Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Krassin, Leonid Borisovitj - Krassow, Ernst Detlof von - Kraszewski, Józef Ignacy - Krater - Krater (kärl) - Kratersjö - Kratinos - Kratsboda - Kraus, Frans Xaver - Kraus, Josef Martin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
19
Krassow—Kraus, J. M.
20
skiner, särskilt lokomotiv, och kunde betala
med spannmål och guld. Efter långvariga
förhandlingar i London lyckades han (mars
1921) få till stånd ett handelsavtal. K. var
sedermera en av Rysslands delegerade på
Genuakonferensen april—maj 1922. Han
avlägsnades juli 1923 från sin post som chef för
ryska handelsdelegationen i London, var en
tid ordf, i högsta ekonomiska rådet i Moskva,
blev 1924 sändebud i Paris och var från okt.
1925 till sin död, 24 nov. 1926,
sovjetambas-sadör i London. Eng. biogr. av L. Krassin
(K:s änka) 1929. V. S-g.
Krassow, Ernst Detlof von, frih.,
krigare (1660—1714). Deltog som fänrik vid
Livgardet i slaget vid Landskrona 1677, tjänade
i Holland 1689—97, uppsatte 1699 ett värvat
dragonregite (K r a s s o w s dragoner),
deltog med detta från 1702 i fälttågen i Polen.
Generalmajor 1706 och frih. 1707,
kvarläm-nades K. med 8,000 man i Polen, när Karl
XII bröt upp mot Ryssland. K. skulle 1709
förena sig med den kungl. armén men blev
fördröjd och vek efter dennas nederlag vid
Poltava tillbaka till Pommern, där hans
närvaro band fientliga krafter under danska
anfallet på Skåne. K. blev 1712
viceguvernör i Wismar och fick s. å. generallöjtnants
avsked. (Wdt.)
Kraszewski [kraje’fski], J 6 z e f Ignacy,
polsk författare, publicist (1812—87). K. var
ovanligt produktiv och populär; hans verk
omfatta nära 600 band. Från 1864 var K.
mest bosatt i
Dresden, anklagades 1883
utan grund för
spioneri och satt ett år i
fängelse. I en serie
av 29 historiska
romaner framställde K.
Polens historia från
förhistorisk tid
(»Stara ba§n»; En gammal
saga) ända fram till
tiden före Polens
delning (»Saskie
ostat-ki»; De sista
sachsar-na). I sina samtidsbe-
rättelser (»Ulana» m. fl.) skildrade han menige
mans dystra lott, uppträdde mot
livegenskapen och brännmärkte dåliga godsägare, som
missbrukade sina rättigheter. 1863 års uppror
inspirerade K. till några revolutionsromaner.
Tiden därefter satte också spår i hans
alstring, som var känslig för Polens öden. Utom
romaner skrev K. dramer, komedier och
dikter, talrika historiska, filosofiska och
litteraturhistoriska arbeten, resebeskrivningar,
politiska artiklar o. s. v. På sv. föreligga »August
den starke och grefvinnan Cosel» (1881) samt
romanen »Adelskronan» (1893). W. T-i.
Kräter, se Vulkan.
Krater, grek., blandningskärl, bål; större,
vida och kittelliknande, med två grepar
försedda kärl, vari forntidens greker och romare
blandade vinet med vatten vid måltider och
dryckeslag. Ur k. östes drycken med smärre
kärl. Kraterer voro i äldre tid av terrakotta,
senare ibland av metall (se bild 6 på pl. 1 till
art. Guld smedskons t). M.PnN-n.
Kratersjö, vattensamling i kratern av en
slocknad (el. vilande) vulkan.
Kratlnos, grek. (lat. Cratinus), den näst
efter Aristofanes mest berömde av det gamla
Atens lustspelsförfattare (omkr. 520—omkr.
422). Blott fragment äro bevarade, samlade
av Th. Kock, »Comicorum atticorum
fragmenta», 1 (1880), och innehållsöversikt över
lustspelet »Dionysalexandros» i en papyrus
(B. P. Grenfell och A. S. Hunt, »Oxyrhynchus
papyri», IV, 1904, n:r 663). A. M. A.*
Kratsboda, se Bromma.
Kråus, Frans Xaver, tysk
konstarkeolog, katolsk teolog (1840—1901). Blev 1872 e. o.
prof, i konstarkeologi
i Strassburg och 1878
prof, i kyrkohistoria
i Freiburg im
Breis-gau. Sina djupgående
konst- och
kulturhistoriska forskningar
sammanfattade han i
sin stora »Geschichte
der christlichen
Kunst» (1896—1900;
fullbordad av J. Sauer
1908). K. vill förlägga
den kristna konstens
upprinnelse till Rom
i motsats till Strzygowski, som starkare
betonar Orientens insats. Som kyrkohistoriker
företrädde K. en reformvänlig katolicism och
bekämpade ultramontanismen (t. ex. i de
berömda »Spectatorbreven» 1895—99). Hans
idéer och ideal upptogos av
Krausgesell-s c h a f t, bildat 1904 i München. Biogr. av
E. Hauviller (1904). (Hg Pl.)
Kråus, Josef Martin, tysk-svensk
tonsättare (1756—92). Studerade först juridik
vid tyska univ. och
avslutade sina studier i
Göttingen 1778. S. å.
reste han till
Stockholm och sökte där få
anställning i
hovkapellet. I Sverige fick
han operan
»Proser-pina» uppförd 1781
och utnämndes s. å.
till andre
kapellmästare. Kellgren skrev
sedan för honom
operan »Aeneas i
Kar-tago», avsedd som in-
vigningsstycke för Kungl. teaterns byggnad.
Naumanns »Cora och Alonzo» gavs
emellertid i stället. K. reste då på
statsstipen-dium till Tyskland,
Italien, Frankrike och
England för att
vidare utbilda sig,
återkom 1787 och verkade
sedan som
hovkapellmästare till sin död.
»Aeneas» gavs först
1799. 1787—92 skrev
K. blott smärre
bidrag till skådespel.
Kort före sin död
komponerade han två
Krater.
Ord,
som saknas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
