Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kristensen, Evald Tang - Kristensen, Marius - Kristens resa - Kristensson, Emil - Kristian (Christian, Christiern) - 1. Kristian I (konung i Danmark, Norge, Sverige) - 2. Kristian II (konung i Danmark, Norge, Sverige)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
81
Kristcnsen, M.—Kristian
82
minnesinsamling i Jylland. Som samlare har
K. utfört ett större arbete än någon annan i
världen. Hans otryckta samlingar förvaras i
Dansk folkemindesamling på kungl. bibi, i
Köpenhamn. K. publicerade bl. a. »Jyske
folkeminder» (13 bd, 1871—97), »Danske
sagn» (7 bd, 1892—1901; ny række 1928 ff.),
»Gamle folks fortællinger om det jyske
al-mueliv» (6 bd, 1891—94; supplement 1900—
02), »Minder og oplevelser» (4 bd, 1923—29).
1884—90 utgav han tidskr. Skattegraveren.
Utförlig bibliogr. över K:s arbeten finns i
»Festskrift till E. T. Kristensen» (1917) samt
i C. M. Woel, »E. T. K., en vandrer i
Danmark» (1929). C. W. v. S.
Kristensen, M a r i u s, dansk språkforskare
(f. 1869), vart 1895 lärare vid och 1915 en av
föreståndarna för folkhögskolan i Askov,
1906 fil. dr och 1910 led. av
ortnamnsutskot-tet; har lett dialektundersökningarna på de
danska öarna. K. har utvecklat ett
betydelsefullt författarskap (»Nydansk», 1906,
»Frem-medordene i det ældste danske skriftsprog»,
s. å., »Kort over de danske folkemål», 1897
—1912, tills m. V. Bennike, en bok om Selma
Lagerlöf, 1917, m. m.). Ilan har utgivit äldre
dansk samt modern sv. litt. med kommentarer;
medred. av Danske Studier (1904 ff.). R-n B.
Kristens resa, se B u n y a n, J.
Kristensson, E m i 1, folkskollärare,
politiker (f. 1879 13/ø). Tög folkskollärarexamen i
Lund 1901 och blev s. å. lärare vid
Göteborgs folkskolor. K., som tillhör det
socialdemokratiska partiet, var politisk
medarbetare i Ny Tid 1917—27, var 1909—28 led. av
Andra och är sedan 1929 led. av Första
kammaren för Göteborgs stad. Han har varit led.
av bankoutskottet 1912—22 (dess ordf. 1920—
22) och av flera särskilda utskott. Han är
sedan 1924 bankofullmäktig. ‘ (S. H.)
Kristian (Christian, Christiern),
skandinaviska, dansk-norska och danska
konungar. Jfr Danmark, historia.
1. K. I (1426—81 21/s), konung i Danmark
1448—81, i Norge 1450—81, i Sverige 1457—
64, son till greve Didrik den lycklige av
Oldenburg och på mödernesidan
härstammande från danska kungahuset. På
föranstaltande av sin morbror greve Adolf VIII av
Holstein valdes K. 1448 till konung av
Danmark. Han gifte sig 1449 med Kristofers av
Bayern änka, Dorotea, och blev stamfader till
det oldenburgska huset. K. valdes likaledes
till konung i Norge och kröntes i Trondhjem
1450 men måste kämpa med Karl Knutsson
om Sverige, som frigjorde sig 1464. K:s
försök att återerövra landet från Sten Sture d. ä.
strandade genom nederlaget på Brunkeberg
1471. Lyckligare var K:s politik söderut, i
det att han 1460 efter Adolfs död valdes till
hertig av Sönderjylland och greve av
Holstein. K., som icke var utrustad med stora
egenskaper som statsman, hade att kämpa
med många svårigheter i den inre styrelsen
och gentemot hansestäderna; rikets
ekonomiska förhållanden voro mycket dåliga. Det
var under trycket av dessa svårigheter, som
han 1468 till Kalundborg sammankallade en
ständerförsamling, vilken dock icke fick
större följder. 1474—75 företog K. två resor
till utlandet, bl. a. till påven, som tillät
honom att upprätta ett univ. i Köpenhamn
(1479). K. var reslig och vacker samt älskade
stat och prakt. Litt.: C. Paludan-Miiller, »De
förste konger af den oldenborgske slægt»
(1874); W. Christensen, »Unionskongerne og
hansestæderne 1439—66» (1895). P. E-t.
Kristian II. Samtida målning i Statens museum for
kunst i Köpenhamn.
2. K. I I (1481 —1559 25/i), konung i
Danmark 1513—23, i Norge 1513—23, i
Sverige 1520—21, son till konung Hans och
sonson till K. I. Vistades som barn delvis i
borgerliga familjer och vann en sympati för de
lägre stånden, som följde honom livet igenom.
15ÖG—-12 var K. ståthållare i Norge och blev
där bekant med den holländska änkan
Sig-brit (se d. o.), som sedan var hans
rådgiva-rinna, och hennes dotter Dyveke (se d. o.),
som blev hans älskarinna. 1513 blev K.
konung, och med glödande energi grep han sig
genast an med uppgiften att öka
kungamakten och stärka Danmarks ställning utåt: mot
Sverige och hansan. Han hade ett starkt
temperament och en sund syn på ekonomiska
och sociala förhållanden, men hans
misstänksamhet och oroliga, tidtals sjuka sinnelag
försvagade hans politik. K. var g. m. Karl V:s
syster Elisabet men fortsatte sitt förhållande
till Dyveke; då hon dog 1517, förbittrade han
adeln genom att låta avrätta Torben Okse
såsom skyldig till hennes död. K. anlitade
alltjämt Sigbrit som rådgivarinna och
underlät till slut helt att sammankalla riksrådet.
Då han 1520 hade erövrat Sverige, stötte han
den svenska nationen från sig genom det
alltjämt till sina motiv dunkla Stockholms
blodbad (se d. o.) och fick vedernamnet
Ord, som saknas under
K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
