adel, präster, borgare
och bönder. Det andra slaget är f y
r-f ärg sl eken el. franska kortleken,
med fyra sviter (el. färger) kort, varje
bestående av (enl. svensk benämning) kung,
dam, knekt, tia, nia, åtta, sjua, sexa,
femma, fyra, trea, tvåa och äss. Kung,
dam och knekt kallas målare el. klädda
kort; hackor el. lankor kallas kort av
lägre valör (ibland tia—tvåa). Ässet är i många
k. färgens högsta kort och räknas därför
i vissa spel jämte målarna till honnörerna
(om olika sådana se Honnör). — I flera
äldre lekar äro de tre rangkorten kung, ryttare
(ej dam) och knekt; namnen på dessa figurer
ha växlat betydligt. Kort av detta slag säljas
vanl. i s. k. s p e 1, d. v. s. två lekar
tillsammans, åtskilda genom mönstret på kortens
baksida, som på den ena leken brukar utföras
i röd och på den andra i blå färg (»röd
lek» och »blå lek»). Andra slags kortlekar
äro trappolaleken i Tyskland, av
italiensk härstamning, den vanliga italienska
leken (med färgnamnen spade, coppe, denari
och bastoni), vilka båda närma sig
fyrfärgs-leken, killeleken (se K i 11 e) m. fl.
Genom att man vid spelkortsfabrikationen från
att bruka schabloner övergick till avtryck
av skurna träplattor, blev tillverkningen av
vikt för boktryckarkonstens utveckling. De
äldre korten äro av betydelse för typografiens
historia och ge intressanta upplysningar om
modernas utveckling genom sina dräktbilder,
varför dylika samlats i flera museer (bl. a. i
Leipzig 1865, British museum i London 1876,
kopparstickskabinettet i Dresden 1885).
Medelpunkter för spelkortsindustrien voro Ulm,
Augsburg, Nürnberg, sedan Amsterdam. Jfr
artiklar om olika kortspel, ss. bridge,
uppsats av B. H. Biörklund i Ord cch Bild 1900
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
