Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Korvförgiftning - Korvgift - Korvtåget - Korybanter - Korydon (Corydon) - Koryfé - Korzeniowski, J. - Kos - Kosacker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1261
Korvgift—Kosacker
1262
av korv utan även av salt kött, skinka, fisk
m. fl. animaliska födoämnen, som längre tid
konserverats. I dessa kan av en särskild
bakterie (Bacillus botulinus), upptäckt av van
Ermengem (1895), småningom bildas s. k.
k o r v g i f t. Konservernas utseende behöver
ej ändras därav, men de ha ofta härsken lukt
och smak. K. ger sig mestadels till känna
genom förlamningssymtom: vida pupiller,
nedhängande ögonlock (ptosis), svårighet att
svälja och svår heshet (genom förlamning av
svalg- och struphuvudsmuskler), andnöd,
torrhet i mun och svalg (genom upphöiande av
spottavsöndringen) m. m. 12—36 tim. efter
förtäring av den skadliga födan börja
symtomen, ibland med kräkning och diarré, ofta
med förstoppning och feber. Förloppet är f. ö.
mycket växlande. Många dö under tecken
till förlamning av förlängda märgens
livsviktiga nervcentra. Korvgiftets kemiska natur
är okänd; det förstöres av kokning, alkalier
och solljus. Djur kunna immuniseras mot
giftet på samma sätt som mot difterigiftet,
och blodserum från sådana djur kan bota k.
Bästa skyddsmedlet är omsorgsfull
konservberedning, bl. a. kraftig rökning och saltning
samt grundlig kokning. Konserver,
importerade i hermetiskt slutna kärl, kunna medföra
risk för k. (C. G. S.)
Korvgift, se Korvförgiftning.
Korvtåget, traditionellt namn på det
väpnade tåg några tusen Upplandsbönder
sommaren 1598 företogo till kusten för att
till-bakaslå konung Sigismunds hövitsman Arvid
Stålarm, som från Finland landsatt 3,000 man
vid Gröneborg, ett par mil n. om Stockholm.
Bönderna anfördes av Upnsalaprofeissorerna
Nicolaus Bothniensis och Jacobus Erici
(Schin-nerus); vid deras annalkande inskeppade Stål-
Klosterkyrkan i Korvey.
arm sitt folk och återvände till Finland. —
Tåget tyckes anekdotiskt ha kallats
Skink-tåget (efter innehållet i böndernas
matsäckar), men Werwing återger felaktigt J. Mes
senius’ latinska uttryck (petasonea expeditio)
med »korvtåget», vilket namn sedan upptogs
av Fryxell och överflyttades på Stålarms
expedition (jfr V. Söderberg, »Historieskrifvaren
A. J. Messenius», 1902, s. 147—148). V. S-g.
Koryba’nter (grek. kory’bantes), den
grekisk-asiatiska, särskilt i Frygien och Lydien
dyrkade gudinnan Kybeles (Magna Mater)
präster, som under larmande musik utförde
de till hennes gudtjänst hörande vilda
danserna. K. ha förblandats med andra
demoniska väsen, kureterna, som dansade kring
Zeusbarnet, m. fl., och satts i förbindelse med
Dionysos. M. Pn N-n.
Korydön (Corydön), forngrekiskt
herdenamn; i herdediktningen: smäktande älskare.
Koryfé (grek. koryfal’os, av koryfé, hjässa,
spets, eg. »den, som står i spetsen»), den på
den forngrekiska teatern uppträdande körens
ledare: korföraren. Jfr K o r a g. I modernt
språkbruk: ledare, tongivande person. A.M. A.*
Korzeniowski [kå^eniåTski], J., se
Conrad, Joseph.
Kos [kås] (grek. Kös, it. Cos, Coo el.
Stan-chio), ö bland Tolvöarna vid Mindre Asiens
s. v. kust; 282 kvkm, 16,169 inv. 1927. ön
är bergig men fruktbar, lämnar bl. a. ett
förträffligt vin. Huvudstaden, Kos (it. Coo;
10,000 inv.), ligger på slätten i n. ö. I antiken
beboddes K. av dorer och var frejdat genom
sitt Asklepiostempel med kuranstalt och
medicinsk skola, varifrån Hippokrates utgick.
Berömda konstflitsalster från K. voro bl. a.
lätta och genomskinliga halvsidentyger (k
o-iska tyger). Liksom de övriga Tolvöarna
ockuperades K. av italienarna 1912 under
Tripoliskriget. A. M. A*
Kosa’cker (ry. kazaki’, po. koza’cy) är
namnet på den etnografiskt blandade, länge under
en egendomlig självstyrelse militärt
organiserade befolkningen i vissa av Polens och
Rysslands mot
stäppen vettande
gränsländer. K:s äldre
historia är ytterst
dunkel. Namnet kosack
är inlånat från de
turkiska språken, där
det torde ha
betecknat djärv ryttare el.
dyl. Tidigast (början
av 1400-talet) synes
en kosackbefolkning
av inflyttade tatarer
kunna spåras i s. ö.
delen av dåv. Litauen.
Större betydelse fick den kosackiska
samhällsbildning, som mestadels utflyttade
slaviska folkelement av kristen bekännelse
småningom grundläde i låglandet kring mellersta
Dnjepr i Ukraina. Dessa 1 i 1 1 r y s k a k. hade
i s. en förpost i zaporogerna (ry. za
porogi, »på andra sidan forsarna» i Dnjepr).
En annan del var bosatt i små städer (t. ex.
Kaniöw, Czerkasy). Mest oberoende voro
zaporogerna, vilka på en flodö (Chortitsa)
upp
Ord, som saknas under
K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
