Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Kristian II (konung i Danmark, Norge, Sverige) - 3. Kristian III (konung i Danmark och Norge) - 4. Kristian IV (konung i Danmark och Norge) - 5. Kristian V (konung i Danmark och Norge)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
83
Kristian
84
Kristian Tyrann. K:s inre lagstiftning
i Danmark, bl. a. ang. köpstäder och
bondestånd, präglades av moderna synpunkter men
väckte ökad ovilja hos adeln. 1523 uppsade
de jylländska stormännen K. huldskap och
trohet, varefter han flydde till utlandet och
huvudsaki. (1523—31) uppehöll sig i Lierre i
Belgien, 1531 sökte han förgäves erövra Norge
och måst? giva sig till de nya danska
maktinnehavarna. Sedan satt han fången till 1549
på Sönderborg slott och 1549—59 på
Kalund-borg, där han dog. Litt.: C. F. Allen, »De
tre nordiske rigers historie», I—V (1864—72);
C. Paludan-Müller, »De förste konger af den
oldenborgske slægt» (1874). P. E-t.
3. K. III (1503 12/8—59 Vi), konung i
Danmark och Norge 1534—59, brorson till
K. II och son till Fredrik I, som gav honom
en tysk uppfostran. Vid ett besök i Worms
1521 blev K. vunnen
för lutherdomen, och
då han fick en del av
Nordslesvig att styra,
sedan fadern blivit
konung, genomförde
han där med hårdhet
reformationen. Efter
faderns död 1533
hyllades K. som hertig i
Slesvig och Holstein
och valdes 1534 till
konung av adeln i
Jylland och på Fyn
men måste kämpa om
makten med lybeckarna och de lägre stånden,
tills han vid Köpenhamns erövring 1536
slutgiltigt segrade. S. å. lät han fängsla
biskoparna och igångsatte med fast hand kyrko-
Kristian IV. Kopparstick 1625 efter målning av
P. Isachs.
godsens indragning, kyrkans reformering och
länsväsendets omdaning till fördel för
kungamakten. Det var säkerligen till en del under
inflytande av sina holsteinska och tyska
rådgivare, som K. genomförde dessa förändringar,
och holsteinarna synas ha planlagt en större
invasion i landet, vilken dock hindrades
genom K:s försoning med den gamla danska
adeln vid mitten av 1540-talet. K. var, i alla
händelser under sina senare år, en
besinnings-full och rätlinig man med rena seder, och han
efterlämnade en befäst kungamakt och en
omfattande reformgärning. Han gifte sig 1525
med Dorotea av Sachsen-Lauenburg. Litt.:
Kr. Erslev, »Konge og lensmand i sextende
aarhundrede» (1879); D. Schäfer, »Geschichte
von Dänemark», IV (1893). P. E-t.
4. K. IV (15 7 7 12/4—164 8 28/2), konung i
Danmark och Norge 1588—1648, son till
Fredrik II och sonson till K. III. Fick en
utmärkt uppfostran och var både fysiskt och
andligt väl utrustad, hyste levande intresse
för språk, musik, måleri och byggnadskonst
och hade vaken blick för alla enskildheter i
administrationen. Då han 1596 blev myndig,
började han sin kungagärning med stor energi.
Att K:s regering likväl ej blev lycklig för
Danmark berodde delvis på egenskaper hos
honom själv, en viss småsinthet i karaktären,
obetänksamhet, retlighet och bristande
ekonomisk blick. K. är dock genom sin
personlighet och sitt verk en av Danmarks mest
frejdade och älskade konungar, och genom
sina syftemål och sitt arbete för landet gjorde
han Danmarks namn bekant i Europa. Utåt
riktade han särskilt sin politik mot Sverige
men utan lycka. Kalmarkriget 1611—13 blev
resultatlöst, och då K. 1625 på protestantisk
sida ingrep i trettioåriga kriget, förlorade
han blott därpå. Då han därefter
motarbetade Sverige i Tyskland, utbröt 1643—45 års
krig, som ledde till förlusten av en del av
Danmarks provinser på andra sidan sundet.
Personligen utmärkte sig K. i sjöslaget på
Kolberger Heide 1644, där han miste sitt
ena öga. — Inåt sökte K., ej alltid med
framgång, hävda kungamakten emot riksrådet,
liksom han särskilt under första hälften av sin
regering insatte ett betydande arbete på att
från merkantilistiska synpunkter hjälpa upp
handel och industri. Han utvecklade en
storslagen byggnadsverksamhet och gjorde
personligen en stor insats som byggherre;
Frede-riksborg, Rosenborg, börsen, Regensen och
Rundetaarn äro de förnämsta av hans
nybyggnader. — K. gifte sig först 1597 med
Anna Katarina av Brandenburg (d. 1612) och
därefter 1615 med adelsdamen Kirstine Munk,
från vilken han skildes 1630. Med sina två
drottningar hade han 16 barn och med frillor
flera (se G y 1 d e n 1 ö v e). — Litt.: »Kong
Christian den fjerdes egenhændige breve», I—
VII, utg. av C. F. Bricka och J. A. Fridericia
(1878—91); D. Schäfer, »Geschichte von
Dänemark», V (1903). P. E-t.
5. K. V (1646 18/t—99 25/8), konung i
Danmark och Norge 1670—99, son till Fredrik
III och sonson till K. IV. Företog 1662—63
en resa till utlandet, varvid han bl. a. besökte
Ludvig XIV. K. var djupt genomträngd av
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
