Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
125
Kristtorn—Kristusbilder
126
som sken. I motsats härtill vilja nu dessa
nyare ersättningsförsök orientera sina
tolkningar ifrån den historiska Jesusgestalten. I
själva verket blir emellertid den Kristusbild,
som i dessa försök tecknas, på ett
egendomligt sätt abstrakt och verklighetsfrämmande.
Upplysningen ville närmast hänvisa till Jesu
lära, men den mätte denna med vissa förment
rationella religiösa idéer som måttstock och
avvisade sådana drag i evangelierna, som icke
passade in i schemat. Under 1800-talet
betraktade man med förkärlek Kristus såsom
den mänskliga »urbilden» eller
»idealmänniskan». Kristus var enligt Schleiermacher
urbild därigenom, att han förkroppsligade
reli-gionsidealet genom sitt »obrutna
gudsmed-vetande». Schleiermachers Kristusbild är,
såsom man redan härav kan ana, egendomligt
spiritualiserad och blodlös. Den av Hegel
beroende s. k. spekulativa teologien såg Kristus
såsom förkroppsligandet av
»gudamänsklig-hetens princip». Den mycket omhuldade
termen »idealmänniskan» ledde, såsom naturligt
var, till att man i Kristusgestalten skulle
komma att läsa in var och en sina religiösa
och sedliga ideal (ett ex. härpå är V.
Rydbergs »Bibelns lära om Kristus»). Under
1800-talets senare årtionden var lösensordet
närmast »den historiske Jesus» (Ritschl). I Jesu
»trohet» och »världsherravälde» ville Ritschl
se en uppenbarelse av gudsviljan. Den
bakomliggande tanken är, att det högsta
mänskliga representerar det gudomliga. Även inom
denna teologiska typ återvänder det abstrakta
draget; för W. Herrmann är »Jesu inre liv»
närmast lika med den sedliga godhetens idé.
I allm. kan sägas, att 1700- och 1800-talets
uppgörelser mellan en kvarlevande äldre
teologi å ena sidan och en nyare teologi å den
andra i stor utsträckning karakteriseras av
en viss tragisk motsättning mellan
formbundenhet och oförmåga att tränga in till de
egentligt religiösa motiven. Under sådana
förhållanden blevo frågeställningarna blott
alltför lätt ofruktbara. Den kristologiska
frågan är djupast sett en fråga om gudsbildens
art och om gudsförhållandet. Varje försök att
spela ut »kristocentricitet» mot
»teocentrici-tet» är kristendomen principiellt främmande.
Kristusbekännelsen betraktar icke Kristus
såsom någon »andre Gud». Vad saken gäller
har redan Johannesevangeliet på enklaste
och tydligaste sätt formulerat med orden »att
se Fadern» — man kunde tillägga med Luther:
»i det fördolda».
Litt.: De dogmhistoriska läroböckerna av A.
von Harnack, R. Seeberg, F. Loofs, G. Aulén
m. fl.; R. Paulus, »Das Christusproblem der
Gegenwart» (1922); W. Temple, »Christus
Veritas» (1924); W. Bousset, »Kyrios Christos»
(3:e uppl. 1926); A. E. J. Rawlinson, »The
New Testament doctrine of the Christ» (1926);
E. Hirsch, »Jesus Christus der Herr» (1926);
E. Brunner, »Der Mittler» (1927). G. A-n.
Kristtorn, bot., se Aquifoliaceae.
Kristus, se Jesus Kristus.
Kristusbilder, sammanfattande benämning
för dels bildframställningar av motiv ur den
heliga historien, i vilka Kristus uppträder
som huvudperson, dels bilder, som med mer
eller mindre symbolisk betoning framställa
Kristus som frälsare, lärare eller
världsdo-mare. Inom den förra gruppen märkas
talrika motiv, som hämtats ur de apokryfiska
evangelierna eller ur den medeltida
legend-och uppenbarelselitteraturen. Bilderna av
scener ur Kristi liv visa i regel motiv ur
barndoms- och passionshistorien; illustrationerna
till evangeliernas berättelser om Kristi
förkunnelse äro mindre vanliga. Till de oftast
förekommande motiven höra följande: Kristi
födelse (Luk. 2): i äldre bilder visas Maria
liggande i sin bädd; fr. o. m. 1300-talet
framställes hon i regel tillbedjande barnet, som
ligger på golvet (se bild vid G o e s, II. van
der). — Konungarnas tillbedjan
(påverkad av legendbildningen; se bild vid
Gentile da Fabriano). — Kristi
omskärelse och frambärande i
templet (Luk. 2). — Flykten till
E g y p t e n (Matt. 2; bimotiv från det
s. k. Pseudo-Matteusevangeliet och från
yngre legender; se C r a n a c h, bild 1).
— Det betlehemitiska
barnamordet (Matt. 2; se Bruegel, bild
3). — Kristus vid 12 års ålder
i templet (Luk. 2). — Kristi dop
(Matt. 3; bild 12; se också bilder vid Dop,
sp. 1167—1168, och Italiensk konst,
bild 10). — Kristi frestelse (Matt. 4).
— Bröllopet i Kana (Joh. 2). —
Kristus uppväcker Lasarus (Joh.
11). — Kristus hos Maria och
Marta (Luk. 10). — Ä k ten sk a psb
ryter sk an (Joh. 8). — Kristi
förklaring (Matt. 17; bild 8). — Intåget i
Jerusalem (Matt. 21; se G i o 11 o, bild
2). — Nattvarden (Matt. 26, Joh. 13;
se bild vid Lionardo da Vinci). —
Kristus i Getsemane (Matt. 26, Luk.
22) och Kristi fängslande (Joh. 18;
se G i o 11 o, bild 3). — Kristus inför
översteprästerna (Matt. 26) och
inför Pilatus och Herodes (Matt. 27,
Luk. 23). — Kristus gisslas,
törne-krönes och visas för folket (Joh.
19; jfr Ecce h o m o, med bild). —
Kristus bär sitt kors (Luk. 23; jfr K a
1-varieberg). — Korsfästelsen (se
d. o.). — Korsnedtagningen (se d. o.).
— Kristus begråtes (Joh. 19; se bild
vid K r a f f t, A.; jfr Pieta). —
Gravläggningen (Matt. 27). — Kristus i
dödsriket (enl. det apokryfiska
Nikode-musevangeliet; bild 5). —
Uppståndelsen (Matt. 28, Joh. 20; bild 10). —
Kristus visar sig för Maria
Magdalena (noli me tangere, se d. o.; Joh. 20;
bild 4), för lärjungarna i Emmaus
(Luk. 24; se Holländsk konst, bild 2),
för den tvivlande Tomas (Joh. 20;
bild 9). — »Föd mina lamm» (Joh. 21)
— Himmelsfärden (Apg. 1).
Viktigast av de symboliska bilderna är
framställningen av den korsfäste,
krucifixet, som före renässansen aldrig
uppfattas uteslutande illustrativt utan städse
rymmer ett rikt, delvis symboliskt idéinnehåll
(jfr Korsfästelsen). I denna bild
ut-tryckes den kristna läran och tron med epi-
Ord, som saknas under
K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
