Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kronojord - Kronojägare - Kronokromförfarandet - Kronologi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
167 Kronojord—Kronologi 168
Kronojord, kronan tillhörande jord. Se D
o-m ä n och Kronohemman.
Kronojägare, enl. instr. för skogsstaten 11
febr. 1921 benämning på bevakande
skogsper-sonalen (se Kronoskogvaktare).
Domänstyrelsen tillsätter och avskedar k., vilka
lyda närmast under jägmästaren i reviret,
bestämmer omfattningen av deras
tjänstgörings-områden, »bevakningstrakter», och antager
även extra k. Ord.
kronojägarbefattningar-nas antal är 593 (1930). (S-r.)
Kronokromförfarandet, se K i n e m a t
o-g r a f, sp. 735.
Kronologi (av grek. chro’nos, tid, och lo’gos,
lära), läran om sättet att mäta och räkna
tiden; särskilt i äldre arbeten även en
förteckning i tidsföljd över märkligare
historiska tilldragelser (»historisk tabell»);
tidsföljd.
1. Astronomisk kronologi. Det
närmast till hands liggande medlet att mäta
tiden lämnas av de astronomiska
företeelserna. Växlingen mellan dag och natt ger
som tidsmått dagen el. dygnet (inom
k. begagnas dessa ord i allm. som liktydiga).
Växlingen mellan månens faser ger en vida
större måttsenhet, månaden, och slutligen
erbjudes ett ännu längre tidsmått, året,
genom växlingen av årstiderna, beroende på
solens skenbara rörelse i ekliptikan. Alla
dessa tre tidsmått äro åtm. approximativt
konstanta och lämpa sig således väl för att
mäta längre tidrymder.
I k. kallar man ofta det tropiska
året, d. v. s. det tidsmått, som noggrant
motsvarar ett omlopp av solen i förhållande
till vårdagjämningspunkten och som sålunda
är strängt bundet vid årstidernas växlingar,
för s o 1 å r. Den synodiska månaden, d. v. s.
tidsintervallet mellan två successiva
nymånar, är, på grund av ojämnheterna i
månrörelsen, något föränderlig; dess
genomsnittliga belopp kallas i k. månmånad. Då
det nu ej går ett helt antal dygn el.
månmånader på precis ett solår, måste man vid
tidsindelningen besluta sig för att genom
något slags utjämning (interkalation)
söka förena dessa olika indelningssätt med
varandra. Vid uteslutande användning av
månmånader sammanfattas 12 sådana till ett
s. k. m å n å r, som eg. innehåller ung. 3543/8
dygn. Räknas månåret till jämnt 354 dygn,
blir månadens början småningom förskjuten
i förhållande till nymånen, varför ett sådant
månår kallas rörligt. Blir överskottet
över 354 dygn på något sätt utjämnat, t. ex.
genom ett lämpligt inskjutande av
skottda-gar, kallas månåret fast. På samma sätt
talar man, vid det uteslutande användandet
av solår, om rörligt el. fast solår,
allteftersom dess längd oförändrat sättes
= 365 dagar el. man genom någon anordning
med skottdagar söker få det genomsnittliga
solåret att överensstämma med det tropiska
året, vars längd är ung. 3651/* dygn.
I Egypten nyttjades redan tidigt (enl.
Lep-sius från 3282 f. Kr.) ett solår, bestående
av 365 dagar, fördelade i 12 månader om 30
dagar samt därtill ytterligare 5 skottdagar.
Snart fann man, att årets början på detta
sätt småningom genomlöpte alla årstiderna
och att den efter 1,461 år (— 1,460 julianska
år) återkom i det närmaste till
utgångspunkten. Denna period av 1,460 julianska år
kallas Sotisperioden el.
Hundstjärneperio-den och innebär medelbart kännedom om att
årets rätta längd är approximativt 3651/*
dagar.
Hos kineserna begagnas sedan gammalt ett
månår, bestående av 354 el. 355 dagar,
fördelade i 12 månader. Vart 5:e år inskjutes
en skottmånad om 29 dagar, varigenom ett
sådant år får 383 el. 384 dagar. Emellertid
visste kineserna redan före 300 e. Kr., att
solårets längd är 365x/4 dagar.
Grekerna synas urspr. ha haft ett månår
med verkliga månmånader, mellan vilka tid
efter annan insköts en skottmånad.
Sedermera, förmodligen under Solons tid (594 f.
Kr.), bestämdes, att månaderna skulle vara
12 och omväxlande ha 29 och 30 dagar, så
att ett vanligt år därigenom fick 354 dagar.
För att genom interkalation återföra
månaderna till samma årstider uttänkte man olika
cykler. En sådan cyklisk anordning infördes
av Meton (432 f. Kr.). Denna cykel, som efter
sin upphovsman ofta kallas M e t o n s
cykel, bestod av 19 år (grek. enneadekaeteri’s),
av vilka 7 voro skottår med 13 månader var.
Cykeln innehöll sammanlagt 6,940 dagar.
Denna cykel förbättrades dels av Kallippos
(330 f. Kr.), vilken fyrdubblade den och från
sista skottåret borttog en dag (den s. k.
kallippiska perioden el. k a 11 i
p-piska cykeln omfattade sålunda 76 år),
dels av Hipparchos, som ytterligare
fyrdubblade den och borttog ännu en dag, varigenom
den kom att omfatta 304 år med 111,035
dagar. — Med kristendomen infördes i
Grekland den julianska kalendern.
Om romarnas äldre tideräkning finnas blott
sparsamma, delvis varandra motsägande
uppgifter. Året bestod urspr. av tio månader.
Enl. några hade dessa månader antingen 30
el. 31 dagar, så att årets längd blev 304
dagar. Enl. andra åter ägde året 360 dagar,
varvid månadernas längd kunde variera, så
att vissa ägde mindre än 20, andra mer än
35 dagar. Interkalationer skedde trol. flera
gånger och utan någon bestämd regel. Till
avhjälpande av rådande förvirring införde
lulius Caesar, med biträde av Sosigenes, en
förbättrad tideräkning, den s. k.
julianska tideräkningen, jul i an ska
kalendern el. gamla stilen. I Caesars
kalender ägde månaderna den ordningsföljd
och längd de ännu i våra dagar bibehållit.
Årets verkliga längd antogs till 365 *(4 dagar.
Det bestämdes därför, att åren i allm. skulle
innehålla 365 dagar men att vart fjärde år
en skottdag skulle inskjutas, så att dessa år
komme att innehålla 366 dagar. Denna
skottdag inskjutes vid den 24:e dagen i
februari månad, och då denna dag hos
romarna kallades ante diem sextum calendas
martias (»dagen före sjätte dagen före 1
mars»), fick skottåret hos dem namnet annus
bissextus (»året med två sjätte dagar»). Den
nya tideräkningen började tillämpas 1 jan.
45 f. Kr. Årsräkning skedde hos romarna dels
Ord,
som saknas under
K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
