Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kræmer, Anders Robert von - Kræmer, Lotten (Charlotte Louise) von - Kræmer, Robert Fredrik von - Kraepelin, Emil - Krafft (Kraft), Adam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1287
Kræmer, L. v.—Krafft, A.
1288
i försvarsfrågan utarbetat ett särskilt,
utförligt förslag. K. var utpräglad frihandlare
och påyrkade utsträckning av den
kommunala och politiska rösträtten. (V. S-g.)
För skaldestycket
»Nordens natur» (1851)
fick K. 1850 Sv. akad:s
2:a pris. Italienska
motiv behandlas i
diktcykeln
»Sydfruk-ter» (1853), skotska
och engelska i
»Diamanter i stenkol»
(1857), där K. sökte
visa, att skönhet och
poesi kunde avvinnas
den moderna
industrien, och brukade
tal-språksformen i vers.
I »Om språkfrågan» (1858) förfäktade K.
skickligt talspråket som normgivande.
Efter »Två resor i Spanien» (1860), »En
vinter i Orienten» (1866) och »Dikter» (1867)
ägnade sig K. helt åt språkliga
undersökningar, vilkas frukter blevo »Svensk metrik»
(2 h., 1874—93) och tre specialundersökningar
(1882—98), som omarbetade ingå i hans
»Samlade skrifter» (3 bd, 1905). K. var en
omsorgsfull empirisk prosodiker. Han författade
också en historik över sitt gods
Stenham-mar, »Stenhammarsboken» (1886), m. m. Fil.
hedersdr i Uppsala 1893. Sedan 1892 var K.
hovmarskalk. Jfr Stenhammar. R-n B.
Kræmer, Lotten (Charlotte Louise)
von, författarinna (1828—1912), dotter till
R. F. v. K. Utgav flera diktsamlingar och
dramer samt den nyrationalistiska skriften
»Tankar i religiösa ämnen» (1866). Hon
uppsatte tidskr. Vår Tid (1877—79). »Valda
dikter» och »Samlade skrifter» (4 bd)
utgå-vos 1918 av Samfundet De nio med biogr.
av John Landquist. I hennes konstnärligt
osäkra produktion finnas enstaka verkligt
poetiska dikter, som uttrycka en vek längtan,
ingiven av ensamhet och saknad, eller en
högsint ideell anda. Mest känt blev hennes
namn genom hennes stiftande enl. testamente
1910 av Samfundet De nio (se d. o.),
åt vilket hon överlät sin efterlämnade
förmögenhet till den svenska skönlitteraturens
främjande. J. L-t.
Kræmer, Robert Fredrik von, frih.,
landshövding (1791—1880); jfr släktart. Var
först officer och blev
1830 landshövding i
Uppsala län. Som
sådan verkade han
mycket för
kommunika-tionsledernas förbättring, sjösänkningar m.
m. I riksdagen satt
K. i flera utskott.
Han hade förtjänsten
av initiativ till
upprättande av Ultuna
lantbruksinstitut (ordf,
i styrelsen för
institutet 1848—64), stam-
holländerier samt en geologisk
undersökning av Sverige. Allmänna lantbruksmöten i
riket tillkommo på grund av K:s motion hos
Lantbruksakademien. K., som 1837 blivit
friherre, tog avsked från landshövdingeämbetet
1862. Han utgav 1866 »Mina lefnadsminnen».
Kraepelln [kräp-], Emil, tysk psykiater
(1856—1926), efter vartannat prof, i Dorpat,
Heidelberg och (1903—21) München. Var en
av vår tids ledande forskare på
sinnessjukdomarnas område och använde där den
experimentella psykologiens metoder. K. skapade
en ny klinisk systematik och inrangerade
sinnessjukdomarna i vissa grupper (dementia
praecox m. fl.), studerade trötthetssymtomen,
alkoholens psykiska verkningar m. m. och
utövade som lärare och skriftställare stort
inflytande. Hans huvudverk var en lärobok
i psykiatri, »Psychiatrie» (1883; 9:e uppl.
1927 ff.). Led. av sv. Vet.-akad. 1908. R.T-dt.*
Kristus begråtes. Stenrelief av Adam Krafft, nu i
Germanisches Museum i Nürnberg.
Krafft (Kraft), Adam, tysk skulptör
(1455/60—1508). K., som var verksam i
Nürnberg, var en av sin tids största bildhuggare1.
Han förstod att verkningsfullt förbinda de
arkitektoniska formerna med sin skulptur,
som utmärkes genom en sanningstrogen
karakteristik och ett gripande känslouttryck.
K:s konst utvecklar sig från en mera målerisk
reliefstil till en formförenklande, de
plastiska problemen betonande stil. Till hans
förnämsta verk i Nürnberg höra 1490—92 det
Schreyerska gravmonumentet i
Sebaldus-kirche, bestående av figurrika reliefer, som
återge korsbärandet, korsfästelsen,
gravläggningen och uppståndelsen; 1493—96 det 20 m
höga, tornartade, rikt figurprydda
sakra-mentshuset i Lorenzkirche, som bäres av tre
kroppsstora, knäböjande gestalter, K. och
hans gesäller; 1497 vågmästarreliefen på
stadens våghus, framställande i full
sysselsättning vågmästaren, hantlangaren och den
betalande köpmannen; 1498
skyddsmantelma-donnan i Frauenkirche, »Marias kröning» i
samma kyrka och en därmed besläktad grupp
i Ägidienkirche samt slutligen 1505—08 den
berömda sviten »Kristi lidandes stationer»,
urspr. sju på pelare uppställda reliefer vid
vägen till Johannis kyrkogård, där avslut^
ningen utgjordes av en
gravläggnings-grupp på 15 figurer, inställd i en nisch och
omsluten av ett kapell. »Stationerna», svårt
skadade, befinna sig nu, utom en, i Germa-
Ord, som saknas under K,
torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
