Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
55 Krigshovrätten—Krigskollegium 56
ner särskilt om de senaste krigen. Såväl
tyska som franska generalstaberna ha
utgivit grundliga arbeten om 1870—71 års krig,
ryska generalstaben har bearbetat
rysk-japanska kriget 1904—05 o. s. v. Slutligen
har världskriget 1914—18 givit anledning till
en synnerligen omfattande litt. (se
Världskriget och redogörelserna för operationerna
på de olika fronterna). — Sveriges k. var
länge föga bearbetad, men sedan
källskrifterna ordnats i Krigsarkivet (se d. o.),
har genom forskningarna i
Generalstabens krigshistoriska avdelning
det krigshistoriska forskningsarbetet i hög
grad ökats. Av Krigsarkivet utgivas
Meddelanden och av krigshist. avd. större och
mindre publikationer, av vilka här må
särskilt nämnas »Sveriges krig åren 1808—1809»
(9 dir, 1890—1922) och »Karl XII på
slagfältet» (4 dir, med en större och en mindre
atlas, 1918—19). Jfr även arbeten av J.
Man-kell och monogr. om Sveriges krig till 1570
(1923) och under 1600-talets senare hälft
(1927) av T. Holm samt under 1700- och
1800-talet av J. G. Wikander (1922, 1916). Ett
stort intresse har även lagts i dagen för r
e-gementshistorier (se art. om de
särskilda regztena och en översikt i »Sveriges
försvar», 3 dir, 1928). — Jfr även L.
Tingsten, »Huvuddragen av forntidens
krigskonst» (1926) och »Huvuddragen av
medeltidens samt nya och nyaste tidens
krigskonst» (1928). M. B-dt.
Först i slutet av 1800-talet ägde
systematisk analysering och behandling av
sjökrigets historia rum genom amerikanen M
a-h a n s arbete »Sjömaktens inflytande på
historien» (sv. övers. 1899—1900) och engelske
amiralen P. H. Colombs »Sjökriget» (sv. övers.
1903), genom vilka sjökrigshistorien fick
vetenskaplig karaktär. Skildringar av senaste
sjökrig ha utförts genom off. institutioner.
Särskilt rik är litt. över sjökrigshändelserna
1914—18. Av sv. arbeten må nämnas A.
Zet-tersten, »Svenska flottans historia» (2 bd,
1890—1903); H. Wrangel, »Kriget i Östersjön
1719—21» (2 bd, 1906—07); A. Munthe,
»Svenska sjöhjältar» (7 dir, 1899—1923) och
»Sjömaktens inflytande på Sveriges historia» (2
bd, 1921—22; bd 3 av G. Unger, 1929); G.
Unger, »Illustrerad svensk sjökrigshistoria»
(2 bd, 1909—23) och »Karl XII och
Östersjökriget 1715» (1928). ö-g.
Krigshovrätten är överdomstol för alla
krigsrätter, i den mån ej vid någon avd. av
krigsmakten överkrigsrätt (se d. o.) finnes,
samt har jämväl att upptaga besvär över
vederbörande befälhavares straffbeslut i
disciplinmål (se lag 23 okt. 1914 om
krigsdomsto-lar m. m.). Före 1914 års lag var K. även
domstol i första instans i mål mot officerare.
Sedan tidtals en generalkrigsrätt, tidtals
och senast 1774—91 en avd. av
Krigskollegium såsom högre instans handlagt mål,
tillhörande krigsdomstol, inrättades genom en k.
kung. 1791 K. att vara en enda och allmän
överdomstol för krigsmakten till lands och
sjöss samt fick samtidigt särskild
rättegångsordning. K. upplöstes några år därefter men
återupplivades genom en k. kung. 1797. I
krigsartiklarna av 1798 bestämdes, att K.
skulle utgöra överdomstol under fredstid,
medan under krigstid borde förordnas särskilda
överdomstolar, för lantarmén
generalkrigsrätt och för flottan överrätter.
K. är enl. 1914 års lag en vid Svea hovrätt
bildad särskild avd., som utgöres av ordf, å
en av hovrättens divisioner såsom ordf., en
annan led. i samma hovrätt, ett av konungen
utnämnt krigshovrättsråd och två militära
led., näml, en överste och en kommendör, samt
för tjänstgöring i mål emot generalsperson el.
flaggman en officer av generalitetet och en
flaggman, de militära led. förordnade av
konungen för tre år i sänder. E-k H-d.
Krigshundar, för militärt bruk (framför
allt rapportföring) dresserade hundar,
före-kommo t. ex. under världskriget. Som den
lämpligaste rasen anses numera
schäferhunden (se Hundraser, bild 8). Jfr
Polishundar och Sanitetshundar.
Krigshögskolan kallades 1866—78 det till
Marieberg, Stockholm, förlagda, förut s. k.
Högre artilleriläroverket. 1878
övergick namnet till det då i Stockholm
öppnade nya läroverket. Dess ändamål är
att meddela yngre officerare ökade insikter
i krigsvetenskapliga ämnen och förbereda
dem för fortsatt utbildning till
generalstabsofficerare. Lärokursen omfattar två arbetsår.
Ny kurs börjar (sedan 1905) varje år. Antalet
ord. elever i varje kurs högst 22. M. B-dt.
Krigsjärnvägar, inom krigsskådeplats
befintliga permanenta järnvägar ävensom alla
under krig för militära ändamål utförda
provisoriska järnvägar. De senare indelas i två
grupper, f ältjär nvägar och fältbanor.
De förra skola komplettera det förut
befintliga järnvägsnätet, varför de måste ha samma
spårvidd som detta, men anspråken på
trafikförmåga nedsättas. Med lämplig
arbetsstyrka och arbetsledning kan en
järnvägslinje framdragas med en hastighet av 3 km
om dagen. Fältbanor åstadkomma på
kortaste tid spårförbindelser från järnvägsnätets
ändstationer till de stridande trupperna.
Dylika banor, särskilt de med hästkraft drivna,
fingo under ställningskriget en ofantlig
användning; man inbesparade med hjälp av
dem omkr. 3/4 av det för fordonskolonner
normala hästbehovet. Banorna hade i allm. 60
cm spårvidd, och materielen var av
Décau-villetyp. I de flesta arméer (men ej i den
svenska) ingå järnvägstrupper (se
I n g e n j ö r t r u p p e r). L. af P.
Krigskollegium. Det Krigsråd för
krigs-förvaltningen, som tillkom under Gustav I,
blev kortvarigt, och det, som omtalas i 1626
års kansliordning, kom ej till stånd. Den
militärdomstol, Krigsrätten, som skapades
1630, gav upphov till det genom 1634 års R.
F. för lantförsvaret inrättade Krigsrådet
el. Krigskollegium (se Kollegium)
med riksmarsken i spetsen och som led. två
riksråd, fyra officerare, fältmarskalken,
riks-tygmästaren och generalvaktmästaren. K. blev
både domstol och förvaltningsverk.
Domstolsärendena handlades 1683—1774 av
Generalkrigsrätten och fördes 1791 till
Krigshovrätten. K:s verksamhet
in
Ord, som saknas under
K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
