Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Krickan, Krickand - Kricket - Krieger, Andreas Frederik - Kries, Johannes von - Krig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
47
Krick an—Krig
48
Slagman och grind i
kricket-spel.
Krickan, Krickand, Änas (Neo’ttion)
cre’cca, tillhör underfam. egentliga änder. K.
är betydligt mindre än gräsanden och
igen-kännes lättast på den gröna vingspegeln,
nedtill kantad med svart. Hanen i vårdräkt
har rödbrunt huvud med ett brett, grönt band
genom ögat och nedåt nacken. K. är allmän
i hela Sverige men avtager i antal söderut.
Den vistas helst vid mindre vatten. T. P.
Kri’cket (eng. cricket, av omstridd
härledning) är Englands berömda nationalspel. Det
kan följas tillbaka till 1200-talet och spelas
f. n. av engelsmännen över hela världen men
har ej nämnvärt
upptagits av andra
folk. Särskilt högt
utvecklat är k. i
Australien. — På
spelplanen
uppställas med ett
mellanrum av 19 m två
»grindar»,
bestående av tre i marken
nedstuckna
käppar, över vilka två
tvärpinnar äro
lagda (se bild).
Spelarna äro delade i
två lag om vartdera
11 man, det ena,
»slagpartiet»,
deltager endast med
två man i sänder,
»slagmän», som
försvara grindarna
med platta
slagträn, medan
mot-partiet, »fältpartiet», placerar en
kastare bakom ena
grinden och en
grindvakt bakom
den andra, de
öv
riga fördela sig på fältet. Kastaren skall
med bollen söka slå ned tvärpinnarna på
motsatta grinden. Slagmannen söker skydda
sin grind och driva bollen bort över fältet
utom räckhåll för motspelarna, så att han,
innan den åter är i spel, hinner löpa så många
gånger som möjligt mellan grindarna. För
dessa löpningar noteras de poäng, som avgöra
matchen. Jfr den utförliga artikeln »Cricket»,
med rik bibliografi, i »Encyclopædia
britan-nica» (14:e uppl. 1929). Å. S-n.
Krieger [krPger], Andreas Frederik,
dansk jurist och politiker (1817 4/io—93 27/ø).
Född i Norge, tillhörde en känd dansk släkt,
blev cand. jur. 1837, var 1838—43 anställd
i kansliet, blev 1844 lektor vid univ., 1845
prof., var 1855>—56 departementschef i
sles-vigska ministären och 1860—70 assessor i
Höjesteret. Som jurist fick K. sin största
betydelse genom att sporra yngre män till
arbete och genom sitt intresse för gemensamt
nordiskt samarbete. Som politiker tillhörde
han de nationalliberala, var medlem av den
grundlagsstiftande riksförsamlingen 1848—49
och den, som förde talan för
grundlagsförslaget, 1849—52 led. av folketinget, 1863—90
av landstinget, 1857—66 av rigsraadet, 1856
—58 och 1859 inrikesminister samt 1858—59
finansminister. Sedan han några år hade
ställt sig tvivlande mot C. Chr. Halls inre
och yttre politik, slöt han sig efter hand
nära till denne och hade stor del i
genomförandet av novemberförfattningen 1863. K.
var en av Danmarks
representanter på
Londonkonferensen, och
genom sin brist på
smidighet bidrog han
något till det
negativa resultatet. 1870
—72 var han
justitieminister, 1872—74
finansminister. 1877
frikändes han från en
anklagelse inför
rigs-retten. K. bekämpade
skarpt den förenade
vänstern men tog
små
ningom avstånd från ministären Estrup, då
han ogillade de provisoriska finanslagarna, och
hans ställning blev därigenom under senare år
isolerad. I kunnighet och intelligens på
höjden med sin tids främsta, var K.
utomordentligt rustad som politiker, men hans oerhörda
kammarlärdom gjorde hans taktik osäker och
vacklande mellan fasthet och ängslan. Hans
dagböcker, som omspänna åren 1848—80, äro
utg. i 7 bd av Aage Friis, P. Munch och
Elise Koppel (1920—25). De utgöra en
huvudkälla till tidens politiska historia. P. E-t.
Kries [kris], Johannes von, tysk
fysiolog (1853—1929), bearbetade med stor
framgång den allmänna muskelfysiologien, läran
om pulsen samt främst läran om färgerna
och den allmänna sinnesfysiologien. K.
framträdde även som filosofisk författare, bl. a. med
en undersökning över sannolikheten,
»Prin-cipien der Wahrscheinlichkeits-Rechnung»
(1886), och »Logik» (1916). R. T-dt. (G. O-a.)
Krig. 1. (Folkr.) Inom folkrätten har
såsom k. i inskränkt mening betraktats endast
sådana fall av fientligheter mellan stater, då
åtminstone ena parten haft för avsikt att
åvägabringa »krigstillstånd», med därav
följande rättsverkningar med avseende på
utomstående neutrala staters ställning m. m. Om
däremot en stat har gentemot en annan
vidtagit våldsåtgärder, t. ex. tillfällig
ockupation av ett territorium, utan sådan avsikt,
och motparten i sin tur på grund av sin
svaghet eller av annan orsak ej gjort motstånd,
har man talat om fredliga tvångsåtgärder
eller repressalier, vilka ej medfört
krigstillstånd. Genom akten för Nationernas
förbund, som närmare reglerar i vilka fall det
är förbjudet för de anslutna staterna att
gripa till k., måste nyssnämnda »fredliga»
militära tvångsmedel anses ingå i begreppet k.,
såvitt angår förhållandet mellan förbundets
medlemmar. Efter världskriget ha åtskilliga
internationella fördrag slutits, genom vilka
signatärmakterna förbinda sig i större eller
mindre utsträckning att icke gripa till k.
mot varandra utan lösa sina tvister genom
fredliga metoder. Sådana överenskommelser,
genom vilka anfallskriget i de angivna fallen
blir stridande mot folkrätten, äro t. ex. akten
Ord,
som saknas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
