Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Kristian VIII (konung i Danmark) - 9. Kristian IX (konung i Danmark) - 10. Kristian X (konung i Danmark) - Kristian (furste av Anhalt-Bernburg)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
87
Kristian
88
Detta skedde 1839 vid Fredrik VI:s död, men
det visade sig snart, att K. blott ville
reformera enväldet, ej uppgiva det. Han kom
därför att stå rätt isolerad i nationen, och
i samma riktning verkade hans
sönderjyl-ländska politik. Nu, då dansk och tysk i
Sönderjylland kommo att stå mer och mer
oförstående och fientligt mot varandra och
det av konungarikets danskar allt starkare
krävdes en fast hand i ledningen, ville K.
driva en i sig själv tilltalande
medlingspoli-tik, som dock varken tidsförhållandena eller
hans egna statsmannaegenskaper gjorde
möjlig att genomföra; 1842 utnämnde han
prinsen av Nör till ståthållare, vilket visade sig
som ett felgrepp, och han svängde då över i
dansk riktning och utfärdade 1846 det öppna
brev, som hävdade kongelovens arvföljd i
hertigdömet. Under sina sista år sysslade
K. med planer på en friare författning för
hela riket. Han gifte sig 1806 med sin
kusin Charlotta Fredrika av
Mecklenburg-Schwerin, som blev mor till Fredrik VII,
skildes från henne 1809 och gifte sig 1815 med
Karolina Amalia av Augustenborg. Litt.: A.
Thorsöe, »Den danske stats historie 1814—48»
(1879); A. D. Jörgensen i Sönderjydske
Aar-böger 1894; P. Lauridsen, »Da Sönderjylland
vaagnede» (1916 ff.); J. Nielsen, »Christian
Frederik 1813—14» (1915). P. E-t.
9. K. IX (1818 8/4—1906 29/i), konung i
Danmark 1863—1906, son till hertig Vilhelm
av Glücksburg och Louise av Hessen-Kassel.
Härstammade på både fäderne- och
mödernesidan från danska
kungahuset och kom
1831 efter faderns död
till Köpenhamn. K.
studerade i Bonn 1839
—41 och utbildades i
övrigt som dansk
officer. 1842 gifte han
sig med sin syssling
Louise av Hessen. I
motsats till sin tyska
släkt ställde han sig
avgjort på Danmarks
sida under resningen
i hertigdömena 1848
—50, och då kungahuset höll på att dö ut,
förklarades han genom Londontraktaten 1852
och arvföljdslagen 1853 för tronföljare. Han
besteg tronen 15 nov. 1863 vid Fredrik VII:s
död under mycket svåra förhållanden. Ehuru
motståndare till den Hallska
novemberförfattningen, måste han av hänsyn till
folkstämningen stadfästa denna, och då
Danne-virke utrymdes febr. 1864, sågo många i detta
säkert nödvändiga steg förräderi från K:s
sida. Den nationalliberalt präglade
folkmeningen var i det hela icke gynnsamt stämd
mot honom de första åren. Under
Londonkonferensen var han benägen för en
personalunion med hertigdömena men måste
underteckna freden i Wien (30 okt. s. å.), som
helt skilde dem från riket. Få år senare
började den inre politiska striden mellan
högern och vänstern. K. ställde sig,
visserligen till stor del påverkad av J. B. S.
Estrups (se d. o.) kraftiga personlighet,
av
gjort på högerns sida, och oviljan mot honom
i landet var under provisorierna ofta stark.
Först 1901 ljödo de röster, som talade för
en vänsterministär, starkare i K:s öron än
de motsatta, och ministären Deuntzer
utnämndes. Den noble och rättsinnige K. blev
därefter under sina sista år mer och mer ett
hedrat enhetstecken för folket. Härtill
bidrogo också hans barns europeiska äktenskap;
döttrarna Alexandra, Dagmar och Thyra gifte
sig med resp, konung Edvard VII av
England, kejsar Alexander III av Ryssland och
hertigen av Cumberland, och genom dessa
förbindelser kom Danmark länge att intaga
en central ställning i den hemliga europeiska
kabinettspolitiken. — Litt.: N. Neergaard,
»Under junigrundloven» (1892—1916); H. P.
G. B. Barfod, »Hs. Maj. Kong Christian IX»
(1888—1906); Chr. H. Rördam, »Hofliv hos
Christian IX» (1918—29). P. E-t.
10. K. X (f. 1870 26/o), konung i Danmark
1912, son till Fredrik VIII och sonson till
K. IX. Blev student 1889, utbildades till
officer ocb blev 1908 generalmajor. K. gifte
sig 1898 med
Alexand-rine av
Mecklenburg-Schwerin. Han har
som konung strängt
rättat sig efter de
parlamentariska
reglerna men dock vid
flera tillfällen lagt i
dagen en personlig
uppfattning, t. ex.
1914 i frågan om
möjligheten att upplösa
den kungavalda delen
av landstinget och
under återföreningsde-
batten 1919—20, då han önskade hela
Sön-derjyllands införlivande och 29 mars 1920
avskedade ministären Zahle, när dess ledare
avvisade tanken på nya val. De viktigaste
händelserna under K. äro stadfästelsen av
den nya grundlagen 1915 och återföreningen
med Nordslesvig 1920, vid vilken K. 10 juli
höll sitt högtidliga intåg i den återvunna
landsdelen och 11 juli deltog i den storstilade
festen på Dybböl. Efter den nya
danskisländska förbundslagens ikraftträdande dec.
1918 bär K. titeln konung av Danmark och
Island. P. E-t.
Kristian (ty. Christian), furste av
Anhalt-Bernburg (1568—1630). Blev 1595 ståthållare
i Övre Pfalz och 1603 genom de anhaltska
ländernas delning furste i Bernburg. Som
ledare av den pfalziska
politiken under
kurfurst Fredrik V
bidrog han till
evangeliska unionens
stiftande (1608) och förde
befälet över Fredriks
här i slaget på Vita
berget 8 nov. 1620. K.
försonade sig sedan
med kejsaren och
ägnade sig åt Bernburgs
styrelse. Ty. monogr.
av J. Krebs (1872).
Ord, som saknas under
K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
