Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosterbåt - Kosterfjorden - Kosteröarna, Nordkoster och Sydkoster - Kostfrakt - Kostić, Laza - Kostomarov, Nikolaj Ivanovitj (Jeremija Halka) - Kostroma (flod) - Kostroma (stad) - Kostym - Kosva - Kosvamp - Kota
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1273
Kosterf jorden—Kota
1274
djupgående och skarp undervattenskropp
men är fyllig över vattnet. I sin
ursprungliga form (se bild) hade k. stagfock
och spristorsegel; sedermera ha tillkommit
toppsegel och understundom klyvare,
varjämte numera spri stor seglet ersatts av
gaffelstorsegel. K. är däckad med pliktlucka för
ut, ett sittrum akter om masten, ibland med
ruff, samt längst akter ut öppet rum för
rorsmannen. Formen gör k. lättmanövrerad, styv,
välseglande, lastdryg och rymlig; den vakar
väl i hög sjö, men dess lutande roder och
rätt skarpa akter medföra fara för att vid
länsning i hög sjö skära under med aktern.
Kosterfjorden [kå’star-], sund mellan
Kos-teröarna och n. Bohusläns inre skärgård,
minsta bredd 3 km. Genom K. löper den i n.
intill 265 m djupa Kosterrännan, som
i K. når 231 m djup och mot s. fortsätter till
Väderöarna. I K. fyrarna Vattenholmen,
Felgeholmen och Käbblingarna; se karta vid
Bohuslän.
Kosteröarna [kå’stor-], Nordkoster och
Sydkoster, öar i n. Bohusläns yttre
skärgård, Tjärnö socken, skilda från inre
skärgården av Kosterfjorden (se d. o.). Fisklägen
med tills, omkr. 180 fiskare. Främst
hummerfiske. — På Ursholmarna s. om K.
finnas två större fyrar, Ursholmens
fyrar, med ständig bevakning.
Kostfrakt, se C f.
Kostic [kå’stitj], L a z a, serbisk författare
(1841—1910). Skrev utom romantiska dikter
ett par dramer, av vilka »Maksim Crnojevic»
(1863) och »Pera Segedinac» (1875) hade
mycket stor framgång, och var även verksam
som översättare. A. A-t.
Kostomarov [kastama’rof], Nikola j I v
a-novitj, rysk historiker och författare (1817
—85). Skrev under pseud. Jeremija H a
1-k a dramer och ballader på lillryska (saml.
1875), studerade
därefter historia och blev
1846 docent i Kiev.
Som en av stiftarna
av ett lillryskt
reli-giöst-politiskt sällskap
ådrog sig K. 1847 ett
års fästningsstraff och
sedan förvisning till
Saratov. 1859 kallades
K. till e. o. prof, vid
Petersburgs univ. men
måste redan 1862 av
politiska skäl draga
sig tillbaka. — K. var
mycket produktiv som historisk författare
och tecknade främst de olika
landsdelarnas, särskilt Ukrainas, hävder; han
betonade deras rätt till eget kulturellt liv,
vilket väckte centralregeringens missnöje. K.
var ingen kammarlärd; vidsträckta
vandringar hade gjort honom förtrogen med
folkets seder och visor, och hans konstnärliga
framställning intresserade vida kretsar. K.
skrev bl. a. en monogr. över B. Chmielnicki
(1857; 4:e uppl. 1883), arbeten om Stenka
Razins och Pugatjevs uppror samt »Russkaja
istorija v zjizneopisanijach» (Rysk historia i
biografier, från 1873; ny uppl., 16 bd, 1915;
sv. övers, av studierna om Alexander NevÄdj
och Ivan den store 1882). K. utgav dessutom
en rad avh. om rysk etnografi, folklitteratur
m. m. samt ett par historiska romaner och
en tragedi. A. A-t.
Kostroma [kastrama’], biflod från vänster
till Volga, i Ryssland. 320 km lång, därav
segelbar 140 km.
Kostroma [kastrama’], huvudstad i sovjetry.
guv. K. (33,647 kvkm, 811,619 inv. 1926) inom
Moskvas industriområde; 73,732 inv. K. är
gammalt, ligger vackert på terrasserna på
Volgas vänstra strand och floden K:s
mynning. Järnindustri, bomulls- och linnefabriker.
Kostym, dräkt (se d. o.); särskilt om
historisk, fantasi-, maskeraddräkt. —
Kostymera, kläda i k.
Kosva [kå’s-], biflod från vänster till Kama
(se d. o.), i Ryssland.
Kosvamp, se R ö r s o p p.
Bröstkota. Bild I sedd från sidan; bild II sedd
bakifrån; bild III sedd nedifrån.
Kota. 1. (Anat.) Ryggkota (lat.
verle’-bra), de knöliga och taggiga ben, som hos en
stor avdelning djur, vilka därför kallas
ryggradsdjur (vertebrater), träffas i en oavbruten
rad i bålen och mot dess ryggsida. I
fullständigt utbildade kotor, t. ex. i dem, som
tillhöra människans bröstkorg, kan man
särskilja följ, delar: en tjockare, kullrig el.
cylindrisk kropp (1), som ligger framåt och
delvis buktar in i kroppshålorna; en mot
kroppens bakre sidokanter stödjande, bakåt
välvd båge (5), som tills, m. kroppens
baksida omsluter det hål (6), vari ryggmärgen
finnes; vidare sju utstående benspetsar
(utskott, processer), näml, ett oparigt (4)
bakåt (-nedåt) riktat taggutskott, två pariga
(2, 2) ledutskott, ett uppåt och ett nedat
riktat, försedda med släta, broskklädda ytor,
medelst vilka de leda mot angränsande k.,
samt, riktat åt vardera sidan, ett parigt
tvärutskott (3, 3), som i bröstregionen lämnar stöd
för revbenen. Dessa senare leda dessutom mot
små ytor på kotkropparna, en upptill och en
nedtill, just där bågarna utgå.
Man skiljer mellan fria och
sammanvuxna k. De senare avvika även till
formen från de fria och finnas hos människan
endast i kors- och i svans- el. stjärtbenen. Av fria
k. äro de två översta el. främsta, atlas och
epistrofeus (se dessa ord), genom led
vridbara mot varandra, varför de kallas
vridkotor; de övrigas kroppar äro genom brosk
fästa sinsemellan och vida mindre rörliga
samt kallas böj kotor. — De fria k.
indelas även, efter den trakt av bålen de
tillhöra, i hals-, bröst- och ländkotor.
Hos högre vertebrater är antalet k. nästan
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
