Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
117
Kristning—Kristofer
118
andra organisationer, den kvantitativt starka
Volksverein für das katholische Deutschland
samt gesällföreningar och arbetarföreningar.
Österrikes riks- och kommunalpolitiskt
mäktiga katolsk-sociala rörelse har antagit en
antisemitisk karaktär, skarpare än i
Tyskland. Den av prins Liechtenstein och
Wien-borgmästaren K. Lueger företrädda
riktningen följde med framgång ett
progressis-tiskt socialpolitiskt program, vilket gjort sig
särskilt gällande i Wien. Den österrikiska
kristligt sociala rörelsen, med vilken de
kristliga fackföreningarna — 80,000 katolska medl.
i början av 1924 (mot nära 900,000
socialdemokrater) — sammanhänga, har sin
medelpunkt i de stora allmänna katolikdagarna.
Inom Storbritanniens och Nordamerikas
katolska värld ha de socialreformatoriska
intressena haft mäktiga förespråkare särskilt i
kardinalerna H. E. Manning (Storbritannien)
och J. Gibbons (Förenta staterna). Den
protestantiska sociala rörelsen, som tagit fart
i England, kom längre fram att spela en
större roll i Tyskland. J. Huber, en
kooperationens föregångsman i Tyskland, stod
under särskilt inflytande av Maurice och dennes
meningsfränder. S. k. katedersocialister (se
d. o.) gåvo starka tysk-nationella uppslag.
Hovpredikanten A. Stöcker och pastor R.
Todt bildade 1877 Zentralverein für
So-zialreform auf religiöser und
konstitutionell-monarchischer Grundlage. Genom Stöckers
bemödanden bildades ett kristligt socialt
arbetarparti, med socialreformatoriskt och
stats-socialistiskt men i övrigt konservativt
program (socialförsäkring, normalarbetsdag m.
m.). Talrika evangeliska arbetarföreningar
kommo till stånd, särskilt i Rhentrakterna,
och 1890 åvägabragtes den årl.
sammanträdande Evangelisch-sozialer Kongress. Till dessa
möten ha samlats präster och
universitetslärare från skilda fakulteter, och efter 1923
ha de vunnit ökad tillslutning. Stöckers nu
försvunna »kristligt sociala parti» antog
1895 (i Eisenach) ett program med högeligen
antiliberal, antisemitisk, agrarisk och
mellan-ståndsvänlig avfattning. Samtidigt gjorde sig
de unga evangelisk-sociala krafterna alltmer
gällande vid de nämnda kongresserna.
För-grundsmannen bland dem var Fr. Naumann
(1860—1919), en mångsidigt begåvad och
bildad präst ur inremissionen. Bredvid honom
stod pastor P. Göhre, som sedermera
övergick till det socialdemokratiska partiet. Vid
1896 års evangelisk-sociala kongress
erövrades ledningen av den Naumannska gruppen.
De evangeliska arbetarföreningarna, som
hastigt och talrikt vuxit upp, ha utsatts för
svåra brytningar, men i slutet av 1922
hänfördes till Christlich-nationale Gewerkschaften
1.881,000 medl. (mot nära 9 mill. i de
socialistiska fackföreningarna och mill.
kommunister). 1894 bildades Die soziale
Geschäfts-stelle für das evangelische Deutschland, och i
Spandau grundades en evangelisk-social skola
för utbildning av arbetarledare. 1924
grundades Arbeitsgemeinschaft religiöser
Sozialis-ten Deutschlands. — I Storbritannien
fullföljdes de kristligt sociala strävandena av
bl. a. Ruskin, som dock ej intog någon
be
Ord, som saknas under
stämd kristligt konfessionell ståndpunkt,
samt Arnold Toynbee. Det 1889 bildade, av
prof. Scott Holland ledda Christian social
union har sitt vetenskapliga organ i
Econo-mic Review. I Förenta staterna finnas olika
kristligt sociala sammanslutningar, dels av
allmänt socialreformatorisk, dels av
kollek-tivistisk karaktär. I Frankrike finnas
likaledes en positivt socialpolitisk protestantisk
riktning samt en av åtskilliga yngre präster
bestående kollektivistisk grupp och i Holland
och Schweiz protestantisk-sociala grupper av
olikartat kynne. I Danmark har Det sociale
sekretariat åstadkommit samverkan mellan
alla slags sociala organisationer i
Fællesud-valget for social litteratur. I Sverige ha
kristligt sociala förkunnelser framförts endast mer
sporadiskt och utan att ge upphov till någon
organisation förrän med Förbundet för kristet
samhällsliv (se d. o.) 1918; se även Beskow,
Natanael.
Litt.: M. Kaufmann, »Christian socialism»
(1887); Fr. Naumann, »Das soziale Programm
der evangelischen Kirche» (1891); P. Göhre,
»Die evangelisch-soziale Bewegung» (1896); H.
Herkner, »Die Arbeiterfrage» (1908; 7 :e,
om-arb. uppl. i 2 bd 1921); K. Diehl,
»Socialismen, kommunismen och anarkismen» (1913);
F. Niebergall, »Evangelischer Sozialismus»
(1920); S. Thysell, »Kristendomen och
arbetarrörelsen» (1928; med litt.-föi teckn.). E. H. T.*
Kristning, upptagande i den kristna
församlingens gemenskap, dop.
Kristnisaga (kristendomens historia), en
framställning av kristendomens införande på
Island och vidare öden till omkr. 1120. Förf,
är okänd. Arbetet är en kompilation, trol.
från omkr. 1200. Dess historiska
trovärdighet uppskattas högt. Det är bevarat blott i
»Hauksbök» (se Haukr Er lends son). Utg. i
»Hauksbök» (1892-96);
kommenterad uppl. av
B. Kahle i
»Altnordi-sche Saga-Bibliothek»,
11 (1905). Jfr F.
Jönsson, »Den oldnorske
og oldislandske
litteraturs historie», II
(2:a uppl. 1923).
Kristofer (grek.
Christofo’ros, den
Kristusbärande),
katolskt helgon, enl.
legenden en jätte på 12
alnar och
härstammande från
kynokefa-lernas folk samt
män-niskoätarnas land. K.
sägea ha vunnit många
för kristendomen och
lidit martyrdöden. —
En annan sägen,
troligen från
1100-talet, förtäljer, att K.
i känsla av sin styrka
ville tjäna blott den
mäktigaste, en tid
tjänade djävulen men, då
denne visade rädsla
för en Kristusbild,
Kristofer och
Kristusbarnet. Statyett ur ett
altarskåp från Höörs
kyrka i Skåne.
Medeltidens slut.
K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
