Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kota - Kota Bharu - Kotah - Kotangent - Kothen, Casimir von - Kotilainen, Otto - Kotiljong - Kotka - Kotkarlar - Kotlett - Kotlettfisk - Kotljarevskij, Ivan Petrovitj - Koto - Kotonou - Kotor - Kotosjichin, Grigorij
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1275
Kota Bharu—Kotosjichin
1276
konstant inom de tre nämnda regionerna, så
att ryggradens längd i bålen beror av k:s
form, icke av antalet. Hos människan
finnas normalt 7 hals-, 12 bröst- och 5
länd-kotor; sällan ökas, ännu mera sällan minskas
antalet med en k. i bröst- el. ländtrakten.
Jfr Ryggrad. G. v. D.*
2. (Veter.) Kota el. K a r 1 e d, den del av
hästens fot, som ligger mellan skenbenet och
hoven och har till underlag kotbenet och
kronbenet jämte de på baksidan av dessa
löpande böjsenorna. En lång k. gör rörelsen
meia mjuk och elastisk men anstränger mera
böjsenorna. En kort k. skonar senorna men
ger en hårdare rörelse, som mera frestar
ledgångarna. K:s bredd beror huvudsaki. på
utvecklingen av kotsen- el. sesambenen,
två små, halvmånformiga ben vid kotbenets
övre, bakre ända; de tjäna dels till att
förstora dess ledyta, så att skenbenet vid
ge-nomtrampningen ej glider ur bakåt, dels till
underlag för böjsenorna. E. T. N.
Kota Bharu [kå’ta-], huvudstad i
malajstaten Kelantan (se d. o.); omkr. 11.000 inv.
Kotah [kåu’tä], britt.-ind. skyddsstat i s. ö.
Rajputana, kring Chambal och dess bifloder;
14,730 kvkm, 630.060 inv. (1921). Huvudstad:
Kotah (31.707 inv.), vid Chambal. K. ställdes
under brittiskt skydd 1817. Jfr Jhalawar.
Kötange’nt, mat., se Trigonometri.
Kothen, C a s i m i r von, frih., finländsk
ämbetsman (1807—80). Avancerade i rysk
militärtjänst till generallöjtnant (1861) och
innehade därjämte flera civila poster i
hemlandet. K. var sålunda guvernör i Viborgs
län 1844—53, led. av senatens ekonomiedep.
1853—59 samt univ:s vicekansler och chef för
skolöverstyrelsen 1869—73. I sin
ämbetsverksamhet ådagalade K. otvivelaktigt energi och
initiativrikedom men därjämte självrädighet
och likgiltighet för konstitutionella krav.
Han blev särskilt impopulär genom sin
böjelse att identifiera »rikets» (Rysslands)
intressen med Finlands. H. E. P.
Kotilainen [kå’-], Otto, finländsk musiker
(f. 1868), sedan 1910 lärare i musikteori vid
Helsingfors konservatorium. K. har verkat
som recensent och körledare samt
komponerat symfoniska dikter, solo- och körsånger
m. m. TL E. P.
Kotiljong (fr. cotillon, eg. underkjol), en
från Frankrike härstammande sällskapslek i
dansform, bestående av flera figurer (turer),
som anordnas av en dansledare.
Kotiljongs-märken (blommor, skämtsaker o. dyl.) utdelas,
och turerna sluta med kringdansning av
sarptliga paren (i vals, polka, galopp o. s. v.).
K. avslutade förr en bal, varför däråt
bereddes så mycket av omväxling, glans och
oväntade överraskningar som möjligt. Den
uppstod på 1820-talet (jfr Dans, sp. 488); en
vida äldre fransk dans med samma namn
beledsagades av sång. V. Fr.
Kotka, stad i Viliorgs län, Finland, på en
holme i Finska viken utanför Kymmene älvs
tre östliga mynningar; 15.444 inv. (1928).
Sedan på 1860-talet t immerflottningen på
älven från Päijännesjösystemet kommit i gång,
uppstod omkring den stora naturliga
hamnbassängen innanför Kotka holme det ena
såg
verket efter det andra, och där uppväxte
snabbt ett samhälle, som 1879 fick
stadspri-vilegier. Genom den 1890 för trafik upplatna
järnvägen till Kouvola, en direkt fortsättning
till Sa volaksbanan, sattes K. i förbindelse med
inlandet, och tillförseln av där försågade
trävaror och tillverkade pappersprodukter,
cellulosa m. m. har år för år ökats, så att K.
nu är Finlands förnämsta exporthamn och en
icke obetydlig importort. Bland
industrianläggningarna dels i K., dels i Kymmene
angränsande landskommun märkas främst
Enso-Gutzeit osakeyhtiös anläggningar (se G u
t-zeit & co.), Halla a.-b:s anläggningar (se
Kymmene a.-b.), anläggningarna på Karhula
(se d. o.). Sunila såg (tillv. 15,000 stds), K.
sul-fatcellulosafabrik (tillhörande Lojo
cellulosafabriks a.-b.; tillv. 12.000 ton), K. mek.
verkstad, K. sockerfabrik (ägare Finska socker
a.-b.) samt statens 1922 anlagda
superfosfat-fabrik. — Litt.: H. Hultin, »Historik öfver
Kotka stad» (1904); P. H. Norrmén, »William
Ruth» (1924). O. Brn.
Kotkarlar (isl. kotkarl, av kot, liten hydda),
medeltida namn på män av den fattigare
bondeklassen. S.T-g.
Kotle’tt (fr. cotelette, dimin. av cöte,
revben), ett stycke kött, särskilt av kalv,
lamm el. svin, uttaget längs ryggraden (k o
t-lettraden). Kotletter stekas.
Benämningen nyttjas även oegentligt om malet
kött, stekt som kotlett.
Kotlettfisk, se Havskatt.
Kotljarevskij [-re’f-], I v a n Petrovitj,
lillrysk författare (1769—1838). Grundläde
genom en till Ukraina lokaliserad travesti av
Vergilius’ »Aeneid» (1798) den lillryska
moderna litteraturen, som K. även riktade med
två populära operetter, »Natalka—Poltavka»
(tr. 1837) och »Moskal-Tjarivnik» (tr. 1841).
Koto, japanskt instrument, tillhör den
liggande cittragruppen, med 7—13 strängar;
utbildat ur det kinesiska kin. Se Japansk
musik.
Kotonou [kåtåno’], hamn vid Guineabukten
i Dahorney (se d. o. och kartan vid Franska
Västafrika); 3.297 inv. (1926).
Kotor [kå’tår], se C a 11 a r o.
Kotosjichin [kataji’-], Grigorij, rysk
historieskrivare (d. 1667). Deltog som
kanslist i underhandlingarna före freden i Kardis
(1661) och sändes hösten s. å. med ett brev
från tsaren till Stockholm. Han började 1663
till svenske kommissarien i Moskva, A. Ebers,
sälja hemligheter från ryska kansliet. 1664—
65 var K. i polsk-litauisk tjänst, gick därpå
i svensk och kom 1666 till Stockholm. Där
övergick han till luterska läran och kallade
sig Johan Alexander Selicki. Han
uppfördes på svenska kansliets stat men torde
huvudsaki. ha ägnat sig åt utarbetandet av
en märklig skrift om Ryssland, »O Rossij v
tsarstvovanie Aleksija Michajlovitja», den
förnämsta källan för Rysslands inre historia
under förra hälften av 1600-talet. För ett
dråp i berusat tillstånd dömdes han till
döden och halshöggs i okt. 1667. K:s skrift
översattes omedelbart till sv. av translatorn
Olof Barckbusen. En rysk forskare, S. V.
Soloviev. anträffade först den svenska övers.
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
