Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
119
Kristofer—Kristofer Andersson
120
gav Kristus sin tjänst. K. fick till uppgift att
bära pilgrimer över en flod. Härvid skall han
en gång ha fått bära Kristusbarnet, som
tyngdes av världens synd. K. höll på att digna
under bördan och förstod vem han bar.
Kristofer-gestaltens kult hade sin blomstring från
senare delen av 1100-talet fram till
reformationen. K:s dag är i romerska kyrkan 25
juli, i den ortodoxa 9 maj. I konsten är den
Kristusbärande jätten ett ofta behandlat
motiv. Litt.: K. Richter, »Der deutsche S.
Chris-toph» (1896), och H. Delehaye, »Les légendes
hagiographiques» (3:e uppl. 1927). A. G-w.
Kristofer (da. Christ offer), danska konungar.
1. K. I (omkr. 1219—59 29/s), konung 1252
—59, yngste son till Valdemar II Sejr och
Berengaria. Som prins hade han
Lolland-Falster till län och valdes efter brodern Abels
död till konung. Den häftige och styvsinte
mannen råkade snart i strid med Abels söner,
som understöddes av de holsteinska grevarna,
och 1253 genomdrevs, att en av dem,
Valdemar, fick Slesvig som län; då K. efter
Valdemars död indrog länet, ledde detta till ny
strid. Med ärkebiskop Jakob Erlandsen i
Lund låg K. i bitter fejd och lät 1259 fängsla
honom. Under de därigenom uppkomna
svårigheterna, interdikt från kyrkan och infall
i landet av furst Jarimar av Rügen, dog K.
plötsligt i Ribe, enl. sägnen förgiftad av
abboten Arnfast. Med sin hustru, Margareta
av Pommern, hade han sonen Erik (Klipping).
Litt.: J. Olrik, »Valdemar Sejrs sönner og den
store ærkebispestrid» (1906—08). P. E-t.
2. K. II (12 7 6 29/o—1332 2/8), konung 1320
—26 och 1329—32, son till Erik Klipping och
sonson till K. I. Fick av brodern Erik
Menved Estland, Sydhalland och Samsö som län
men visade redan tidigt en opålitlig karaktär
och slöt sig till rikets fiender, så att han en
tid måste uppehålla sig i utlandet. Mot
broderns råd valde stormännen K. till konung
1320, sedan han underskrivit en mycket sträng
handfästning. Hans högtsträvande politik och
ringa begåvning väckte missnöje i landet, och
då han 1325 kom i strid med de holsteinska
grevarna, funno dessa stöd i Danmark,
varefter K. måste fly till utlandet, där han
vistades 1326—29. Med holsteinsk hjälp kom han
tillbaka 1329 men måste pantsätta nästan
hela riket till grevarna och förde själv en
skuggtillvaro på Lolland. Med Eufemia av
Pommern hade han sönerna Erik, Otto och
Valdemar (Atterdag). P. E-t.
3. K. III (1418—48), konung i Danmark,
Sverige och Norge, tillhörde på fädernet ätten
Wittelsbachs pfalziska linje men benämnes
vanl. K. av Bayern, emedan han i likhet
med denna ätts samtliga medlemmar bar
bayersk hertigtitel. Hans fader var Johan av
Pfalz-Neumarkt, hans moder Katarina, syster
till Erik av Pommern. K. blev 1438 av de
missnöjda danska stormännen inkallad att
övertaga Danmarks styrelse i morbroderns
ställe. Vid ankomsten till Danmark 1439 blev
han omedelbart riksföreståndare och hyllades
9 april 1440 på Viborgs landsting som dansk
konung. Efter långvariga underhandlingar
blev K. tillika 1441 Sveriges konung och
1442 även Norges. Härmed var den sedan
1430-talets sista år praktiskt taget
upplösta nordiska unionen återställd. K:s
regering betecknar ett nytt utvecklingsskede för
denna. Trogen sina löften vid
regeringstillträdet (svensk handfästning 1441), lät K.
varje rike åtnjuta nationell oavhängighet och
vidsträckt självstyrelse. I Sverige vistades
han ofta; dessemellan uppdrog han styrelsen
åt riksföreståndare eller
regeringskommissio-ner, utvalda ur den infödda aristokratiens led.
över huvud sammanfaller hans kungadöme med
unionens för Sverige lyckligaste period. Men
K. stödde sig konsekvent på Karl Knutssons
motparti bland landets stormän; icke utan
framgång vinnläde han sig om att stäcka
dennes makt och inflytande, och han kom därför
att stå mycket illa till boks i den följ., av
Karl Knutsson inspirerade svensk-nationella
historieskrivningen (t. ex. Karlskrönikan),
vars omdömen blivit bestämmande för svensk
historisk uppfattning om K. intill våra dagar.
K:s namn är framför allt knutet vid den
förändrade redaktion av Sveriges landslag, som
han efter sin eriksgata stadfäste i Stockholm
2 maj 1442 (se L a n d s 1 a g). K. gifte sig
1445 med Dorotea av Brandenburg.
Äktenskapet var barnlöst. K. dog på nyåret 1448
(trol. 5 jan.) på Hälsingborgs slott och ligger
begraven i Roskilde. G. C-n.
Kristofer (ty. Christoph), hertig av
Mecklenburg, koadjutor av Riga (1537—92). Blev
1555 koadjutor åt ärkebiskop Vilhelm i Riga
med successionsrätt till ärkebiskopsstolen.
Sedan Livland införlivats med Polen 1561,
sökte K. hjälp bl. a. hos Erik XIV och
förlovades 1562 med hans halvsyster Elisabet.
Efter ärkebiskop Vilhelms död försökte K.
med svenskt bistånd bemäktiga sig stiftet
men blev 1563 polsk fånge (till 1569). Efter
nytt frieri äktade K. 1581 i Stockholm
prinsessan Elisabet (se d. o., sp. 705). Ty. biogr.
av A. Bergengrün (1899).
Kristofer (da. Christoffer), greve av
Olden-burg (omkr. 1504—66), lybeckarnas ledare
under grevefejden, brorsons son till Kristian I.
Uppfostrades för kyrkan men hade mera lust
för krigaryrket och
utbildade sina
egenskaper som soldat hos
lantgreve Filip av
Hessen, som också
vann honom för
protestantismen. Efter
att ha tjänstgjort i
olika arméer ingick K.
1534 förbund med
Ly-beck för att
återinsätta Kristian II på
Danmarks tron och
anförde sedan dess
här under grevefejden
(se d. o.). Han gjorde sig till herre i största
delen av landet, men den lärde landsknekten
var icke statsman, och han var icke mäktig
de invecklade förhållandena. Då Köpenhamn
1536 måste överlämna sig till Kristian III,
var K:s roll utspelad. Han deltog sedan bl. a.
i schmalkaldiska kriget 1546—47. P. E-t.
Kristofer Andersson till Hedåker,
riksråd (d. 1548). Tillhörde en lågadlig västgöta-
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
