Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
79
Kristendomen och Vår Tid—Kristensen, E. T.
80
såsom »frälsning», närmast i betydelsen av
frälsning från synd och död.
Frälsningstanken har ett universellt perspektiv — det gäl
ler upprättandet av »Guds rike» — och på
samma gång ett eskatologiskt perspektiv —
detta gudsrike rymmes icke inom jordelivets
villkor. Slutligen må framhållas, att
frälsningen av k. fattas icke såsom en
människornas väg till Gud utan såsom en Guds väg till
människorna. Detta sistnämnda betyder ett
principiellt genombrytande av den gamla
judiska föreställningen, att gudsförhållandet
principiellt vore att fatta såsom ett
rättsförhållande. K. är från denna synpunkt sett
nådens religion i motsats till lagens.
Under sin historia framträder k. i en mängd
olika typer och former. Därunder tolkas och
utgestaltas k:s »väsen» på skilda sätt, än
klarare, än dunklare. K:s historia låter sig
från denna synpunkt närmast betraktas
såsom ett drama, där k:s grundmotiv bryter sig
mot andra utomkristna motiv, ett drama, där
k:s grundmotiv än förtränges och än ånyo
tränger sig fram med ny kraft och klarhet. —
Jfr art. Bibel, Försoning, Gud, Jesus
Kristus, Kristologi, Kyrka, art. om
de olika kyrkosamfunden samt Kult och
Sakrament. Jfr ock Paulus,
Augustinus, Luther samt i övrigt art. om fram
trädande gestalter inom kristenheten. G. A-n
Kristendomen och Vår Tid, teol. tidskrift,
som utges i 12 h. årl. sedan 1906 med F.
Hallgren, S. Herner, O. Lewan och M.
Pfannen-still som redaktörer. Tidskr. har velat göra
den nyare teologiens resultat tillgängliga för
allmänheten och under bevarande av
kontinuiteten i kyrkolivet kämpa för en klarsynt
och vidhjärtad kristendom i den luterska
reformationens anda. Motsatsen mot Rom har
starkt markerats. E. M. R.
Kristendomsförföljelser i den äldsta
kyrkan. Romerska staten vid Jesu tid var
religiöst indifferent; av de många religionernas
bekännare krävde den blott kejsarkult (se
d. o.). Toleransen var sålunda byggd på
polyteism. Judendomen hade trots sin
mo-noteism fått ställningen av en religio licita
(»tillåten religion»). Så länge de kristna
kretsarna till det yttre kvarstodo inom
judendomen och dess synagogor, hade de därför
lugn. Neros förföljelse 64 synes endast ha
varit ett tillfälligt utbrott av en skrämd despot
efter Roms brand.
Annorlunda blev förhållandet, då efter
judarnas uppror 66—70 skillnaden mellan
kristna och judar började bli aktuell för
staten. Kristendomens monoteism var ej
förenlig med den hedniska statens krav; dess
proselytmakeri och krav på universalism
inneburo en fara för staten. Därav framkallades
förföljelsen under kejsar Domitianus 95 ff. —
Av särskild betydelse blev kejsar Trajanus’
i brev till Plinius i Bitynien (omkr. 112)
framställda principer om behandlingen av de
kristna: 1) anonyma anklagelser få ej
upptagas, 2) ej heller skola de kristna av
myndigheterna uppspåras, 3) men om de bli öppet
anklagade och ej vilja förneka sin
kristendom, måste de som statsförbrytare straffas.
Trajanus’ brev blev normen ända till kejsar
Decius (249). K. under denna tid voro blott
lokala och berodde oftast på en uppretad
folkstämning. En skärpning inträdde under
Marcus Aurelius, 161—180, då de största
lokala utbrotten skedde; i Lugdunum (Lyon)
och Vienna (Vienne) i s. Gallien utbröt 177
en förföljelse, som gjorde djupt intryck på
samtidens kristna. Under Septimius Severus,
193—211, kom med kejsarens gillande ett
utbrott i flera provinser 202 ff., då bl. a.
Per-petua och Felicitas i Kartago ledo
martyrdöden. Efter 203 följde mer än 40 års fred.
En ny fas i k:s historia inträdde med
kejsar Decius. Denne ville återuppliva den
gamla statsreligionen och såg därför i
kristendomen rikets stora fara; med honom börja
de stora, av staten ledda förföljelserna enl.
principen: de kristna skola som
statsförbrytare och ateister uppsökas och utrotas.
Förföljelsen under Decius (från 249), då många
kristna ledo martyrdöden, bl. a. biskop
Fabi-anus i Rom, och andra gömde sig i
ödemarker, skogar och katakomber, fortfor under
Gallus och ännu mer systematiskt under
Va-lerianus, 253—260. Många kristna räddade
sig då genom att av ämbetsmännen köpa sig
falska intyg på att de offrat åt kejsaren
(s. k. libellatici). Genom en förordning av
Gallienus 260 infördes allmän tolerans, utan
att förbudet mot kristendomen formellt
upphävdes. En ny 40-årig fredsperiod inträdde,
som avbröts av den fruktansvärda
diocle-tianska förföljelsen, den svåraste av alla. Den
var ett led i Diocletianus’ stora politiska
organisationsarbete. Den drivande kraften var
caesaren Galerius. I ediktet i Nicomedia (303)
påbjöds kyrkornas förstöring; ämbetsmännen
skulle avsättas men ej dödas. 304 kom det
hårdaste ediktet, enl. vilket alla kristna
skulle offra eller dödas. Förföljelsen tog
oerhört grymma former, då det gällde att
skrämma massorna; man sökte även utrota de
kristna böckerna (se Don a ti sm en). I
Gallien hejdade snart Konstantin
förföljelsen; eljest rasade den till 311, då den
dödssjuke Galerius utfärdade ett nytt
Nicomedia-edikt, vari f. ggn den kristna religionens
existensrätt inom Romerska riket erkändes.
313 utfärdade Konstantin och Licinius från
Milano det edikt, som (med undantag av den
korta episoden under Julianus) för alltid
gjorde slut på k. i Romerska riket. — Litt.:
Th. Mommsen, »Der Religionsfrevel nach
rö-mischem Recht» (i »Gesammelte Schriften»,
III, 1907); om k. under Diocletianus se fr.
monogr. av P. Allard (2 bd, 1918); Hj.
Holmquist, »Kyrkohistoria», I (1922; med
bi-bliogr.); K. Müller,
»Kirchengeschichte», I
(1929). Hj. H-t.*
Kristensen, Evald
T a n g, dansk
folk-minnessamlare (1843—
1929). Tjänstgjorde
sedan 1861 som
skollärare men blev genom S.
Grundtvigs inflytande
satt i tillfälle att
alltmer ägna sig åt folk-
Ord, som saknas under
K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
