Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
65 Krimgoter—Krimkriget 66
regering, men nov. s. å. återställdes
bolsjevik-väldet. (A. A-t.)
Krimgoter, en liten germansk folkstam på
halvön Krim, vilken numera sammansmält
med de omgivande folken. K. omtalas redan
av Prokopios, som betraktar dem som en
kvarleva efter den gamla östgotiska
bosättningen vid Svarta havet. Västeuropeiska
resande ha sedan gång på gång besökt dem
och berättat om deras märkvärdiga språk,
k rimgotiska, som var så likt tyskan
(jfr Gotiska språket). Ännu på
1700-talet funnos k. kvar på Krim. Huvudverket
om k. är R. Loewe, »Die Reste der Germanen
am Sehvvarzen Meere» (1896). B. H-n.*
Kriminal- (lat. criminälis, av crimen, brott),
i sammansättningar: brottmåls-, som har
avseende på brottmål el. brottslighet.
Kriminalantropologi, eg. läran om
förbrytartypen (el. -typerna), d. v. s. de kroppsliga
egenskaper, varigenom utpräglade förbrytare
skilja sig från andra människor. Dess
grund-läggare, den italienske forskaren C. Lombroso
(se d. o.), bröt med uppfattningen om miljöns
herravälde över människan och lade i stället
huvudvikten på ärvda anlag. Här visade han
sig som banbrytare och förebådare av vår
tids starka hävdande av ärftlighetens
innebörd. Han sökte fastställa viss typ för »födda
förbrytare» och förklarade först förbrytaren
som ett bakslag (atavism) till
urtidsmänniskan, senare på annat sätt. Lombrosos styrka
var uppslagsrikedomen och förmågan att göra
sina åsikter hörda, mindre vetenskaplig
grundlighet och följdriktig tankeskärpa. Inom kort
blev k. särskilt i romanska länder en
sär-vetenskap med egna tidskrifter och
kongresser, de senare spelande viktig roll.
Lombroso vann talrika efterföljare men utsattes
också för hård kritik. Nu återstår ej mycket
av hans tankebyggnad, men otänkbart är ej,
att ett och annat åter kan komma till heders.
K. övergick emellertid i mycket till ett
studium av brottslingens själsliv, hans
livshistoria och levnadsomständigheter,
strävanden, som övergått i nutidens
kriminalpsykologi och kriminalsociologi, vilka haft
stort inflytande på straffrätt och
fängelseväsen. — Litt.: C. Lombroso, »L’uomo
delin-quente» m. fl. arbeten; E. Ferri, »Sociologia
criminale» (1892; 4:e uppl. 1900) och
»L’omi-cidio-suicidio» (4:e uppl. 1895); R. Garofalo,
»Criminologia» (2:a uppl. 1891); A. Baer, »Der
Verbrecher» (1893); G. Aschaffenburg, »Brottet
och dess bekämpande» (1911), jämte skrifter
av Benedikt, Dallemagne, Näcke m. fl. Rbg.
Kriminalassessor, bisittare och ledamot i
Stockholms rådhusrätt med tjänstgöring vid
behandling där av kriminalmål.
Kriminalisatiön, den akt, varigenom en
rättsordning tillägger ett visst mänskligt
handlande egenskapen att kunna beläggas
med straff, gör det straffbart samt därigenom
ock karakteriserar sådant handlande som ett
brott. Den moderna rätten kräver härför i
princip ett uttryckligt stadgande i lag, enl.
grundsatsen nullum crimen sine lege (»intet
brott utan med stöd av lag»). Jfr
Strafflagstiftning. N. S-g.*
Kriminalisera, jur., se Kriminalisatiön.
Ord, som saknas under
Kriminali’st, fackman i fråga om
brottslighet och dess bestraffning. Jfr
Internationella kriminalistfö reningen.
Ki iminalistlk, läran om de sätt, varpå brott
begås, samt om deras uppspårande och
fastställande.
Kriminalitet, brottslighet; det tal, som
anger medeltalet förbrytelser inom en bestämd
personkrets under en viss tidrymd. N. S-g.*
Kriminallagstiftning, se
Strafflagstiftning.
Kriminalpatienter, vissa på offentliga
sinnessjukhus vårdade sinnessjuka, som varit
eller äro föremål för straff rättslig
behandling. Hit räknas 1) sådana sjuka, som
insjuknat i sinnessjukdom under
fängelsevistelse (»sinnessjuk straffånge el.
rannsaknings-fånge»); 2) sådana, som under sinnessjukdom
begått brott, för vilket de åtalats, och som
blivit förklarade strafflösa i anseende till sin
sjukdom (»otillräkneligförklarade»); 3)
sådana, som stå under åtal och av vederbörande
myndighet för observation av deras
sinnestillstånd vid åtalade gärningens begående
blivit inlagda på sinnessjukhus
(»observations-patienter»). Särskilda avd. för k. finnas dels
vid Växjö hospital, dels vid vissa fängelser,
den största vid Långholmens centralfängelse.
Enl. 1929 års sinnessjuklag prövas
utskrivning av otillräkneligförklarade av en central
organisation, sinnessjuknämnden. V. W-rt.
Kriminalpolis, se Polis.
Kriminalpolitik, den gren av
straffrättsvetenskapen, som söker utreda hur
straff-ändamålet bäst kan uppnås.
Kriminalprocess, se S t r a f f p r o c e s s.
Kriminalpsykologi, den gren av
kriminologien, som söker fastställa
brottslighetens orsaker, för såvitt dessa kunna
härledas ur den enskilde förbrytarens själsliv.
Äga dessa patologisk karaktär, utgör k. en
sida av den moderna psykiatrien. Ibland
låter man k. inbegripa även de delar av den
allmänna psykologien, som äga särskild
betydelse för kriminalistiken (se d. o.). Se H.
Gross, »Criminalpsychologie» (2:a uppl. 1905);
A. Bjerre, »Bidrag till mordets psykologi»
(1925). N. S-g.*
Kriminalrätt, se Straffrätt.
Kriminalsociologi, se Kriminologi.
Krimine’11, brottslig, brottmåls-.
Kriminologi, vetenskapen om brottets
natur och orsaker. En huvuddel därav är
kriminalantropologien (se d. o. och
Kriminalpsykologi), som undersöker
förbrytarnas personliga egenskaper, medan
kriminalsociologien (jfr S o c i o 1
o-g i) söker orsaken till brottslighet i
förhållanden inom det brottslingen omgivande
samhället. Inom k. finnas olika riktningar, i det
att några tillmäta förbrytarnas individuella,
biologiska egendomligheter övervägande
betydelse (t. ex. italienska k r im i n a 1 i s
t-skolan, se d. o.), medan andra härleda
brottsligheten främst ur sociala
missförhållanden. R. B-l.
Krimkriget, kriget 1853—56 mellan
Ryssland och Turkiet med dess allierade,
Frankrike, England och Sardinien; förnämsta
skådeplatsen var halvön Krim. Då Rysslands
XII. 3
K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
