Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Krafft (Kraft), Adam - Krafft, David von - Krafft, Per, d. ä. - Krafft, Per, d. y.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1289
Krafft, D. v—Krafft, P., d. y.
1290
nisches Museum i Nürnberg. Samtliga dessa
betydande verk äro trots sitt förstörda
tillstånd betecknande för K:s mogna, fullt
utvecklade, förenklade men ej desto mindre
starkt uttrycksfulla stil. Se B. Daun, »A. K.
und die Künstler seiner Zeit» (1897) och
»Peter Vischer und A. K.» (i
»Künstler-Monographien», 1905); D. Stern, »Der
Nürn-berger Bildhauer A. K.» (1916). A. H-r.
Krafft, David von, målare (1655—1724),
adlad 1719. Kallades av sin morbror David
Klöcker Ehrenstrahl till Stockholm 1675 samt
blev där hans lärjunge, senare även
medhjälpare. Genom bemedling av drottning Ulrika
Eleonora d. ä., som K. undervisat i teckning
och målning, fick han 1684 ett stipendium för
en studieresa till utlandet, särskilt Italien,
men även med uppdrag att på olika platser
utföra kopior av släkt- o. a. porträtt för
änkedrottning Hedvig Eleonoras samlingar. K.
uppehöll sig ett år i Danmark, senare i
Schwe-rin, Güstrow, Kassel o. a. och kom först 1687
till Venezia. De kopior K. utförde finnas på
Gripsholm. Han reste 1688 över Florens till
Rom, studerade där i tre år och besökte
sedan Neapel, Bologna m. fl. italienska städer
samt för andra gången Venezia, där han
anställdes vid ett »särdeles publikt arbete» (i
Dogepalatset?). 1693 for han till Wien, där
den kejserliga familjen porträtterades, 1694
till Paris samt därpå till Belgien, varifrån
han hemkallades 1696. Han fick
hovmålar-titeln 1698. K. mottog talrika beställningar
av den konstbefrämjande Hedvig Eleonora
(mellan 1698 och 1715 mer än 200 porträtt),
av prinsessorna Ulrika Eleonora och Hedvig
Sofia, av högadeln, ämbetsmän o. a. (se A r
m-f e 1 t, K. G., d. ä., sp. 129, och pl. till Horn,
A. B.), så att i K:s porträtt tidens människor
passera revy liksom föregående skedes i
Ehrenstrahls, men porträtten skilja sig från
dennes särskilt i början genom en strävan
efter elegantare typisering i förening med en
mer betonad teckning och en mörkare, av
senitalienarna inspirerad kolorit. Med tiden blev
dock hans palett allt dystrare, och utförandet
vårdslösas; lärjungarnas medverkan blir
större, och hans eget arbete inskränker sig
ofta blott till ansiktet. Detta märkes bl. a.
i de många upprepade porträtten av Karl XII
och riksänkedrottningen. Av de förra
urskiljas olika typer: ungdomsporträtt i en än
Ehrenstrahlsk, än van-Dyckartad uppfattning,
därpå anknytningar till förebilder i 1)
»Nar-vatypen» efter en miniatyr av Axel Sparre
från 1701 (Statens hist. museum), 2)
»Altran-städttypen» efter ett av lärjungen J. D.
Schwartz i Altranstädt 1706 el. 1707 målat
original (helfigur hos P. Swartz, Norrköping,
bröstbild på Gripsholm), medan han själv
präglat den tredje, den s. k. Lundtypen, för
vilken konungen stod modell i Lund 1717
(se pl. till Karl XII). Hedvig Eleonora har
målats minst 90 gånger. I samma länstol,
samma kronbeströdda mantel åldras hon. Av
prinsessorna finnas flera bilder, av hertig
Karl Fredrik i olika åldrar likaså. K:s bilder
finnas på Gripsholm, Drottningholm (Karl XII
och hans generaler), Strömsholm och i ett
flertal offentliga och större enskilda samlingar. I
Kalmar domkyrka är K:s »Korsnedtagningen»
altartavla. Bland K:s många lärjungar
märkas J. D. Schwartz, G. Schröder, L. Pasch d. ä.,
O. Arenius, G. Lundberg. Se A. Hahr, »David
von Krafft och den Ehrenstrahlska skolan»
(1900). A. H-r.
Krafft, Per, d. ä., målare (1724—93).
Student i Uppsala 1736, snart därpå lärjunge hos
målaren J. H. Scheffel i Stockholm. Reste
1747 till Köpenhamn, kom där under
inflytande av C. G. Pilo
och trädde i tjänst
hos greve Otto Thott
till Gaunö, för vars
räkning han utförde
flera porträtt. Han
sändes av sin
beskyddare 1755 till Paris,
där han på dennes
uppdrag kopierade
omkr. 200 målningar,
mest porträtt. Där
koin K. i förbindelse
med A. Roslin, av
vilken han tog starka
intryck, liksom även av Greuze. På förord av
Roslin utnämndes K. 1762 till prof, vid den
markgrevliga konstakad. i Bayreuth, där han
även målade en del förnämliga porträtt, reste
1764 till Italien (Bologna, Florens) och 1765
tillbaka till Bayreuth, varifrån han 1767 av
konung Stanislaus August kallades till
hovmålare i Warsehau. 1768 återvände K. till
Stockholm, där han 1773 blev led. av Konstakad.
och s. å. av Gustav III erhöll professors titel.
K:s verksamhet som porträttmålare uppdelas
alltså pä utlandet och hemlandet. Den förra
är, som hans senaste biograf, B. A. Mattisson,
framhåller, den icke minst värdefulla.
Talrika i Paris, Bayreuth och Warsehau utförda
porträtt visa hans smidighet att tillägna sig
det eleganta, virtuosa i Roslins maner.
Återkommen till fäderneslandet, utbildar K. en
borgerlig, ibland väl prosaisk
porträttstil, till det yttre trogen fast ofta utan
djupare karakterisering men utmärkt i övrigt
för sin varma, kraftiga färggivning mot i
regel gråbrun el. olivgrå bakgrund. Hans
senare arbeten röja ej sällan en störande
röd-brusig karnation. Från denna tid stamma så
intagande skapelser som porträtten av hans
maka (Maria Wilhelmina Ekebom; i
Nationalmuseum) och hans barn Per och
Wilhelmina, var för sig el. tillsammans
(Nationalmuseum, Konstakad., samling Hamilton,
Linköping, Bendz, Lund). Jfr art. av B. A.
Mattisson i »Allgemeines Lexikon der bildenden
Künstler», bd 21 (1927), och A. Hahr, »Per
Krafft d. ä. och hans verksamhet i Sverige»
(1898). A. H-r.
Krafft, P e r, d. y., målare (1777—1863), son
till P. K. d. ä., elev av sin fader och
Konstakad. Ännu icke 20-årig, målade han 1795—
96 sådana koloristiskt betydande bilder som
porträtten av F. E. G. de Saint-Priest
(Nationalmuseum), Jean Louis Desprez (se d. o., bild
sp. 794; Konstakad.) och den unge markis
d’Andouaga (hos A. Lewenhaupt), porträtt,
vilka röja en reflex av Bredas stil och
uppfattning och enl. Levertin äro »de kanske
Ord, som saknas under K,
torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
