Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
23
Kredens—Kredit
24
vid den nyupprättade norska jägarkå&en i
några träffningar 1808 och blev 1810 chef för
Akershus’ skarpskyttebataljon, 1811
överstelöjtnant samt anförde 1814 norrmännen i
träffningarna vid Lier och Matrand. 1815
blev han överste och 1818 brigadchef. O.A.Ö.*
Krede’ns el. Krede’nsbord, se Kredensa.
Krede’nsa (av it. crede’nza, eg. tillit), smaka
på en dryck eller en maträtt (för att visa
dess oskadlighet eller som artighet), innan
den överräckes; även i allm. iskänka och
kringbjuda. — Kr ed e’n s, bägare el. pokal.
— K r e d e’n s el. K r e d e’n s b o r d, i
katolska kyrkor ett bord vid altaret, varpå kalken
o. a. ställas; även namn på serveringsbord.
Kredèring (av lat. créta, krita), ett slags
grundering, bestående av lim och krita
(stundom med tillsats av andra ämnen), som
underlag för förgyllning och målning.
Kredit (av lat. crédit, han anförtror =
utlånar). Kreditposter tecknas vid bokföring på
kontots högr^ sida (kreditsidan) och utmärka
från kontoinnehavarens synpunkt fordran,
från företagets motsv. skuld, för anförtrott
värde. Jfr Bokföring, Debet och Konto.
Kredit (av lat. créditum, anförtrott gods
o. dyl.) betyder eg. förtroende, näml, till
förmåga och vilja att gälda tjänst i ögonblicket
med gentjänst i framtiden, vanl. på
överenskommen tid. Av ålder betecknar k. särskilt
sådant affärsförtroende, på grund varav
varor el. penningar el. penningars värde (i
annan form) lämnas under förutsättning, att
kredittagaren, gäldenären, skall
framdeles lämna återbetalning till
kreditgivaren, borgenären; deras skyldigheter och
rättigheter i dylikt hänseende ha tidigt
rättsligen reglerats (se Avtal, sp. 621, och B
a-b y 1 o n i e n, sp. 659). Varukrediter, t. ex. i
form av bokkrediter (»handla på bok»), äro
vid genomförd penninghushållning alltjämt
mycket brukliga, men än vanligare äro
penningkrediter. Statskredit genom
upplåning inom eller utom riket är dock icke
underkastad rättstvång, men sådan och annan
offentlig k. (kommuner) stödjas av
beskattningsrätt, vilken måste tagas i anspråk
för dess gäldande, i den mån k. nyttjas för
kulturella o. a. mer el. mindre
improduktiva ändamål. Enskild k. bereder
kredittagaren omedelbart förfogande över medel
att göra affär, bedriva verksamhet o. s. v.,
som skulle uteblivit eller mycket fördröjts
genom uppskov för samlande av egna resurser.
Genom allehanda kreditformer, vilka
efter hand blivit hävdvunna i handel och
vandel, uppstår slutligen inom varje
kultursamhälle en oumbärlig
kreditorganisation. Grunden är materiell och formell
säkerhet för uppfyllande av
kreditförbindelser. Med hänsyn till denna skiljer man i
första hand mellan personal- och r e
alkredit. Den förra är grundad på
kredit-tagarens personliga vederhäftighet
(förmögen-hetsställning, förvärvsförmåga), ev. förstärkt
genom skriftlig förbindelse (skuldsedel, se
t. ex. Revers och Växel), utan eller med
borgen (se d. o.). Den senare är stödd på
hypotek (se d. o. ävensom Inteckning,
Obligation och Panträtt). Den s. k.
enkla k. man och man emellan, vid vilken
kredittagaren träder i direkt förhållande till
kreditgivaren, har i de moderna
kulturstaterna alltmer trätt i bakgrunden för den s. k.
organiserade k. i penning- och
låninrättningar av olika slag. Genom in- el.
upplåning och utlåning förmedla dessa k. från
massor av långivare till massor av låntagare,
varvid kreditriskerna utjämnas genom vittgående
riskfördelning, i det att förluster på en el.
flera låntagare, vilka skulle varit ödesdigra
för en enskild långivare med jämförelsevis få
låntagare, för en organiserad
kreditinrättning kunna göras omärkliga genom
det stora antalet låntagare, som fullgöra sina
förpliktelser. I liknande syfte ha organiserats
kreditföreningar. I stället för att
samla penningar »på kistbottnen» (t e s a
u-r e r i n g) insätta enskilda dem i banker o.
dyl., hos vilka de vanl. bli räntebärande och
från vilka de snarast möjligt genom utlåning
åter tillföras cirkulationen, mot räntebärande
fordringsbevis på låntagarna. Kassahållning
för oförutsedda utgifter (kassareserv) och för
förutsedda utgifter, i den mån de ej äro
mycket nära förestående, ersättes i allt större
utsträckning med hållande av
banktillgodohavande (se A v i s t a, Check och Giro).
K. påskyndar penningens omloppshastighet
genom att på förhand bestämma
betalningarna; när A är skyldig B och B skyldig C
o. s. v. (k r e d i t n e x u s) och A betalar B, så
betalar B till C o. s. v. K. har emellertid långt
viktigare verkningar i omsättningen och
produktionen, därigenom att de inköp av
underhållsmedel m. m., som en inkomsttagare
avstår från, till den del han insätter besparingar
i bank, komma att verkställas av andra och
då vanl. för produktiva ändamål, t. ex. av
arbetare, som sysselsättas av företagare, vilka
betala arbetslönerna med lån i bank och göra
kapitalen räntebärande genom produktiv
användning. K. är näml, i regel på grund av
återbetalnings- och förräntningsskyldigheter
med nödvändighet produktion skredi t,
ej konsumtionskredit (se dessa ord).
Vanliga banker förmedla i första hand kort
k. till handel, industri m. m. (se Växel);
centraliseringen i dem av en omfattande
in- och utlåning gör, utöver deras egna
fonder, en återstod av insatta medel disponibel
för förlängd k. Andra penninginrättningar,
t. ex. sparbanker och hypoteksföreningar, äro
organiserade för att tillgodose lång k. (se
Inteckning och Obligatio n).
Kreditpapper kunna vara ställda på
viss man, viss man eller order el. på
innehavaren och i sistnämnda fall överlåtbara (1
ö-p a n d e). De senare användas även såsom
betalningsmedel (kontanter). Med kontanter
förstår man dock i regel endast s. k. hårt
mynt och sedlar ävensom (oinlösligt)
pappers-mynt, medan växlar m. m. hänföras till
kreditmedel. Terminologien är dock
vacklande och gränsen vag. Begränsningen av k.
grundas å ena sidan på uppfattningen, att,
om än k. är en mäktig främjare av
omsättning och produktion inom de visserligen
mycket elastiska gränser, som bestämmas av de
reella resurserna inom folk- och världshushåll
K, torde sökas under C.
Ord, som saknas under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
